Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den längst levande avguden |
10 KAPITLET
En bekräftelse av livets största facit, "allt är mycket gott", och av livet som mänsklighetens största universitet
Humanismens område befinner sig alltså i tillväxt och den undre världens i avtagande.
Därmed är ju, sett från högsta synpunkt, nästakärleken i tillväxt och det s.k. "onda" i avtagande.
Då alla asociala handlingar endast kan existera som ogräs som måste utrotas, medan de sociala däremot är auktoriserade och därför hjälpes fram till blomstring, är allt och alla kosmiskt sett på väg mot ljuset.
Men detta stämmer ju utmärkt väl överens med logiken i den stora omvandlingsprocessen från eldhav till beboeligt klot för animaliska varelser.
Som vi tidigare framhållit, var alla de yttre nödvändiga betingelserna för dessa varelsers fullkomliga fysiska existens redan tillstädes, men varelserna saknade ännu förmågan att se detta och därför mördade och lemlästade de varandra av fruktan för att eljest inte kunna hävda sig, få del av värdena och bli lyckliga. Men då frånvaron av denna förmåga överallt yttrar sig som asociala företeelser och dessa i sin tur bekämpas av själva samhället, vars hela existens eller kulturella position står och faller med dess förmåga att bekämpa asocialismen, blir det alltså här till ett faktum att själva livet är ett praktiserande, en förkunnelse och en uttolkning av evangeliet om kärleken till nästan. När all asocialism sålunda i sista hand underminerar sig själv, blir skriftens ord om att "allt är mycket gott" här till levande, orubblig verklighet, till vetenskaplig sanning. Och genom asocialismens undergång blir det alltså även till ett orubbligt faktum att det totala upphörandet eller tillintetgörandet av människornas lidandetillstånd endast är en fråga om tid. Alldeles som det tog tid att förvandla eldhavet till ett klot med animaliskt liv, överflödande rikt på resurser för skapandet av en gynnsam miljö för levande varelser, så måste det också ta tid att forma och utveckla den levande varelsens djuriska, primitiva mentalitet till en så hög intellektualitet att den kan förnimma, se och uppleva dessa resursers rikedom samt utnyttja sina nya erfarenheter. Att det just är denna utveckling eller förvandling av mentaliteten som äger rum blev ju till faktum genom konstaterandet att asocialismen underminerar sig själv, varigenom dess motsats nästakärleken måste vara omvandlingsprocessens enda nuvarande mål. Och då hela tillvaron sålunda går ut på att göra allt "mycket gott", har vi härmed fått livets djupaste facit orubbligt bekräftat. Men då detta facit alltså utlöser sig i en process som medverkar till att göra allt "mycket gott", kan ju denna process endast vara lika nyttig och därmed lika logisk som varje annan av en människa utlöst manifestation eller handling. Om man vill förneka att det är ett tänkande och viljeförande upphov och därmed "ett levande något", ett makrokosmiskt "levande väsen", en s.k. "gudom", bakom denna logiska skapelse- eller omvandlingsprocess, en "gudom" vars syften och intellektualitet ger processen form och gestalt, så är detta till en viss grad tämligen likgiltigt, då processen ju helt och hållet har samma karaktär och struktur som ett tänkande upphovs skapelse, ja, är ännu mer logisk och ofelbar i uppfyllandet av sitt syfte än de manifestationer som är resultat av jordmänskliga viljor och syften. Om det finns ett "levande upphov" bakom jordens omvandlingsprocess eller naturens manifestationer är alltså totalt likgiltigt, eftersom resultatet är exakt detsamma som om det fanns ett sådant upphov. Om det finns eller icke finns en byggmästare bakom uppförandet av ett hus kan ju vara betydelselöst, blott huset kan bli till och existera i ett logiskt och ändamålsenligt tillstånd, som om det vore en byggmästares verk. Men är det månne icke klokast att här begagna sig av den filosofi som säger att ett hus inte kan bli till utan en byggmästare? – Skulle man inte bli utskrattad eller förklarad sinnessjuk, om man förnekade logiken i en sådan filosofi? – Men varför skall man då förlöjliga och kalla den tro och uppfattning naiv som säger att det finns ett tänkande och viljeförande upphov bakom manifestationen av all den intellektualitet, planmässighet och ändamålsenlighet som omskapat eldmassan till den fullkomliga och strålande värld för animaliskt liv som jordklotet utgör, liv med så fullkomliga och ändamålsenliga förnimmelseredskap som dem vår köttsliga organism är utrustad med? – Är inte hela denna stora process ett lika realistiskt uttryck för intelligensmässigt skapande eller intellektuellt kunnande som den vilken representeras av en byggnad skapad av människor? – Ja, varifrån har väl byggmästaren fått de kunskaper som givit honom förmågan att bygga ett ändamålsenligt hus? – Är det inte från naturens egen skattkammare av kunskaper och färdigheter? – Visserligen har han mera direkt tillägnat sig dessa från sin läromästare i yrket och från lärare på tekniska skolor, men varifrån har då dessa sina kunskaper? – Ja, vad är på det hela taget kunskapen eller vetenskapen? – Är den inte i sin analys ett vetande om naturens processer, naturens reaktioner, naturens skaparmetoder? – Har man någonsin hört talas om en professor, vars vetenskapliga position inte varit baserad på kunskap om det ena eller det andra hos livet eller naturen? – Naturens utveckling är sålunda vars och ens verkligaste och djupaste undervisning, och därigenom blir alltså livet självt mänsklighetens största läroanstalt eller universitet. Det är från detta universitet vi alla utgår. Ingen kan äga kunskaper som han inte tillägnat sig där, likgiltigt vilken vetenskapliga position han representerar eller vilket fack han tillhör. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt