Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Storkursen |
KAPITEL 12 Bönens mysterium, materialisationer och syner Försynen eller Gudomen är allt som existerar423. Det finns ingenting som är viktigare än detta att lära känna bönen. Det är ju den direkta förbindelsen med Gudomen. Utan denna förbindelse har man ingen fast punkt, för det förekommer absolut inte någon annan fast punkt. Man har sitt jag, men det är ju en del av Gudomen. Men när man inte känner detta jag, känner man inte heller Gudomen, och när man inte känner Gudomen, känner man inte heller sitt jag. Bönen är en medfödd naturlig kraft som verkar automatiskt på samma sätt som vi har fått ögon, öron, hjärta, lungfunktion osv. Således finns det också en funktion som uteslutande är ägnad att skapa förbindelse med Försynen. Men man måste ju nå fram till att förstå, att Försynen inte är en gestalt som sitter och dirigerar på ett eller annat ställe ute i världsrymden, så är det inte alls. Försynen eller Gudomen är allt som existerar. Allt som existerar är till för att tillkännage Gudomens existens, och också för att alla de levande väsendena ska kunna ge sig till känna för Gudomen. Tills vidare är människorna endast vana vid att ge sig till känna för sin omgivning, sina medmänniskor, djur och vad de annars kommer i kontakt med. Men detta tillkännagivande är ju inte särskilt djupgående, så länge man inte förstår vem det är man vänder sig till. Så länge människorna inte är medvetna i Gud och inte förstår att det finns en Gudom, att detta att be verkligen är något realistiskt, att det verkligen sker något, är det ju faktiskt som om man står och talar till något som är dött. Man skulle tycka att det vore märkligt om man stod och talade till en bil, eller om man stod och talade till ett hus eller en sten. Men sådant är människornas förhållande till Gud, så länge de inte vet att Gud existerar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt