Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den längst levande avguden |
12 KAPITLET
Erkännandet av "ett tänkande och viljeförande något" bakom naturens skapelse är vetenskap. Gudsförnekelse är övertro
Är det inte i överensstämmelse med vetenskapliga forskningsmetoder att, när man står inför sådant som ej kan överblickas, ta fasta på de speciella detaljer eller företeelser som man dock kan överblicka hos detta, och så jämföra dessa detaljer med detaljer eller företeelser som man förut känner till från annat håll och med vilka de är analoga? –
Är det inte just på detta sätt vetenskapen i allmänhet arbetar på fält, där objektet undandrar sig närmare iakttagelse? –
Hur skulle eljest alla s.k. "hypoteser" komma till? – Då gudsförnekelsen, varmed här menas förnekandet av ett levande, tänkande "något" bakom naturens skapelseprocesser, aldrig någonsin kan vara en dylik hypotes, alltså ett bedömande och erkännande av ett okänt objekt på grund av dess analogi med ett känt objekt, kan denna förnekelse aldrig vara ett resultat av vetenskaplig forskning. Den kan enbart vara ett blint påstående, vilket är detsamma som fantasi. Det är ju ett faktum, inte endast för vetenskapen utan för varje normalt begåvad kulturmänniska, att intet av allt det som produceras inom den jordmänskliga skaparförmågans område – hus, kläder, skor o.s.v. – kan skapa sig självt eller vara produkter av slumpen, utan endast kan existera som resultat av ett tänkande och viljeförande upphov. Det fält, inom vilket dessa ting förekommer, är emellertid det område där de jordmänskliga sinnena förnimmer skarpast eller är mest orienteringsvana och där varelsen har full analyseringsförmåga. Och då det på detta fält är ett orubbligt faktum att ingen logisk skapelse kan komma till stånd utan att vara en produkt av ett förut existerande tänkande och viljeförande upphov, måste alltså detta faktum vara det enda, varmed man kan jämföra den utanför det mänskliga skaparfältet förekommande logiska eller planmässiga förvandlingen, d.v.s. naturens funktioner. Om man nu som objektiv forskare gör denna jämförelse med naturens stora skapelseprocess, som förvandlat eldmassan till beboeligt klot, anpassat för animaliskt liv, så skall man, som tidigare nämnts, finna att denna skapelseprocess ingalunda är uttryck för ett mindre intelligensmässigt skapande eller intellektuellt kunnande än den som har jordmänniskan till upphov. Men när man här alltså bevittnar tvenne processer som i princip är identiska, i det att båda avslöjar ändamålsenligt skapande, kan det då vara i överensstämmelse med vetenskapliga forskningsmetoder att förneka att det tänkande och viljeförande "något", som den ena processen ej kan vara förutan, skulle saknas hos den andra? – Kan man motivera uppfattningen att ett sådant tänkande och viljeförande upphov inte skulle vara nödvändigt i den logiska skapelseprocess eller den utlösning av intelligens och medvetenhetsfunktion som äger rum i naturen? – Absolut icke! Förnekandet av ett sådant upphovs existens kan alltså omöjligt vara en "hypotes" utan blott och bart ett tomt påstående. Om man däremot utgår ifrån att det inom det fält där våra sinnen förnimmer som skarpas är ett absolut faktum att intet logiskt skapande kan äga rum annat än i kraft av ett tänkande och viljeförande upphov och att detsamma även måste vara fallet inom det fält där våra sinnen inte är tillräckligt utvecklade för att kunna överblicka problemet, så håller man sig dock till ett faktum som är hundraprocentigt analogt med de betingelser och förhållanden som är de absolut bärande inom det kända området. Vad skulle man eljest kunna bedöma okända områden med, om ej med erfarenheterna från de kända områdena? – Av ovanstående framgår att uppfattningen om ett levande, tänkande och viljeförande upphov bakom naturens processer, vilket upphov är detsamma som "gudomen", icke kan bortförklaras som vetenskaplig "hypotes". Att man inte kan se detta upphov, på samma sätt som man ser upphovet till en mänsklig produkt, detta ger ju på intet vis något berättigande åt gudsförnekelsen. Kan månne de mikroskopiska livsformerna i vår egen organism, i vårt eget kött och blod, se oss? – Skulle inte dessa små väsen, om de hade jordmänsklig tankeförmåga, med lika stor rätt kunna förneka vår existens? – Att acceptera att det finns ett levande, tänkande och viljeförande upphov eller en gudom bakom naturens skapelseprocess, det är helt i överensstämmelse med verklig vetenskaplig forskning. Det är i överensstämmelse med livserfarenheterna på det för vårt förnimmelsefält mest tillgängliga området. Att bygga upp sin livsfilosofi på något annat, är att bygga den på vårt förnimmelsefälts otillgängligaste och därför osäkraste och dimmigaste erfarenhetsområde. En gudsförnekelse kan sålunda aldrig vara i överensstämmelse med människans högsta erfarenheter och kan inte motiveras med något annat än att man på detta område är mentalt oförmögen att skaffa sig kunskap och är böjd att acceptera gudsförnekelsen, därför att den eventuellt anses modernare eller känns värdigare. Ja, man tycker sig rent av skämmas att ha någon annan uppfattning på det religiösa området. Gudsförnekelsen är alltså på sin höjd en livsfilosofi som principiellt bygger på uppfattningen att företeelser, vilka är totalt otänkbara på de kända områdena, skulle vara bärande faktorer på de okända områdena. Och här måste jag räkna med att den ärlige, intelligente sökaren förstår att en sådan livsfilosofi är ovetenskaplig, för att inte säga vidskeplig, och att den därför inför utvecklandet av intellektualitetens klara ljus efter hand måste försvinna liksom dagg för solen. Föreställningen om en gudom bakom naturens stora logiska skapelseprocess, bakom jordens omskapelse från eld till kött och blod, måste sålunda erkännas som en vetenskaplig hypotes och gör därmed gudsbegreppet till en livsfilosofi, vilken grundar bedömandet av de okända områdena på ovedersägliga erfarenheter från de kända områdena. Mera logisk kan väl en forskningsmetod ej vara? – Det är klart att man genom utveckling och fortsättning av denna forskningsmetod kan komma gudsbegreppet ännu närmare in på livet och få en djupare och fullständigare inblick i själva livets struktur och djupaste väsen. Men då detta kräver speciella anlag, en särskild inställning och ett särskilt intresse, måste jag här hänvisa till mitt huvudverk "Livets bok". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt