Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den längst levande avguden |
16 KAPITLET
De "kristnas" "paradis" kan inte tillfredsställa högintellektuella människor
Vi har sålunda fått bevittna att människornas högsta framträdande i själva verket ingenting annat är än blott en kamp för bevarandet av den egna positionen.
Denna kamp var alltså under människornas tidigare, primitiva stadier ett öppet ideal, men genom mötet med kristendomens ideal, som ju kulminerar i osjälviskhet eller motsatsen till de tidigare idealen, blev dessa gamla ideal eller djuriska tendenser inte längre någon dygd.
Nu blev de mer och mer betraktade som "synd".
Men då man inte plötsligt kan skapa om sig själv och då man inte visste att man hade flera framtida fysiska liv att utveckla sig i, kom bekännarna av den begynnande kristendomen i stor utsträckning att betraktas som "syndare".
Men då det ligger i den jordiska människans natur att mycket gärna vilja beundras, äras och aktas som "hjälte", var det generande att ständigt bli avslöjad som "syndare", liksom man naturligtvis också ibland kände sig förtvivlad över att aldrig någonsin kunna nå upp till själva förverkligandet av de föreskrivna kristna idealen.
På denna grund kom läran om "nåden" och "syndaförlåtelsen" in i världen. Här fanns det verkligen en utväg, genom vilken lagöverträdaren – förutom att han undgick det förment hotande helvetet – kunde bevara sin kristna "hjältegloria" trots sina "synder". Med "syndaförlåtelsen" blev "syndaren" ju "frälst" från "straffet för synderna", och de "frälsta" fick sin fåfänga tillfredsställd i inbillningen att de åtnjöt gudomens speciella ynnest, ja, rent av var "Guds utvalda". Och så kom det sig att hela denna hundraprocentiga "självdyrkan" blev kallad "gudsdyrkan" och att denna "gudsdyrkan" t. o. m. fick namnet "kristendom", trots att kristendomens ideal är kulminerande osjälviskhet. Dess stora och sköna sanningar eller bud – "Du skall icke stjäla", "Du skall icke dräpa", "Dömen icke", "Du skall älska din nästa som dig själv" – blev slutligen uppfattade som ideal, vilka i verkligheten blott kunde uppfyllas av – änglar eller gudar. Den jordiska människan fann på utvägar att komma till "himlen" utan idealens uppfyllelse. Hon behövde blott "ångra" sina "synder" och "tro på Jesus", så blev kraven på idealens uppfyllande fullständigt annullerade. Jesus hade ju en gång för alla "lidit för våra synder" och därigenom blidkat den "vrede" guden, så att han låtit nåd gå före rätt, prutat av ett stort stycke på idealen och öppnat "himlens portar" för lagöverträdarna. Tjuvar, rövare och mördare måste nu alltså i stora skaror välla in genom "himlens portar". Men kan änglarna vara betjänta därav? – Kan "himlens" inbyggare vara betjänta av att deras rikes sköna nejder fylles av väsen som bara kan gråta över sin egen oförmögenhet att uppfylla idealen? – Att en man gråter över ett mord han begått, kan det vara en garanti för att han också vill gråta över en stöld han begått? – Varom icke, så kommer han ju att fortsätta med stölderna i "himlen". Om en varelse har upptäckt att det är fel att baktala sin nästa, så är detta ju ingen garanti för att han inte har några andra skavanker eller ofärdiga tillstånd. Och under sådana förhållanden måste ju "nådens paradis" vara en zon eller ett rike fullt av ofärdiga varelser, d.v.s. varelser behäftade med icke blott de skavanker som de "ångrar" utan även en hel del tendenser som de ännu inte alls upptäckt som felaktiga och därför ej heller kan begråta. Dessa ofullkomliga tendenser eller manifestationer måste då sätta sin prägel på "himlen" – och det blir alltså i princip ingen som helst skillnad mellan den vanliga jordiska tillvaron och "syndaförlåtelsens paradis". De logiska konsekvenserna av den gängse syndaförlåtelseteorin är alltså, att de "kristnas" "paradis" omöjligen kan vara det rike som av Kristus uppgives vara "icke av denna världen". För att ett rike icke skall vara av denna världen utan i stället vara identiskt med det rike som Jesus kallar "mitt rike", måste det utgöra en zon, vars inbyggare på alla vis är fullkomliga, så att de bildar en mental sfär som inte i något avseende behärskas av ofärdiga individer eller väsen som sluppit in i "paradiset" blott och bart emedan de ångrat ofullkomligheten hos någon enstaka sida av sin natur och därför alltjämt måste framleva i ofullkomlighet och naivitet inom de fält av sitt väsen som de ännu ej upptäckt som "syndiga". Vi behöver blott se på den del av "syndaförlåtelsens paradis" som framträder redan här på jorden, nämligen genom de "syndaförlåtna" varelserna själva: de "frälsta" eller "heliga". Dessa varelser, som säger sig ha fått "syndernas förlåtelse", måste ju representera den mentala sfär som tillhör den omtalade "nådens himmel". Men ser vi här någon allt överstrålande lycka? – Ser vi inte dessa varelser ständigt frossa i andra varelsers kött och blod, trots att det i världen nu finns så goda betingelser för vegetabilisk föda, som inte är besudlad av blodsutgjutelser eller rent fysiska lidanden av något slag? – Hemsökes inte dessa varelser av sjukdomar och svårigheter? – Förekommer det inte split och bråk inom deras sammanslutningar eller kretsar, alldeles som i de "otrognas" eller "ogudaktigas" kretsar? – Där finns inte mycket som tyder på verklig salighet eller på någon speciell favorisering från gudomen. Att de efter döden skall tillhöra "den stora vita skaran" kring "Guds tron", där de skall "vifta med palmkvistar" och "sjunga lovsånger" kan blott göra saken ännu värre. Vad är livet utan verklig sysselsättning? – Vad är en lycka som grundar sig på dagdriveri? – Tror någon att de stora genierna inom konst och vetenskap känner en kulminerande glädje vid tanken på ett paradis, där deras geniala verksamhet blivit degraderad till blott ett hyllningsrop? – Skulle det inte skapa en kulmination av långtråkighet, om man aldrig fick företaga sig något annat än att vifta med handen till hyllning? – Skulle inte detta till sist bli ett tvångstillstånd? – Skulle man månne icke till slut komma att förbanna en sådan tillvaro och dess upphov? – Och till vad nytta skulle den vara? – Vad eller vem skulle den gagna? – Om gudomen endast hade detta som högsta mål för all skapelse, all energiutveckling i tillvaron, då rasar alla de högsta "kristna" idealen samman, ty då måste han själv vara det minst "kristna" väsendet i världen. Hans mentalitet skulle vara egoismens själva kulmination. Att skapa blott för att bli hyllad av sin skapelse är ju detsamma som att dyrka sig själv. Ett sådant skapande har ingenting med kärlek att göra. Kärleken består uteslutande i glädjen över att dyrka andra, d.v.s. icke i att låta sig tjänas utan i att tjäna, icke i att låta sig älskas utan i att älska, icke i att låta sig hyllas utan i att hylla. Den hyllande skaran i de "kristnas paradis" ger alltså uttryck för större kärlek än deras gudom. De dyrkar ett väsen som är den störste överträdaren av deras egna ideal. Det är alltså ingalunda några bagateller som hittills på grund av bristande logik dolt sig under begreppet "gudsdyrkan" eller "kristendom". Det är inte svårt att förstå att en sådan "gudsdyrkan" eller "kristendom" inte kan förlika sig med konst och vetenskap. Ty om hela tillvarons mål endast är att uppnå förmågan att vifta med palmkvistar, varför då hela denna kolossala utveckling av intellektualitet som just äger rum i våra dagar? – Varför alla dessa stora universitet, skolor och läroanstalter som världen får allt fler av? – Varför har inte gudomen för länge sedan stoppat utvecklingen? – Till att vifta med palmkvistar är det alldeles överflödigt att skapa ett utvecklat väsen med komplicerad hjärna som människan. En manifestation av sådant slag skulle kunna presteras redan på hundstadiet. Var finner man "hyllningsrop" som uttrycker större glädje än en hunds beteende när han återser någon han tycker om? Och om det skulle vara särskilt viktigt med palmkvisten, så borde väl försynen lätt kunna få hunden att ta denna i munnen och vifta med den, eftersom människor fått hundar att göra mer komplicerade saker än så. Man har ju sett hundar som kunnat "gå på händerna", "slå volter", räcka fram tassen till hälsning o.s.v., så för försynen måste det där med palmkvisten vara en lätt sak att ordna. När "det kristna paradiset" alltså bara grundar sig på en hyllningsmanifestation som endast förutsätter en förmåga som vanliga djur redan har, blir skapelsen av den mänskliga organismen helt överflödig. De mänskliga kunskaperna i musik, konst och vetenskap, ja även i moral, blir då rent av något ont. Men en gudsdyrkan som gör det dagliga livets skönaste och ädlaste inspirationskällor till något "ont", en religionsuppfattning som gör utvecklandet av den mänskliga skaparförmågan till "synd" kan omöjligen vara i överensstämmelse med det gudomliga budet "Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder". Nej, en sådan form av gudsdyrkan måste absolut degenerera och gå under i samma mån som gudomen låter intellektualiteten växa fram i varelsernas mentalitet. Hur skulle något annat "himmelrike" än "de eviga jaktmarkerna" kunna vara det saligaste för gångna tiders indianer? – Och hur skulle något annat än "Valhall" kunna vara det mest åtråvärda "himmelriket" för den äkta fornnordiska kampmentaliteten? – Och hur kan man tro att de intellektuella genierna, dessa gudomliga experter i skapande av konst, vetenskap och moral, skulle kunna känna sig lyckliga genom att bara stå och vifta med palmkvistar? – Ja, vad de moraliska genierna angår, så torde redan brytandet av grenar för ett dylikt ändamål vara helgerån och vandalism. Sådana varelser måste känna sig tämligen paradisiskt hemlösa, om det inte funnes ett "himmelrike" även för dem. Att döma dem till "helvete", till "evig förtappelse", till "gråt och tandagnisslan" gör blott saken än mera parodisk och är en tankegång som endast kan uppstå i en hjärna som ännu aldrig varit i medveten beröring med den logik, på vilken världsalltets funktion och lagar grundar sig, den gudomliga logik som gör att solen lyser över både "onda" och "goda" och regnet strömmar ned över både "rättfärdiga" och "orättfärdiga". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt