Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 98 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Valda texter till symbol nr 98Livets Bog, del 2, st. 314 | |
| Jagets identitet som "en treenig princip", vilken princip utgör betingelsen för ett levande väsens manifestationer | 314.
Jaget kan sålunda i sin egennatur inte betecknas som varande en "människa", ett "djur" eller en "växt".
Ja, det kan inte ens göra anspråk på att vara någon form av "levande väsen" och är därmed i sin egennatur också avskuret från möjligheten att utgöra någon form av "gudom".
Alla former av levande väsen, gudomar såväl som människor, djur och växter etc., är något helt annat än jagen.
Vad är då de "levande väsendena"? – De "levande väsendena" är ingenting annat än blott och bart: ständigt skiftande situationer, utlösta av jagets anknytning till ämnena eller materien. Dessa varelser är alltså endast krusningar på materiens eller ämneshavets yta liksom vågorna på ytan av en sjö, endast med den skillnaden att vågorna på sjöns yta skapas av den osynliga vinden, medan krusningarna i materien eller ämnena skapas av det osynliga jaget. Alla former och föremål är i sig själva livlösa. För sitt framträdande och sin existens har de uteslutande att tacka det bakom dem existerande osynliga "något", som genom samma former och föremål indirekt uppenbaras som jagen. Jaget eller detta osynliga "något" bakom varje organism, bakom varje form eller föremål, är alltså den djupaste orsaken till allt som kan förnimmas, upplevas och manifesteras. Allt är livlöst, allt är stillhet, allt är lika med intet utan detta "något" eller utan detta jag. Materien utan ett jag är alltså lika med intet, liksom jaget på samma sätt utan materia faktiskt blir lika med intet. Det är genom materiens eller ämnenas "krusningar", det vill säga genom rörelserna eller skapelseprocesserna i denna materia, som vi blir i stånd att dokumentera jagets existens. Utan dessa rörelser eller skapelseprocesser hade vi aldrig någonsin kommit att uppleva materien. Och utan jaget skulle denna också varit helt omanifesterad. Liksom vågorna på sjöns yta inte kunde bli till utan vinden, kan inte heller rörelserna i materien bli till utan jaget. Här har vi således kommit fram till två oskiljbara realiteter: jaget och materien. Vi har sett, att den ena realiteten över huvud taget ingenting är utom i förbindelse med den andra och omvänt. De två existerar alltså inte åtskilda utan uppträder evigt tillsammans, ja, är så oskiljbara att de i själva verket tillsammans endast utgör en realitet. Denna realitet består, som vi alltså påvisat, av två av varandra absolut avhängiga principer. Men då den av dessa två principer sammansatta enheten utlöser energi eller rörelse, och denna rörelse visar sig vara logiskt ledd, det vill säga utlöser sig i planmässigt skapande, så avslöjar dessa två principers samarbete en tredje princip, nämligen "medvetande", vilket vill säga förmågan att skapa och uppleva. Till denna sistnämnda princip är de två första lika olösligt knutna som de inbördes är olösligt knutna till varandra. Detta framgår orubbligt av den realitet, som efter hand i mina analyser blir till faktum, nämligen att allting i världsalltets struktur avslöjar intelligens eller logik, det vill säga visar att det kommer till stånd för att uppfylla ett nyttigt ändamål, varigenom det gudomliga ordet "Allt är mycket gott" blir till absolut verklighet. Jaget är sålunda knutet till två andra principer, med vilka det bildar en oupplöslig enhet. Och det är denna enhet vi i tillvaron känner igen som "ett levande väsen". De nämnda tre principerna – jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som X1, X2 och X3 – utgör sålunda de tre betingelser som krävs för att ett "något" skall framträda som "ett levande väsen". Livets Bog, del 3, st. 821–825 |
| Rörelse, medvetande och liv är identiska. Allt är "livssubstanser" | 821.
Denna strålglans, som således utgör hela vårt liv, vår manifestation, vår egen skapelse såväl som upplevelsen av andra väsens eller Gudomens skapelse, består uteslutande av "rörelse".
Där denna "rörelse" möter ett jag, blir den till upplevelse.
Upplevelsen är å sin sida detsamma som medvetande.
Men då "rörelsen" inte kan existera utan att representera ett sådant möte, måste "rörelse" och "medvetande" vara identiska.
Och då "medvetande" är detsamma som "liv", måste "rörelse" och "liv" likaledes vara identiska.
Varje form av rörelse – oavsett om det är en maskins snurrande hjul, åskans mullrande, ett dånande vattenfall eller det är så mikroskopiska svängnings- eller vibrationsarter att vi inte alls kan se dem som rörelse, utan som fast materia: kristall, granit, guld, platina eller liknande – kan således endast existera som identisk med liv.
Rörelsen, vare sig den är fast, flytande eller gasformig, utgör det material varav själva medvetandet eller livet består.
Allt utgör "livssubstanser".
|
| Hur "rörelsen" blir till "livsyttring". Livet är endast ett jonglerande med intryck och uttryck | 822.
Men dessa "livssubstanser" skulle aldrig kunna existera eller ha blivit till, om de inte samtidigt blivit åsatta ett jags stämpel.
Det är denna jagstämpel på "rörelsen" som gör den identisk med eller förvandlar den till "livsyttring".
Hur blir då denna "stämpel" åsatt "rörelsen"? –
Ja, vi har redan tidigare berört problemet.
Denna "stämpling" av "rörelsen" är nämligen detsamma som den "vändning" eller "vridning" av "rörelsen" som alltid utan undantag äger rum vid dess möte eller beröring med jaget.
Det är denna "vändningsprocess" som förvandlar alla "intryck" till "uttryck".
"Intrycken" är ju upplevelsen av energiernas inåtgående rörelse i medvetandet, medan "uttrycken" är energiernas utåtgående rörelse från medvetandet, något som i allra högsta grad också bekräftar rörelsens identitet som "liv".
Utan "intryck" och "uttryck" existerade det i verkligheten inte något liv.
Ty vad är väl livet annat än ett jonglerande med intryck och uttryck? –
|
| Där jordmänniskan inte kan se "rörelsen" som "livsyttring" uppstår materialismen eller övertron att "tingen blir till av sig själva". Materialismen är också ett av de stadier som måste försvinna för den "kosmiska klarsynen" | 823.
När en energi har "vänts" av ett jag, har den som nämnt blivit en "livsyttring".
Men som läsaren redan vet, är det inte alla av jaget utförda "vändningar" av rörelsen som jordmänniskan kan se.
Och där hon inte kan se denna "vändning", betraktar hon inte "rörelsen" som "livsyttring", utan anser att den "uppstått av sig själv".
Det är detta betraktelsesätt som den så kallade "materialistiska" inställningen hos jordmänniskan beror på.
Det är denna bristande synförmåga som gör att hon kan vara utomordentligt intelligent utan att vara intellektuell, ja, kan vara både doktor och professor och samtidigt kulminera i övertron att tingen utanför de allmänt kända livsformerna blir till av sig själva, att rörelsen, materien, naturen är "döda" krafter.
Sådana människors inställning är alltså i verkligheten, fastän omedvetet för dem själva, en tillbedjan av naturen som ett huvudlöst väsen, ett dominerande lik, trots att de frossar i utforskandet av detta "döda" väsens kolossala uppenbarelser av högintellektualitet, logik och skaparkraft.
Fullständigt förgäves söker de efter tillfälligheter.
Allt är strålande planmässigt, allt är funktioner som utvecklar sig liksom efter förutbestämda klockslag, såvida inte forskaren eller jordmänniskan själv lägger hinder i vägen.
Men dessa materialismens "troende" och intellektualitetens "vantroende" väsen är nödsakade att ha denna inställning, tills de når ett så högt steg i forskningen, att de kan få den fulla överblicken över problemet och där bli vittne till att alla de "döda" krafterna också är "jag-vända" energier, är "livsyttringar" för levande väsen, om än i helt andra format än de mellankosmiska som de hittills uppfattat som de enda existerande uttrycken för liv. De kommer tack vare denna överblick att kunna genomskåda makrokosmos såväl som mikrokosmos och se att båda dessa världar har samma eviga lagar, samma hårfina logik och fullkomliga utveckling av vilja, manifestation och skaparkraft, som den värld de själva blivit auktoriteter att docera om från universitetens och läroanstalternas talarstolar. De kommer att få se att "allt är levande", "allt är logiskt" och därmed nyttigt, kärleksfullt och en uppenbarelse av gudomlighet. De finner att universum är tanke, medvetande och liv, och att detta liv utgör den Gudoms ande eller medvetande, i vilken vi alla lever, rör oss och är till. De får insikt om att denna syn är den kosmiska klarsynen eller den sanna upplevelsen av den eviga visdomen. |
| Livssubstans nr 6: Jagets "vändning" av "rörelsen" eller "energin" | 824.
Vi har nu kommit så långt i vår forskning att vi sett att jaget är en verklig realitet och att den innersta funktionen i varje levande väsen är detta jags "vändning" av rörelsen eller energin.
Då denna "jag-vändning" av energierna är en absolut nödvändighet för varje form av livsupplevelse, blir den sålunda också en oumbärlig realitet i livets existens.
Och vi skall därför kalla denna "vändning" för "livssubstans nr 6".
|
| Jagets "vändning" av "rörelsen" utgör den djupaste analysen av principen "sexualitet". "Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är endast stadier i "rörelsens" av jaget utförda "vändning" | 825.
Nu får man inte tro att denna jagets "vändning" av "rörelsen" eller energin är av fullständigt samma slag som en gummibolls tillbakastudsande från en vägg eller mur som den kastas emot.
Jaget är inte en "död" mur, och "rörelsens" bana fram till och tillbaka från jaget är inte alls så direkt och enkel som bollens rörelse fram till muren och tillbaka igen.
Den utlöser ett "havandeskap".
Vi står nämligen här inför den allra djupaste analysen av principen "sexualitet", som i sin tur bildar fundamentet för allt som hör in under begreppet "fortplantning" och varav arternas bestånd eller tingens existens återigen uteslutande beror.
I jagets "vändning" av en "rörelse" eller energi upplever vi såväl en "befruktning" och ett "havandeskap" som en därpå följande "födelse".
Genom vårt jags tilldragning och mottagande av en "rörelseart" upplever vi en "befruktning".
I denna "rörelsearts" speciella "vändning", det vill säga utveckling och förvandling i jagets ägo, upplever vi ett "havandeskap".
Och i denna förvandlade "rörelsearts" frigivning eller tillbakavändande från jaget upplever vi en "födelse".
Den "rörelseart" som jaget genom sitt urbegär drar till sig, utgör alltså "säden" eller "sädesvätskan".
Genom uppsamlingen av denna inom jagets domäner förvandlas den till ett "foster".
När "rörelsens" vändning är fullbordad, det vill säga när den fått jagets fulla påverkan och åter lämnar dettas domäner, har "fostret" blivit till ett "barn" och "föds".
Detta barn kan så leva vidare, bli till ny "säd", som gör andra jag "havande", varefter nya "foster" uppstår och blir till "barn" som lever vidare som nya medverkande faktorer vid den eviga befruktning och fortplantning som vi kallar "livet".
Den Intellektualiserede Kristendom, st. 11 |
| Det stoffria och materiefria världsalltet. Guldglorian. Sätet för allt materiellt "något som är". Det levande i de levande väsendena | 11.
[...] Utan jaget finns det inte något levande väsen.
Jag har därför kallat jaget "det levande" i det levande väsendet.
Det existerar i detta tillstånd som absolut stillastående eller som "den fasta punkt" kring vilken allt i världsalltet rör sig.
I denna guldgloria börjar en ny gloria göra sig gällande.
Denna visar sig som kulminerande ljus, och detta är början på det vi kallar "ande".
Med denna andes anknytning till kristusväsendenas kosmiska talangkärnor kunde väsendet sätta i gång rörelse.
Det är det vi känner som tankestoff.
Men vi måste här förstå att ingen rörelse av något slag sätter i gång.
Den har pågått i all evighet.
Den kan inte annat än pågå.
Rörelse i världsalltet har i all evighet varit i gång och fortsätter att vara i gång i all evighet. Den kan varken börja eller sluta. Den kan bara hållas i gång, det vill säga hållas vid liv. Den enda plats där rörelse inte existerar är i guldglorian. Man måste alltså förstå att allt som vi betecknar som gloria är den fasta punkten. Förändringar kan endast äga rum i rörelse, och dessa förändringar i rörelse är det vi kallar "skapelse". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt