Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
26 KAPITLET Det finns ingen kosmisk artskillnad mellan de levande väsendena utan endast en variationsskillnad i livsprincipens utveckling Eftersom livet är det bärande i varje levande väsens framträdande och eftersom detta liv betingas av förmågan att undertrycka, förmågan att göra sig till segerherre, är således alla levande väsen i sin första stora grundanalys identiska; de utgör ett och detsamma, nämligen ett "något" som har förmåga att undertrycka, ett "något" som framträder som segerherre eller undertryckare. Och det är alltså inte någon skillnad mellan de levande väsendenas kosmiska grundanalyser. De utgör alla absolut en och samma princip.Men när de således alla utgör en och samma undertryckarprincip, blir det absolut ingen kosmisk artskillnad mellan de levande väsendena. När vi icke desto mindre i det dagliga livet betecknar dessa väsen som högst olika, karakteriserar dem såsom tillhörande olika "arter", så motsvarar dessa uttryck inte på någon punkt ett realistiskt faktum, utan betecknar endast en variationsskillnad i livsprincipens eller livsförmågans utveckling. Men en variationsskillnad i livsprincipens utveckling kan varken upphäva eller förändra själva principen. Om man skriver med svart eller rött bläck är ju ovidkommande för själva skrivprincipen. Om en person skriver på maskin, om han använder guld- eller stålpenna eller bara ritar bokstäverna med sitt finger i sanden, så är han en skrivande person. Skrivprincipen kan inte på denna grund indelas i arter utan endast i variationer och är alltså alltjämt samma skrivprincip. På samma sätt förhåller det sig med ett levande väsens livsförmåga eller livsprincip. Den är en övervinnelseprincip, en förmåga att undertrycka, likgiltigt vilket väsen vi iakttar den hos, likgiltigt om det är hos lejonet eller lammet, hos rövaren eller helgonet, hos världsåterlösaren eller hos en "Judas". Livsförmågan är densamma hos samtliga väsen, och skillnaden i deras framträdande är inte någon artskillnad, utan endast en variationsskillnad i utvecklandet av den gemensamma inbördes livsprincipen. De är alla "levande väsen" och måste undertrycka för att manifestera liv. Allt liv är seger och kan endast vara och förbli seger, oberoende av hur det visar sig för oss. Ja, till och med när det framträder som nederlag, kan det inte existera utan att lägga i dagen ett visst mått eller en viss grad av seger. Liksom det ovanför varje grad av värme finns ännu högre grader av värme och nedanför varje grad av köld finns ännu lägre grader av köld, så finns det också ovanför varje grad av seger ännu högre grader av seger och nedanför varje grad av nederlag ännu lägre grader av nederlag. Och i samma mån som ett nederlag är mindre än ett annat nederlag, måste det ju nödvändigtvis betraktas som en form av seger, liksom varje seger som är mindre än en annan seger på samma sätt måste betraktas som en form av nederlag. Alla nederlag är grader av seger, och alla segrar är grader av nederlag. Och det är dessa grader som utgör grunden för de levande väsendenas inbördes skillnad. Deras livsprincip är densamma, men utvecklingen av den försiggår i olika variationer hos väsendena. Och det vi i det dagliga livet kallar artskillnad mellan de levande väsendena uttrycker således inte alls någon artskillnad, utan är endast en speciell variation av livsprincipen, som framträder genom det väsen som är föremål för vår observation eller iakttagelse. Lejonet har alltså sitt sätt att uttrycka sig på, lammet sitt, växten sitt och människan sitt. De levande väsendena har alla var sitt speciella sätt som de uttrycker eller manifesterar sin speciella seger över tillvaron på. Och detta upprepar sig i mindre skala mellan väsendena inbördes. Det gäller i fråga om de olika yrkesfacken eller hantverken. – Har inte bagaren sitt speciella sätt att visa sin segerförmåga på, och är inte hans sätt ett helt annat än smedens? – Är inte skräddarens fack en specialitet, i vilken snickaren inte är specialist, och omvänt? – Och är det inte på samma sätt hela vägen? – Har vi inte alla våra speciella sätt att manifestera oss på? – Är inte några av oss särskilda specialister i att vara brutala, i att stjäla, ljuga eller bedra, medan andra av oss är experter eller segerherrar i att utveckla den motsatta variationen av livsförmågan, utan att detta för den skull betyder att vi tillhör skilda arter? Vi betraktar ju både "domaren" och "förbrytaren" som "människor". Men har det någon betydelse, om variationen i livsförmågans utveckling mellan det "något", som vi kallar "människor", och ett annat "något", som även utvecklar livsförmågan, är så stor, att detta sistnämnda "något" för att manifestera sig inte behöver ha "händer" eller "fötter", ja inte ens har "ögon" eller på annat sätt i kroppshänseende tillnärmelsevis liknar en människa? – Framträder inte detta "något" trots olikheterna som ett levande väsen alldeles som människan? – Skillnaden är ju bara, att detta "något" är specialist i utvecklandet av en annan variation av livsförmågan än människan, en variation där den mänskliga kroppsformen inte är nödvändig, ja inte ens möjlig. – Vad skulle väl sömmerskan ha smedens slägga till? Vad skulle pianovirtuosen ha timmermannens yxa till? Och vad skulle en daggmask med en människokropp till? – De levande väsendenas kroppar är endast redskap, med vars hjälp de möjliggör utvecklandet av den särskilda variation av livsprincipen, som de har till specialitet. Väsendenas yttre utseende är alltså inte något uttryck för den verkliga väsenskärnan, det verkliga gudomliga "något" som utvecklar livsförmågan. Det vi kallar "människa", det vi kallar "djur", det vi kallar "fågel" eller det vi kallar "fisk" är således i verkligheten inte det gudomliga "något", "jaget" eller väsenskärnan, utan endast dennas utvecklingsredskap. "Människan" såväl som "djuret", "fågeln", "fisken", "växten" osv. utgör redskap, vart och ett konstruerat speciellt för att möjliggöra sin speciella variation av livsprincipens utveckling. Och detta är således orsaken till de inbördes stora olikheterna hos de levande väsendenas kroppar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt