Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den längst levande avguden |
5 KAPITLET
En gudabild eller en världsuppfattning som måste vika för livets eget språk
Den ovan relaterade uppfattningen visar alltså gudomen som ett väsen, vilket frambringar "levande varelser" som slutar i eviga plågor.
Men kan en sådan gudsbild i längden hålla stånd i skolornas, universitetens och läroanstalternas tidsålder, då den växande vetenskapen om himlakropparnas gång, i makrokosmos såväl som i mikrokosmos, skådar en skaparmakt som genom sin logik och planmässighet skapar fasta, materiella världar av det mörka världsalltets lysande dimmor, eldhav och solsfärer, världar som utgör bländande färgspel av blå oceaner, gröna kontinenter med väldiga skogar, blomsterfyllda ängar, gula öknar, vita snövidder, himmelssträvande bergformationer, silverglänsande floder och bäckar, sommar- och vinterlandskap, morgon- och aftonstämningar, middagsidyller, silverstrålande månskensnätter – alltsammans som en ram kring levande, tänkande och skapande varelser i kött och blod? –
Och som en ytterligare förgyllning av detta verk börjar varelserna, i samma mån som deras kunskaper växer, att ta elementen i besittning, röra sig fritt i luften, över molnen och bergstopparna såväl som under havets vågor och på ländernas autostrador och järnvägar.
Vem vågar påstå, att denna skapelseprocess är ett fuskverk, att den är bristfällig eller naiv? –
Det finns ingenting här som tyder på att den inte skulle vara en stegring mot fullkomlighet och därmed en tilltagande lycka för alla levande varelser, liksom det absolut inte heller finns någonting som tyder på att den inte skulle vara i stånd att nå detta mål.
Var jorden måhända fullkomligare när den endast var ett dimmoln eller ett eldhav i den mörka världsrymden? –
Hade det varit ett uttryck för en fullkomligare logik eller skaparmakt, om den i dag stått kvar på detta stadium? –
Om jorden i dag liksom för årmiljoner sedan hade varit glödande gasmassor, flytande materia, en kokande, sjudande och larmande eldsjö, på vad sätt skulle vi då i dag ha skådat dagens klara ljus och upplevt oceaner, kontinenter, berg, dalar, slätter, skogar, öknar och oaser, för att inte tala om vår egen existens? – Är inte allt detta som vi sammanfattar under begreppet "naturen" – samtidigt som det utgör det ovannämnda förtrollande, gudomliga montaget för vårt sinne, vår tanke och vår uppfattningsförmåga – den absolut oumbärliga grundvalen för hela vårt fysiska framträdande? – Har inte jorden, från att ha varit en värld av förtärande lågor, flytande och kokande materia, blivit en i himlen svävande boning för levande väsen, vilka till på köpet kan börja tänka allmaktens stora tankar? – Är inte all den lärdom som kan inhämtas vid universitet och andra läroanstalter resultat av eldhavets förvandling? – Är inte den genom mänsklighetens yppersta representanter uppenbarade visdomen också ett resultat av de flammande eldmassornas omskapelse? – Kan man med rätta säga att denna eldmassornas omskapelse till bl.a. sådant liv, som yttrar sig som lärda professorer, doktorer och vetenskapsmän eller visdomens representanter, helt saknar planmässighet och blott är en manifestation av tillfälligheter, ett blint spel av "döda" krafter, helt i avsaknad av logik, vilja och handling? – Skulle inte ett sådant påstående vara lika naivt och primitivt som det gamla påståendet att ohyra uppstår direkt ur smuts? – Var finns en materialist som kan påvisa att det inte existerar någon som helst skillnad mellan det spel av krafter, som ligger till grund för eldhavets omskapelse, och det spel av krafter, som vi i dagligt tal kallar för "slump" eller "tillfällighet"? – Har man någonsin sett att vissa bestämda former av skapelse inte är resultat av uppfyllandet av föregående speciella betingelser? – Kan en byggmästare slumpartat vräka ihop stenar, timmer och annat material och därigenom åstadkomma en ändamålsenlig byggnad eller bostad? – Blir inte resultatet i stället ett fullständigt kaos? Är inte det normala att tillfälligheter av alla slag utlöser sig i kaos? Fordras det inte vilja och intelligens för att skapa planmässighet? – De flammande, kokande och sjudande materiemassornas möte med världsalltets köld yttrar sig inte som något kaos utan uppvisar som resultat vårt eget animaliska eller köttsliga, fysiska framträdande. Vetenskapens forskning visar att detta gudomliga resultat av eldmassornas förvandling endast tillkommit gradvis som en planmässig uppfyllelse av en rad föregående betingelser. Att skapelseprocessen just uppfyllt betingelserna i en sådan ordningsföljd att det uppstod ett logiskt resultat och icke kaos, visar ju faktiskt att den inte är ett tillfälligt spel av blinda krafter. Tvärtom avslöjar den högsta form av ändamålsenlighet. Och är det inte samma ändamålsenlighet som går igen i organismernas uppbyggnad hos de levande varelserna? – Är inte fågeln ändamålsenligt skapad för rörelse i luften? – Är inte fisken ändamålsenligt skapad för liv i vattnet? – Fyller inte våra ögon, vår näsa, vår tunga, våra tänder, våra lungor, våra nerver och vårt hjärta ändamålsenliga och t. o. m. oumbärliga funktioner? – Finns det något som avslöjar eller bekräftar att vår organism skulle vara ett sammelsurium av tillfälliga krafters spel? Eldhavets eller den flytande materians omskapelse visar sig alltså tydligt vara ett resultat – icke av tillfällighet – utan av ändamålsenlighet eller planmässighet. Denna skapelseprocess uppvisar alltså en minst lika logisk uppbyggnad eller ändamålsenlighet i sin struktur som allt vad människorna eljest är benägna att kalla logiskt eller planmässigt, d.v.s. sådant som försiggår inom deras eget skaparområde. Att det finns människor, vilka likväl bedömer naturen som ett spel av tillfälliga krafter, beror i själva verket endast på att de inte i naturens skapelse på samma sätt kan se upphovet till den ändamålsenlighet, varunder den framträder, som de tydligt kan se upphovet när det rör sig om en mänsklig skapelseprocess. De uppfattar därför naturens ändamålsenlighet såsom varande utan upphov, medan det aldrig skulle falla dem in att betrakta mänskligt skapande på detta sätt. Ingen skulle hitta på att säga, att ett hus har byggt sig självt eller att en maskin konstruerat sig själv. Men att förneka ett skapat tings upphov, blott emedan man inte kan se detta upphov, det är i verkligheten bara uttryck för naivitet eller intellektuell oförmåga. Och individer som har en så materialistisk inställning, att de hävdar tillfälligheten som grund för livets existens och ödenas tillblivelse, avslöjar sig som andligen helt oförmögna på detta speciella kosmiska fält. De har en livsuppfattning, som går stick i stäv med livets faktiska förhållanden, och lever alltså i allra högsta grad på en övertro, likgiltigt vilken vetenskaplig eller akademisk auktoritet de må sitta inne med på andra områden. Det är visserligen riktigt att det finns oerhört mycket som vid ytligt betraktande kunde tyda på att det inte är någon mening i tillvaron. Så länge det finns människor som svälter, fryser och lider av svåra sjukdomar, så länge krig, lemlästning, mord, dråp, plundring, hat, hämnd, baktaleri, förföljelse och avund är dominerande faktorer i mänsklighetens historia, är det inte lätt för den gängse åskådaren att få syn på naturens logik eller den totala fullkomligheten i världens skapelse. Men låt oss än en gång se på naturen! Finns där inte nog av värme och ljus? Finns där inte plats nog? Finns där inte föda nog för alla jordens människor? – Värmer inte solen upp så stora arealer av jordens kontinenter att det skapas livsmöjligheter för alla? – Strömmar inte så mycket regn ned från himlen att den nödvändiga mängden födoämnen kan produceras? – Finns det inte tillräckligt med råämnen av alla slag, ja, är inte jordens tillgångar på alla områden så ymniga att de räcker till, icke blott för de nu levande människorna utan även för miljoner och åter miljoner av ännu ofödda själar? – Har vi inte material nog till bostäder, maskiner, kläder, till lyx, till lek och allvar, till underhållning och vila? – Vem kan påstå att motsatsen skulle vara ett faktum? – När man nu känner till den förvandlingsprocess som gradvis omskapat eldmassorna till en underbart skön fysisk värld, vilken med sina fasta, flytande och gasformiga ämnen, sina symfonier i färg, doft och ljud kan ge sprudlande liv åt levande varelser i så mycket större antal, att denna värld i dag närmast måste tyckas sväva delvis tom genom rymden, ja, då är det nog klokast att vara försiktig med kritiken av den gudomliga skapelseprocessen eller den mystiska kosmiska makt som befordrar den flytande materiens omskapelse. Det verkar inte vara något fel med den. Ingen mänsklig hjärna kan uppfinna eller påvisa en större fullkomlighet eller logik hos en skapelseprocess än den som vi iakttagit vid jordklotets skapelse och som bekräftar de eviga orden: "allt är mycket gott". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt