Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Storkursen |
KAPITEL 7 Människans två sinnelag. Livsövertron och dödstalangen
Människans två sinnelag, det onda och det goda, det dödsbringande och det livgivande uppträdandet.
Livsövertron och dödstalangen och det härav utlösta ödet.
Människans tro på nästan som syndare, förbrytare och orättfärdig, och tron på sig själv som oskyldig, som martyr och rättfärdig, och denna hennes inställning till uppträdandet och ödesskapandet.
Reinkarnationen.
Orsak och verkan.
Uppträdandet mot en själv och andra.
Alla levande väsen är odödliga och eviga 242. Vi har nu kommit så långt i denna kurs, att vi ska komma in på det som är särskilt nödvändigt vad gäller grunden för att hålla kursen, nämligen att man ska nå fram till att se, att det finns rättvisa i tillvaron, att ingen kan lida orätt och ingen kan göra orätt. Kan man förstå det, får man en grund för att kunna bekämpa det som är människans allra största onda, nämligen detta att vara vred och bitter, hatisk och indignerad, arg på sin omgivning, sin nästa osv. Tidigare i kursen har jag visat att vi är odödliga. Alla levande väsen är odödliga. De består av något som inte är tids- och rumsdimensionellt, nämligen jaget och dess övermedvetande. Likaså är även hela universum en levande organism, som både rymmer det något som inte är tids- och rumsdimensionellt och det tids- och rumsdimensionella. Genom att lära sig att känna skillnad på dessa realiteter, börjar man få en grund att stå på, så att man kan gå vidare och se på sin egen tillvaro. När det gäller människornas egen tillvaro, är de vana att bara räkna med ett enda liv. De räknar med att man föds från moderlivet, och när man dör, lever man inte längre här. Om man inte längre lever i den fysiska världen, tror somliga att man kan fortsätta med en evig tillvaro i en andlig värld. Denna tillvaro skulle då forma sig enligt det sätt man har levt på i den fysiska världen. Om man inte har varit god och kärleksfull, får man heller inte en god och kärleksfull tillvaro på den andra sidan. Man blir förtappad och får leva i en pina som aldrig någonsin kan upphöra. Om man har kunnat be om att få syndernas förlåtelse, och om man har varit någorlunda god, kan man uppnå att få syndernas förlåtelse, varvid man får en evig tillvaro i ett väldigt ljus. Ja, oavsett hur förskräcklig man har varit, kan man få syndernas förlåtelse. Det är ju tydligt att det inte är tillfredsställande för intellektualiteten. Det är inte avsett för människor som tänker. Det är avsett för väsen som har full tillit till ett väsen som de menar har mer vetande. Det kan inte vara meningsfullt att man under en sådan mycket liten tidsrymd skulle kunna skapa en orsak, vars verkningar aldrig någonsin skulle få ett slut. Det är inte alls någon balans i det, och så förhåller det sig ju inte heller. Vi har ju redan kommit in på att vi är odödliga, att vi är eviga väsen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt