Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 93 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Det enpoliga väsendet Symbol nr 93 93.1
Symbolen visar djurets eller det enpoliga väsendets medvetande.
De två runda figurerna symboliserar de två polerna, där den gröna ska uttrycka den maskulina polen och den gula den feminina polen.
De två polerna finns i djuren, och de finns i alla väsen.
I detta väsen har den feminina polen inte något särskilt inflytande, det är den maskulina som dominerar hela tiden. Hos kvinnor eller honväsen är det omvänt, där är den feminina polen dominerande och den maskulina latent. Hos honväsen är den motsatta polen den maskulina polen, och hos hanväsen är den motsatta polen den feminina polen. Därför är väsendena indelade i två kategorier, män och kvinnor eller han- och honväsen. Men så fortsätter det inte att vara, för inne i väsendena förvandlas polerna. I mannen avtar den maskulina polen, och den feminina polen tilltar. På symbolen dominerar den maskulina polen, och det är den som befordrar den djuriska principen i mannen. Däremot är det den feminina polen som befordrar hela den andliga eller mänskliga sidan i mannen. Allteftersom den feminina polen tilltar, växer den mänskliga sidan hos mannen. De violetta fälten ska symbolisera djurets övermedvetande, i vilket polerna, ödeselementet och talangkärnorna bevaras och existerar, därför att de här kan överleva kroppens undergång. Undermedvetandet symboliseras med området mellan de två kraftiga vågräta strecken. Det mellersta fältet visar var väsendet befinner sig tillståndsmässigt. Nedtill ser vi en stark röd färg (instinkt), och högre upp är fältet mer orangefärgat (tyngd). Djuret leds främst av instinkt och tyngd. Tyngdenergin framträder som den energi som frambringar hetsighet och vrede. Djuret har stor användning för detta tillstånd i och med att det ska mobilisera sig för att kunna utlösa sina krafter, eftersom det ska leva av andra djurs kroppar, vilket ju sker genom dråp. Detta är huvudbeståndsdelen av det djuriska medvetandet, och även människorna har fortfarande mycket av det. Vi ser att djuret också har lite känsla, som uttrycks med den gula färgen. Så ser det lägsta, det djuriska väsendet ut, och senare ska vi se det högsta väsendet, den fullkomliga människan. Föredrag, Genom döden 2, 28/5 1958 |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt