Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
21 KAPITLET All upplevelse av liv är endast en förnimmelse av motsättningar Tilldragelsen i urskogen är alltså inte någon obetydlig upplevelse att bevittna. Avslöjandet av den gudomliga skaparmakten analyserar sig ju här fullständigt detaljerat för vår syn. Denna tilldragelse och dess återupprepning i våra dagar ger oss alltså nyckeln till lösningen på skapelsens mysterium. Vi ser i denna tilldragelse ett starkare djur överfalla ett svagare, en starkare makt bearbeta en mindre stark makt. Och vi har sett vad denna starkare makt åstadkommit, vilka rörelser den skapat i det hjälplösa djurets medvetande och själsliv, hur rädslan för död och undergång blev det första som klappade på det andligt sett medvetslösa eller sovande väsendets dörr. Därigenom har det efter hand vaknat upp till kunskap om en högre och bättre värld och om det faktum, att all död och undergång, alla offer och allt förtryck, i verkligheten är livets port; är den mörka bakgrund, utan vilken det skulle vara omöjligt att måla livets ljusa bild; är den mörka grav som nödvändigtvis måste finnas till för att en uppståndelse till ljuset överhuvud taget skall kunna äga rum; är det "onda" som nödvändigtvis behövs för att förnimmelsen av något "bättre" skall kunna skapas, eftersom det just är på denna förnimmelse som all förmåga att uppleva glädje beror. Glädjen är nämligen i sin högsta analys detsamma som reaktionen av övergången från mörker till ljus, från sjukdom till hälsa, från nöd till hjälp, från smärta till lindring, från armod till välstånd, från dårskap till visdom, från primitivitet till intellektualitet osv., medan sorgen på samma sätt är identisk med reaktionen av övergången i motsatt ordning, från ljus till mörker, från hälsa till sjukdom, från lycka till olycka osv.I inget fall kan således sorgen existera utan att vara detsamma som medvetandets reaktion på individens upplevelse av en förvandling eller övergång i dess tillvaro från ett bättre till ett sämre, eller förment sämre, tillstånd. Och utan att det fanns möjlighet för såväl "ond" som "god" tillvaroform, skulle det absolut inte finnas någon möjlighet att förnimma kontraster mellan de två livsformerna. Ingen upplevelse av övergång från vare sig det ena eller det andra medvetandetillståndet, varken från "gott" till "ont" eller från "ont" till "gott", skulle vara möjlig, och den därav följande förmågan att förnimma sorg eller glädje skulle aldrig kunna upplevas av någon enda individ. Men en individ, som aldrig upplevt sorg eller glädje, vilket i sin högsta analys vill säga en individ som aldrig upplevt någon form av kontrast eller motsättning, är inte någon individ, är inte något levande väsen, ty livet är ju en evig analysering av tillstånd, ett evigt fortsatt urskiljande av kontraster. Och om dessa tillstånd inte förekom mot bakgrund av motsättningar, skulle de ju vara osynliga, otillgängliga för förnimmelse, ja de skulle rent av inte alls existera. Ett ting existerar endast på grund av sin avvikelse från andra ting, ty om denna avvikelse inte fanns, skulle ju detta ting vara ett med dessa andra ting och skulle omöjligt kunna träda ut ur dessa som en synlig, hörbar eller märkbar detalj. Man målar inte vita bokstäver på en vit bakgrund eller svarta bokstäver på en svart bakgrund, då en sådan text ju aldrig kunde bli hundraprocentigt synlig. Hundraprocentig synlighet eller upplevelse kan endast uppnås, eller är endast möjlig, när ett ting ses mot bakgrunden av dess kulminerande kontrast eller motsättning. I samma mån som motsättningen upphör, upphör också tingens synlighet eller tillgänglighet för förnimmelse eller upplevelse. Ingen uppfattning eller upplevelse kan sålunda existera annat än som identisk med förnimmelsen av det ena eller andra objektets olikhet i förhållande till sin omgivning, den ena eller andra tankens avvikelse från andra tankar, det ena eller andra erfarenhetsfältets kontrast till andra erfarenhetsfält. All upplevelse, all tillvaro, allt liv är endast förnimmelse av motsättningar. Och det levande väsendet blir alltså, i kraft av sin förnimmelse, "den fasta punkten" mellan motsättningarna. Individen är det orubbliga centrum mellan "uppe" och "nere", mellan "fram" och "bak", mellan primitivitet och intellektualitet, mellan visdom och dårskap, mellan forntid och framtid osv. Endast i det levande väsendets förnimmelse existerar dessa realiteter, i det att de nämligen endast är uttryck, varmed detta väsen måste namnge sin eviga och orubbliga placering i tillvaron som livets centrum eller mittpunkt, sitt jag som basis för all medvetandedaning. Och därigenom avslöjar detta väsen sin identitet med skaparen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt