Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
20 KAPITLET Utveckling är övervinnande av krafter Vi vänder på nytt tillbaka till händelsen i de mörka urtidsskogarna. Vi har redan sett hur det från denna händelse utvecklades en princip, som från att vara ett ensamt djurs svaga dödsskrik, ett hjälplöst väsens första späda och omedvetna försök att genom munnen forma en bön till en existerande gudom, utvecklades allt vidare och blev till en skapande kraft, som inte endast är i färd med att förvandla det hjälplösa överfallna "djuret" till en "människa", utan också håller på att göra denna vardande "människa" till herre över elementen, över naturen, och sätta henne i stånd att uppfylla det gudomliga budet: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er". – Men vilken har drivkraften varit i denna fantastiska utveckling? – Och vad är i själva verket utveckling? –Utveckling är detsamma som övervinnande och skulle alltså vara en omöjlighet, om det inte fanns något att övervinna. Den starkaste drivkraften i denna utveckling är alltså förekomsten av något att övervinna, samtidigt som detta övervinnande, som vi nu skall få se, utgör den fundamentala livsbetingelsen eller är det bärande i all självbevarelsedrift. Som vi redan erfarit, är ju den princip, som yttrar sig som det överfallna djurets dödsskrik och dettas vidare segerrika utveckling till skapandet av alla moderna tekniska fullkomligheter i världen, till skapandet av modern vetenskap och konst, i sig själv till sin natur uppbyggande och livgivande. Den manifestationsform eller kraftutveckling som denna uppbyggande princip skulle övervinna, kan alltså endast vara av motsatt natur, måste vara nedbrytande, ödeläggande, sönderslitande, ty i motsatt fall fanns det ju inget att övervinna. Och då all skapelse, allt frambringande, endast kan vara identiskt med förändring, och då förändring återigen omöjligt kan äga rum utan att man är överlägsen de realiteter som man förändrar, så skulle omskapelsen av "djur" till "människa" aldrig någonsin ha kunnat äga rum. Ja vi skulle aldrig någonsin ha kunnat få uppleva oss själva eller något annat levande väsen, om det inte hade funnits något att övervinna. En absolut stillhet skulle härska överallt i universum. Ja, det skulle i verkligheten alls inte existera något universum. Ingen sol, inga stjärnor, ingen himmel och ingen jord skulle finnas till, ty alla dessa företeelser är ju identiska med omskapelser av andra företeelser, är segerrika övervinnelser av andra krafter. Och inget öga skulle kunna uppleva ljus, inget hjärta skulle i beundran klappa för något vackert, storslaget, gudomligt eller majestätiskt. Endast en evig död, en evig natt, skulle existera, där livets allt överväldigande ljusvågor nu strålar oss till mötes och skapar vår förnimmelse av hopp, lust och längtan, skapar vår förmåga att skilja mellan gott och ont, mellan visdom och dårskap, ger oss talanger för skapandet av lycka, kärlek och glädje. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt