Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Storkursen |
KAPITEL 5 Väsendenas odödlighet Det eviga väsendet och den föränderliga materien.
När väsendena är eviga väsen, varför har de då inte för länge sedan blivit fullkomliga?
Varför kommer dag efter natt, ålderdom efter ungdom, vinter efter sommar?
Spiralkretsloppet, kontrastprincipen och den eviga livsupplevelseförmågans förnyelse.
Våren: utveckling – hösten: inveckling.
Grundenergierna och tillvaroplanen.
När väsendena är eviga väsen, varför har de då inte för länge sedan blivit fullkomliga? 155. Vi har tidigare varit inne på realiteter som visar att det levande väsendet är en evig realitet. När det levande väsendet således är ett evigt väsen, uppstår ju frågan: Hur kan det då komma sig att det inte har blivit mer utvecklat? Varför har människorna inte kommit längre? Varför är de på det hela taget ofullkomliga? När de är eviga väsen, skulle man tycka att de för länge sedan måste ha blivit fullkomliga. Men så är det inte. Det är inte så att utvecklingen eller livsupplevelsen har börjat nere vid en bestämd punkt, och att den sedan fortsätter fullständigt uppåt. Det skulle vara omöjligt. När vi ser på naturens processer, kan vi se att där finns ingenting som fortsätter i all evighet. Det är indelat i särskilda epoker, så att det har en början, varpå det når en kulmination, och så försvinner det igen. Vi ser det med dagen och natten. Varför blir det dag efter natt? Varför blir det natt efter dag? Varför blir det sommar efter vinter, och vinter efter sommar? Varför vissnar bladen varje höst, medan det kommer nya blad varje vår? Oavsett vad vi ser på, är det underkastat denna princip med att börja, att födas, att växa fram till en kulmination, upplösas igen och nå en avslutning. Men det eviga i det levande väsendet hör ju inte hemma under detta begrepp med början och slut. Det vi bevittnar är alltså inte det levande väsendet. Det är materien som det levande väsendet ger sig till känna igenom, och därför måste det ha kontraster. Det måste ha början och slut. Det kan inte vara sådant i det oändliga. Allt kan inte vara oändligt i sin struktur, så att det inte avgränsas av kontraster. Utan kontraster skulle det inte kunna iakttas. Det vi ser inför våra ögon, det sinnena kan uppfatta, är alltsammans materia. Det är rörelse, och den visar sig som skapelse. Då denna skapelse är logisk, kommer den därigenom att avslöja att det finns något bakom som vi inte ser, och det är medvetandet. Men vi vet från oss själva, att medvetande inte kan existera utan att det finns ett jag bakom. Därför måste det också finnas ett jag bakom naturens skapelse. Detta jag är helt oavhängigt av död och liv, det är oavhängigt av de processer som äger rum. Vi måste därför nå fram till att se, att det som är tillgängligt för sinnena inte är det levande väsendet. När det finns lampor härinne, säger vi ju att vi ser varandra, att vi känner varandra osv. Men det är inte helt riktigt, för vi känner bara det som reagerar på våra sinnen. Det som inte reagerar på våra sinnen, känner vi ju inte hos varandra. Det känner vi inte ens hos oss själva. Det man ser är det redskap som är uppbyggt av materia, och med vars hjälp man åter kan bringa nya materier i rörelse. Dessa rörelser är alltså utlösta enligt en planmässighet, enligt medvetandets struktur, och därigenom tillkännager de det levande i tillvaron. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt