Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 96 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Genom döden 3. Polutvecklingar och de andliga planen Symbol nr 96 96.1
Symbolens nedre del symboliserar det fysiska planet (orange bakgrundsfärg), och den övre delen symboliserar det andliga planet.
Under det tvärgående svarta fältet visas sju särskilda typer av väsen.
De ovala figurerna symboliserar väsendenas medvetandestruktur.
Den runda gula figuren symboliserar den feminina polen, och den gröna symboliserar den maskulina polen.
Ovanför det tvärgående svarta fältet ser vi väsendenas position i den andliga världen, från det att de dör till dess att de åter föds på det fysiska planet (det översta orange fältet).
Innan de åter föds, ska väsendena genomgå de olika fält i symbolens övre del som är markerade med lodräta streckade linjer.
Fälten är högst olika för de olika väsendena, vilket beror på mentalitetens struktur.
Den första av de sju ovala figurerna ska symbolisera djuret eller djurmänniskan, som har mycket instinkt och tyngd (röd och orange färg). Väsendet lever särskilt genom instinkt och tyngd, och därför kommer instinkt och tyngd också i särskild grad att göra sig gällande i dess liv på det andliga planet (röd och orange färg). Det kommer i sitt medvetandetillstånd att uppleva detsamma som det upplever på jorden. Men här ska väsendet inte jaga, då det ju närmast är ett drömtillstånd. Det går snabbt igenom de högre andliga planen, människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket (gul, grön, blå och indigofärg), för här finns det inte mycket att uppleva. Det har dessa väsen inte mycket våglängd till. Däremot har de en sådan våglängd att de kan uppleva väldigt mycket i instinkt- och tyngdområdet (röd och orange färg). När dessa väsen dör, får de inte någon särskild skärseld, men eftersom de ofta dör onaturligt, måste de få hjälp från det andliga planet, så att de blir hjälpta igenom skärselden (gråbrun färg). Den andra ovala figuren symboliserar en naturmänniska, som är lite längre framme än den lägst stående människan, djurmänniskan eller apmänniskan, som närmast var ett djur. Naturmänniskan är lite mer utvecklad, hon har lite mer känsla och en smula intelligens. Hon börjar få lite skärseld efter döden (gråbrunt fält), och hon har fortfarande ett stort fält gemensamt med djuret (rött och orange fält). Naturmänniskan jagar, dräper, för krig osv., och det ser vi också i hennes medvetande.* Vi ser att fälten uppe på det andliga planet passar till medvetandestrukturens innehåll på det fysiska planet. Den tredje ovala figuren symboliserar den vanliga religiösa människan i vår tid. Vi ser att det har kommit mycket känsla, att intelligensen har utvecklats och att det finns en smula intuition, vilket visas upptill med blå färg. Intuitionen visas inte i medvetandestrukturen i den ovala figuren, eftersom väsendet fortfarande innehåller mycket tyngd och instinkt. Men det har den religiösa tron, alltså den begynnande humana tron, som visas med den gula färgen. Vi ser att det också har lite intelligens (grön färg). De två violetta fälten symboliserar övermedvetandet som befordrar väsendets eviga tillvaro. Ödeselementet och talangkärnorna kan i övermedvetandet överleva kroppens undergång. Alltefter medvetandets innehåll får den religiösa människan sin särskilda vistelse på det andliga planet. Hon får alltså en viss tid i den första sfären, där hon kommer att uppleva ett slags paradis alltefter de begrepp som hon har fått på jorden, och alltefter den känsla som hon också har en del av. En sådan känsla i förbindelse med intelligens ger ett humant religiöst tillstånd, och väsendet dyrkar således en human religion. Om det är kristna väsen, kan de komma att uppleva "den stora vita flocken" och liknande humana paradisiska tillstånd.** Men alldeles bortsett från dessa tillstånd kommer de också att uppleva ting som de inte känner till. De blir skyddsänglar och kommer att hjälpa till. Den fjärde ovala figuren symboliserar materialisten, som har mycket intelligens, vilken är markerad med den gröna färgen. Det finns lite intuition, det finns känsla och också en hel del av det djuriska. Människor av denna typ kan till exempel vara affärsfolk eller ingenjörer. I den andliga världen kommer de att uppleva de fält som motsvarar deras medvetandestruktur. Den intelligens och den känsla som har blivit deras vanetillstånd, bestämmer hur länge de ska vara i de olika andliga rikena, vilket syns över det vågräta svarta fältet. Först ser vi skärseleden (gråbrun färg), sedan den första sfären (röd och orange färg)***, därnäst det riktiga människoriket (gul färg) och visdomsriket (grön färg). Det gröna fältets storlek visar att en människa av denna typ kan stanna länge i visdomsriket, eftersom hon är mycket materialistisk och arbetar mycket med enbart intelligens. Men detta är bara en grundtyp, det finns ju väldigt många andra typer. På symbolen visas bara några få grundtyper, av vilka man kan bilda sig en uppfattning om de andra typerna. Den femte ovala figuren ska symbolisera geniet. Vi ser att det har en begynnande stark intuition i sitt medvetande och mycket intelligens och känsla. Det är i jämvikt. Det betyder också att det är ett mycket kärleksfullt väsen. Vi ser att det har lite tyngd och lite instinkt i sig. Det kan vara en stor konstnär, ett geni på olika områden, men dess medvetande är mycket harmoniskt. Vi ser hur den tidigare mycket dominerande feminina polen avtar och hur den maskulina tilltar. Från att ha varit mycket konträra förvandlas polerna mot jämvikt. Den sjätte ovala figuren symboliserar ett väsen som börjar få kosmiska glimtar, ett väsen som är mycket, mycket psykiskt. Sådana väsen finns det inte många av, men det är dessa väsen som blir diktare, mästare och vad de nu kallas. Det är alltså sådana människor som det finns många av i Österns länder. Vi ser att de i sin medvetandestruktur har mycket intuition (blå färg). De har kosmiska glimtar. De två kraftiga vågräta strecken upptill och nedtill i de ovala figurerna markerar gränsen till övermedvetandeområdet. Att intuitionen i den sjätte ovala figuren delvis ligger över det kraftiga strecket upptill, betyder att detta väsen börjar få kosmiskt medvetande. Under det motsvarande kraftiga strecket nedtill finns det också intuition. Intelligens och känsla är i jämvikt, vilket betyder kärlek. Dess tyngdenergi är mycket liten. En sådan människa kan aldrig bli förargad eller hetsig eller förbanna andra osv. Hon är fullständigt ren. Den sjunde ovala figuren ska symbolisera ett väsen som har nått det fullkomliga tillståndet. Det har kosmiskt medvetande, och vi ser att ett ännu större område i övermedvetandet är täckt av intuitionen. Det är ett mycket stort fält av intuition. Väsendet har alltså fullkomligt kosmiskt medvetande, och dess vistelse i den andliga världens första sfär blir mycket, mycket kort. Det får i gengäld en lång vistelse på de andliga plan som passar dess intressesfär, dess medvetande och dess våglängder. Salighetsriket (indigofärg) ska vi allesammans igenom för att åter kunna födas på det materiella planet, som är markerat med orange färg överst på symbolen. Föredraget Genom döden 2, 28/5 1958 ____________ * Vad gäller det inhumana och det humana paradiset se vald text till symbol nr 91 från småboken Vägen till paradiset, kapitel 50 och 52. ** I en bandupptagning säger Martinus: "Ett spöke eller en fantom som går igen är 'ett astralt lik'. Det är den mörka sidan. Det är den materiella sidan. Det materiella medvetandeskiktet är bortsuggererat. Personen är inte själv i det, utan detta medvetandeskikt kan fortsätta att gå igen. Det är ju ett elektriskt fenomen som kan fortsätta i flera hundra år, i 400–500 år, och som beror på de vanerörelser som vederbörande har varit mest koncentrerad på. [...] Om man är van att göra samma sak under en längre tid, om man gör samma rörelse varje dygn, om man går fram och tillbaka på samma ställe, så bildas ett helt system som så att säga kan ge liv åt sig självt. Ett spöke kan gå igen i 400, 500 och 600 år. Men det försvinner ju, eftersom det är mineraliskt. Allt andligt är mineraliskt." [Bandupptagning 31/12 1957.] *** Normalt använder Martinus beteckningen "den första sfären" om både skärseldszonen och paradiszonen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt