Martinus: Logik, kap 12.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

12 KAPITLET

Den materialistiska världsåskådningens anhängare är lika "religiösa" som den religiösa världsåskådningens anhängare

Varken den materialistiska eller den religiösa världsåskådningen har alltså, i den form de hittills blivit förkunnade i världen, något med "vetenskap" att göra. Icke desto mindre befinner sig varje normal människa, som endast är utrustad med de vanliga fysiska sinnesegenskaperna, i ett sådant läge, att hon inte kan undgå att tillhöra den ena eller den andra av dessa två världsåskådningar. Antingen är hon "materialist", som det heter, och tror absolut inte på "odödlighet", tror inte på någon Gud, menar att livet bara är en kombination av tillfälligheter, tror att människan är det högsta och yppersta i tillvaron, höjdpunkten av all livsyttring. Eller också är hon religiöst inställd, accepterar något påstående eller någon berättelse om odödlighet, om en gudoms existens, om en högre form av tillvaro än den nuvarande fysiska, en så kallad "andlig värld". Men då ingen av de två nämnda världsåskådningarna i sin hittills förkunnade form är "vetenskap", utan endast utgör "förmodanden" eller oanalyserade påståenden, är ingen av de två åskådningarnas anhängare "vetande" väsen. De är antingen "materiellt" eller också "religiöst" inställda i kraft av "tro". De är således alla utan undantag – såväl de "irreligiösa" som de "religiösa" – "troende" väsen.
      Men så länge en uppfattning endast är "tro", utgör den i verkligheten endast en stark tillit till en av den "troende" ännu inte materiellt själverfaren eller upplevd företeelse. Om så ej vore fallet, skulle "tron" ju ha blivit avlöst av "vetande". Att vara "troende" är alltså, som vi nyss berört, detsamma som att hysa full tillit till en ännu inte som faktum självupplevd, fysiskt omanifesterad företeelse. Men då erkännandet av en fysiskt omanifesterad företeelse är detsamma som erkännandet av en – "tankeprodukt", och då en "tankeprodukt" åter är detsamma som en – "andlig produkt" eller "andlig företeelse", så är ju var och en som hyser tillit till eller tror på en sådan företeelse i princip "religiös", eftersom det religiösa just består i att man tror på "andliga" företeelser.
      Då den materialistiska världsåskådningen alltså inte är "vetenskap", utan på sin höjd endast kan utgöra en "förmodan" eller en "tankeprodukt", är den en "andlig" företeelse. Att "tro" på denna företeelse är alltså detsamma som att vara "religiös".
      Den "materialistiska" världsåskådningens upphovsmän och anhängare är alltså i princip lika "religiösa" som den "religiösa" världsåskådningens anhängare. Alla normala människor kan således i verkligheten endast existera som "religiösa". Vare sig man – "tror" att det är ett liv efter det nuvarande fysiska livet, att det existerar en Gud och en högre tillvaroform än den nuvarande mänskliga tillvaron, eller man – "tror" att det inte är något liv efter det nuvarande, att det inte existerar någon Gud eller någon högre form av tillvaro, så blir principen densamma, nämligen denna: att man – "tror" på "något". Om detta "något" är ett "evigt vara" eller ett "icke evigt vara" förändrar inte principen, så länge varken det ena eller det andra av dessa två föremål för "tron" har upplevts som faktum. Och om ett av dessa skulle avslöjas som faktum, så existerade ju "tron" inte längre, i det att den då blivit avlöst av "vetande".
      För det "materialistiskt" såväl som för det "vanligt religiöst" inställda väsendet gäller alltså att de båda "tror" på påståenden eller dogmer. Dessa påståenden eller dogmer uttrycker olika "tänkta" eller "förmodade" svar på tillvarons gåta. Men då ingen av dessa, i den utformning de hittills fått, är verklig "vetenskap", lämnar de ständigt tillvarons gåta helt olöst.
      Den samlade "troende" mänskligheten, såväl den "materiellt" som den "religiöst" inställda delen, står alltså inför tillvarons och sitt eget olösta mysterium. Och hos vardera delens enskilda individer råder samma lyckliga tillfredsställelse över att ha en "förmodad" lösning på detta mysterium att "tro" på. Absolut inga fullt normala individer inom denna "troende" del av mänskligheten kan undvara en sådan "förmodad" lösning. Om lösningen är "materialistisk" eller "religiös" förändrar inte det faktum, att den utgör en föreställning om tillvarons högsta analys. Men då en sådan föreställning ju är detsamma som en – världsåskådning, kan således ingen av de här omtalade "materiellt" eller "religiöst" inställda väsendena existera utan att ha en världsåskådning. Om denna världsåskådning endast utgör den primitiva naturmänniskans "tro" på onda och goda andar i stenar, träd eller andra materiella ting; om denna förmodade livets lösning är indianernas "store ande" bortom "de eviga jaktmarkerna"; om den är zulukaffrernas, eldsländarnas, pygméernas, buschmännens eller eskimåernas elementära begrepp om en försyn; om den är buddisternas, muslimernas eller de kristnas känslofulla men intelligensfattiga "religiösa" dogmer; eller om den är den moderna känslofattiga men till en viss grad intelligensbegåvade ateistens förnekande av all överfysisk livsyttring, av allt gudomligt, av all högre förnuftsmässig världsstyrelse, så utgör dock dessa "trosformer", alla utan undantag, var för sig en särskild "förmodan" eller uppfattning om samma "något", nämligen den okända världsanalysen.
      Det är ganska naturligt att dessa uppfattningar skiljer sig från varandra, eftersom de med nödvändighet är produkter av de mest skilda begränsningar i erfarenhet och upplevelse, i begåvning, förmågor, talanger, moralisk stabilitet, harmoni mellan livsföring och natur, som deras respektive upphov representerar. Dessa uppfattningar kan därför heller inte utgöra den sanna världsanalysen utan endast, var för sig, vara ofelbara analyser av de speciella utvecklingssteg, som deras upphov står på.
      Då ingen av uppfattningarna är "vetenskap", varken den "materialistiska" eller den "religiösa", varken förnekandet av eller tron på en högre försyn, på det levande väsendets odödlighet och en absolut rättfärdig världsplan, så existerar livets verkliga analys för ifrågavarande väsen ständigt som det okända "något". Och allas medvetande är och kan absolut endast vara inriktat på detta "något". Alla dyrkar detta mysterium; "materialisten" genom sitt förnekande, sitt motstånd; den "religiöse" genom sin tillbedjan, sin hängivenhet. Vi arbetar alla i samma "vingård". Det finns blott en sann världsanalys, och vi är alla dess anhängare i kraft av den tendens att ha en eller annan föreställning om den, som hos varje normal människa är medfödd.
      Och från detta mot oss alla vända makrokosmos-mysterium strålar solens ljus under tiden in i våra hjärtan, värmer vårt bröst, färgar våra kinder och skänker ögonen glans. Om "mikroben" säger "ja" eller "nej", om den "tror" eller "inte tror", detta kan på sin höjd bli till en milstolpe i dess eget öde. Det omätliga världsalltet med sina tusenden och åter tusenden lysande stjärnor, solar och vintergator fullföljer oberoende härav sitt eviga kretslopp, beskriver ständigt den gåtfulla analysen av detta okända "något" bakom varje form av liv, manifestation och rörelse, avslöjar ständigt detta "något", i vilket vi alla "lever, rör oss och är till".

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.