Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
29 KAPITLET Det är inte naivitet, övertro eller dumhet att inrikta medvetandet på möjligheten av en kosmisk, gudomlig "Faders" existens Hela naturen avslöjar sig som en allt annat överlägsen intelligens. Då intelligens endast kan existera som livsyttring, och livsyttringen är identisk med bevis för liv, bevisar således naturen själv sin egen identitet som "ett levande väsen".Men intelligens kan endast existera i ett samarbete med andra fundamentala livsyttringar eller bevis på liv, såsom bl.a. instinkt och känsla, och man skall vid en närmare, ingående, kosmisk utforskning av naturen finna, att denna i sin uppbyggnad och sitt framträdande i lika hög grad avslöjar dessa livsbevis, som den avslöjar intelligens, ja att den rent av visar sig själv vara en fullständig kulmination av uppfyllelsen av just de betingelser, som krävs för att ett "något" skall framträda som "ett levande väsen". Men detta är alltför omständligt att behandla här, varför jag återigen får hänvisa läsaren till "Livets Bog". Naturen, världsmanifestationen, avslöjar sig alltså som ett allt annat överlägset "levande väsen", vilket som nämnts utgör en förenad maskulin och feminin kosmisk föräldraprincip, en realitet som är kosmisk "fader" och "moder" till varje levande väsen. Men då dessa två principer i sitt kosmiska framträdande går upp i en högre enhet, uttrycker Jesu ord i verkligheten en allt övergripande fundamental sanning, när han kallar denna kosmiska föräldraprincip, detta allomfattande kosmiska väsen, för "Fadern". Det kan inte heller bortförklaras, att det är en hemlig eller omedveten, instinktmässig, medfödd aning om detta väsens existens, som ligger till grund för alla begrepp om en gudom, och således är det djupaste utlösande momentet i alla former av gudsdyrkan. Som synes kan man inte rättmätigt uttrycka det som naivitet, övertro eller dumhet att rikta in sitt medvetande på möjligheten av denne kosmiske eller gudomlige "Faders" existens eller att i sitt dagliga liv alltmer leva samman med denna allt överväldigande gudom. En sådan form av tillvaro är tvärtom en kulminerande uppfyllelse av den allra högsta logik. Denna tankeinställning är den enda absoluta grundvalen för avslöjandet av livets gåta eller allt det som hör till begreppet mystik, och är alltså den absolut enda väg, på vilken individen leds fram till förnimmelsen av sin kosmiska härstamning, till medvetandet om sin odödlighet och sin identitet som sitt eget ödes skapare och därmed till upplevelsen av den absolut högsta formen för tillvaro i ett ständigt ljus av kärlek, frid, lycka och salighet. – Men hur skulle det för övrigt kunna vara i överensstämmelse med logik att påstå, att all religion och gudsdyrkan är humbug och har uppstått utan någon som helst reell grund, uppstått ur något absolut intet? – Gudsdyrkan eller tron på en försyn är något som ovedersägligen är medfött hos varje naturmänniska. Man har ännu aldrig sett en begynnande mänsklighet, ras eller världskultur, som varit totalt utan gudstro. Om gudsdyrkan eller gudstro skulle vara humbug, vore det ju mycket märkligt, att absolut alla naturmänniskor skulle hitta på eller vara underkastade samma bedrägeri. Det vore ju rimligt att anta, att det borde finnas undantag. I det dagliga livet faller vi ju inte alla för samma bedragare eller för samma förfalskare. När något dylikt däremot föreligger i fråga om religionen hos människorna i deras första, primitiva eller s.k. naturliga tillstånd, i det att gudsdyrkan är ett gemensamt kännetecken på dem alla utan undantag, manar detta till eftertanken, att denna realitet har fastare och djupare rötter i tillvaron än vad som helt ytligt kan synas vara fallet. Att det ibland kan vara "modernt" hos den s.k. "kulturmänniskan" att förneka en gudoms existens och betrakta all gudsdyrkan som naivitet, humbug och fanatism, detta motsäger absolut ingenting i fråga om denna gudoms existens, utan bevisar i stället vid närmare iakttagelse, att denna gudlöshet är att hänföra till sina upphovs tilltagande intelligens, som låter dem få en viss kännedom om storleksbegrepp, avstånd, tid och rum, mått och vikt, vibrationer och hastigheter i naturen, vilka inte precis är förenliga med de slag av vibrationer, hastigheter och storleksbegrepp, som utgör betingelsen för de kända levande väsendenas existens. Eftersom deras gryende intelligens just är stor nog att kunna konstatera detta, men inte stor nog att förstå, att de där utanför liggande hastigheterna, storleksbegreppen, måtten och vikterna etc. utmärkt väl kan förenas med skapelsen av existens för andra livs- eller tillvaroformer, även om sådana helt visst är okända på jorden, uppstår materialismen eller förnekandet av möjligheten av högre livsformer än de jordiska. Det myckna vetandet om storleksbegrepp, vibrationer, mått och tal, som inte hör hemma i analyserna av de kända levande väsendena, verkar alltså till en början bländande på dessa "moderna" kulturmänniskor och leder dem in på den övertron att de jordiska livsbetingelserna är de enda, under vilka levande väsens existens kan göras möjlig – ett påstående som är i högsta grad naivt och falskt och helt utan något fundament av logiskt eller intelligent bevismaterial, eftersom en utforskning av världslogiken visar, att det inte finns en enda organism, som ej befinner sig inuti en större organism, inte något levande väsen, som inte är mikroväsen i ett större väsen, samtidigt som det är makroväsen för mikroväsendena i sin egen organism. Detta betyder alltså, att allt vad vibrationer, hastigheter, mått, vikt och rymd heter endast existerar som detaljer i ett levande väsens liv, i vilket vi alla "lever, rör oss och är till" och vilket större liv var och en av oss avspeglar, alldeles som varje daggdroppe en klar sommarmorgon avspeglar hela den stora solens klara och strålande skiva. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt