Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
25 KAPITLET Människorna frossar i rätter av andra väsens kött och fett, organ och lemmar Som ovan antytts är livsförmågan densamma hos alla levande väsen. De lever alla av att undertrycka realiteter i omgivningarna. Deras självbevarelsedrift betingar att de gör sig till segerherrar. Hur skulle de för övrigt annars kunna framträda som "skapade till Guds avbild"? – En gudom, som inte framträder som segerherre över tillvaron, är inte en gudom utan en slav, en elementens träl, ett bundet väsen och som sådant naturligtvis omöjligt eller värdelöst som centrum för tillbedjan eller som förment utlösare av en hjälpaktion i väsendenas farosituationer. Allt som lever och andas, allt som äter och dricker, tänker och talar, ser och hör, förnimmer och handlar, absolut allt och alla är därför undertryckare av de realiteter som annars skulle vara till hinder för deras framträdande.Men när denna företeelse är en absolut betingelse för allt livs manifestation, blir ju allt liv identiskt. I den dagliga tillvaron uppträder skenbart många slag av levande väsen. Dessa existerar i kraft av liv. Detta liv vidmakthålls, för samtliga väsens vidkommande, uteslutande genom undertryckande av allt som kan vara till hinder för dess utveckling eller manifestation. Det levande väsendets livsgrund är alltså denna: att det kan göra sig till segerherre, att det kan göra vissa detaljer, ting eller väsen till material, redskap och tjänare för sitt framträdande. Då detta ofrånkomligen är grundvalen för vidmakthållandet av allt liv och för dess identitet som "Guds avbild", har vi här kommit till livsmysteriets allra första grova analys. Det är själva lagen för tillvaron, som börjar visa sina första svagt lysande konturer på okunnighetens nattsvarta himmel. Den befinner sig ännu inför våra första undrande blickar i ett nebulosaliknande tillstånd. Det enda som vi svagt kan börja skymta av dess lysande konturer är något i stil med detta: "Du skall lägga jorden under dig." Detta är alltså vägen till livet. Men då lagen ännu är något mycket avlägset, framträder den beslöjad och ger därför inte någon närmare definition av problemet. Då dess vägledande paragrafer alltså inte kan ses, blir det nämnda budet i sin grova form tills vidare närmast liktydigt med detta: "Du skall dräpa för att leva". Och var det inte uppfyllelsen av detta bud, som vi såg praktiseras i tilldragelserna i urtidsskogen? – Och var det inte samma uppfyllelse, som hade utvecklats till genialitet hos de jordiska människorna? Men de jordiska människorna har inte endast blivit genialiska skapare av den maskinmässiga massproduktionen av mord och dråp, pina och lemlästning. De kulminerar ytterligare som experter på att tillreda festmåltider av sina offers avlivade kroppar. De frossar i rätter av andra väsens kött och fett, organ och lemmar. Deras liv är besudlade med blod. De lever animaliskt. Men att leva animaliskt är "fostrets" sätt att leva. – Lever inte detta uteslutande av sin moders blod? – Utgör då kanske den jordiska människan och andra köttätande väsen "fostren" till ett högre eller fullkomligare väsenstillstånd? – Vi skall senare få se. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt