Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
18 KAPITLET Människans tillblivelse är en omskapelse av djuret Bibelns "sjätte dag" är alltså inte en vanlig veckodag eller ett dygn på 24 timmar, utan ett uttryck för den tidsperiod eller det avsnitt i utvecklingen, där "djuret" "utvecklas" till "människa".Då "något" inte kan bli till av "intet", måste all tillblivelse, all skapelse, vara identisk med "omskapelse", vilket åter är detsamma som "förvandling". När denna "förvandling" är till det bättre, kallar vi den utveckling, och när den är till det sämre, kallar vi den "degeneration". All skapelse i tillvaron är således utveckling och degeneration. Människans tillkomst i världen är inte ett plötsligt på några sekunder frambragt mirakel. Människan är en påtaglig, "fysisk", "materiell" och "andlig" realitet och kan alltså omöjligt ha framträtt helt plötsligt ur det absoluta "intet". Hon utgör en realitet som helt och hållet blivit till av en annan "fysisk", "materiell" och "andlig" realitet och är alltså ett "omskapat" väsen. Denna analys är den absolut enda som passar in i världsplanens logik. En motsatt uppfattning är endast symtom på bristande matematisk talang, symtom på en ännu outvecklad eller ofärdig analyseringsförmåga. Den utgör alltså en helt primitiv uppfattning om den verkliga sanningen. Bibeln uttrycker själv med följande ord, att människans skapelse var en "omskapelse": "Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande själ". Men vad är "stoft", vad är "jord" och vad är "livsande"? Är det inte just grundanalysen av allt som fanns där i förväg? – Är inte "stoftet" och "jorden" detsamma som "materien", "materialen", "kemikalierna", "köttet", "blodet" eller "djuren"? Är inte "livsande" detsamma som det levande livet, medvetandet eller det som senare blir till "den helige Ande"? Om inte detta i en eller annan form hade existerat i förväg, hur skulle det då varit möjligt att "inblåsa" det i människan? – Hur skulle detta väsen då ha kunnat bli till "en levande själ"? – Nej, Bibelns ord följer här exakt världsplanens logik och uttrycker absolut matematisk fullkomlighet. Skapelsen av "människan" var detsamma som en "omskapelse", en förvandling av ett i förväg existerande material. Men vilket av allt i förväg existerande material kunde väl tänkas vara bäst ägnat till en sådan omskapelse? – Måste det inte vara det mest fullkomliga som ägnade sig absolut bäst? – Skulle det inte varit helt i strid med allt det förnuft och all den logik, som vi annars bevittnar i naturens egna skapelseprocesser, om människan hade blivit skapad av "stoft" i bokstavlig mening, alltså av sand, lera eller grus, när världen var fylld med material av långt högre kvalitet, material, som till och med i förväg var bearbetat och anpassat med sikte just på denna omskapelse och genom vilket omskapelsen nästan bara blev en bagatell för de skapande krafterna, i jämförelse med vad en omskapelse skulle ha varit, om den utgått från de helt obearbetade mineraliska materialen, där den för människan nödvändiga "livets ande" inte existerade? – Jo, absolut! Vad var det då för material som existerade på "sjätte dagens" tidiga morgon och som var ägnat eller anpassat för omskapelse till "människa", ett material som icke blott var för ändamålet väl bearbetat, rent fysiskt sett, utan även ägde den absolut nödvändiga "livets ande"? – Detta material utgjordes uteslutande av de på jorden före människans tillkomst existerande realiteter som vi kallar "djur". "Djuret" var det högst utvecklade materialet, dvs. utgjorde den mest fullkomliga existerande sammansättningen av för ändamålet särskilt bearbetat material och var därmed det absolut enda slag av "stoft" eller material, som i harmoni med de logiska lagarna överhuvud taget kunde komma till användning. Ja, förvisso, endast av "djuret" kunde "människan" skapas. Människans tillblivelse är alltså en "omskapelse" av "djuret". Men denna "omskapelse" är ännu inte avslutad. Den jordiska människan är ännu inte någon färdig "människa". Därtill finns det alldeles för många "djuriska" tendenser i hennes väsen, i hennes medvetande. Så länge hon ännu jagar, dräper och äter djuren, så länge hon ännu erövrar, plundrar och undertrycker väsen av sin egen art, andra jordiska människor, så länge hon ännu måste fortplanta sig genom befruktning som ett "däggdjur", måste "föda sitt barn i smärta", så länge hon ännu är ovetande om sitt verkliga och sanna jags odödliga väsen, så länge världsalltets analys för henne ännu endast är "blinda naturkrafter", en natthimmel med lysande stjärnor, en samling "strålar" och "vågor", och det levande väsendet endast en samling kemikalier, livets mysterium blott en "fantasi" och Gud ett "tomt begrepp", då är Guds skapelse av människan inte färdig, då är hon alltjämt i viss grad ett "djur", ett omedvetet väsen, som sänder sina dödskval, sina ångestrop, sina "böner" till en okänd övermakt. Redan detta, att det finns något som smärtar eller gör ont, visar ju att det i motsvarande grad finns något som inte är färdigt ännu, något som skall rättas till, skall omskapas. Och "den sjätte dagen" härskar alltså ännu över jordens kontinenter. Men också denna "stora dag" skall en gång försvinna för att ge plats åt en ny, skön "dag" i skapelsehistorien, ge plats åt den gryende "sjunde dagen", som skall stiga upp ur nattens töcken – den "dag" som skall vara en "vilodag för Herren", eller den tidsperiod då all kamp har upphört, då allt lidande är slut, då all tanke, vilja och energi har gått till vila i koncentration på världsalltets absolut enda "fasta punkt", den eviga Gudomen, och då den stora "vilan" inte störs av någon disharmoni eller bristande kontakt med livets lagar. "Den sjunde dagen" är det rike som i dag "icke är av denna världen", men som efter "den sjätte dagens" slut på jorden likväl skall lysa över vårt klot som en "ny himmel" och en "ny jord". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt