Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 89 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Valda texter till symbol nr 89Livets Bog, del 2, st. 626 och 627, 629 och 630, 636 och 637 | |
| Grundkällan till den jordmänskliga medvetandesfärens kosmisk-kemiska sammansättning | 626.
Hela vårt material här i avsnittet "Kosmisk kemi" har, som vi sett, utgjorts av tankar, idéer och analyser, ämnade att ge jordmänniskan upplysning på ett visst bestämt fält, nämligen hennes egen tillvaros gåta.
Att detta problem är det absolut viktigaste, det mest aktuella för jordens mest framstående utvecklade väsen behöver väl knappast påpekas.
Att det inte är det för alla jordmänskliga väsen är också ett uppenbart faktum för varje normalt begåvad människa.
Det finns ju en hel del människor som lever i tron att de redan funnit livsmysteriets verkliga lösning i form av tron på Jesus Kristus eller någon annan av de stora jordmänskliga ledarna, liksom det finns människor som lever i det rakt motsatta tillståndet, det vill säga de tror inte alls på något, de förnekar allt som de själva inte kan förstå.
Och här har vi alltså grunden till den samlade jordmänskliga tanke- eller medvetenhetssfärens kosmisk-kemiska sammansättning.
Det jordmänskliga tankeklimatet utgör alltså i hög grad en reaktion mellan de olika tankeinställningarna eller uppfattningarna om själva livet eller tillvaron hos de här nämnda två slagen av väsen.
Det är klart, att tankarna och handlingarna hos dessa måste bli högst olika, allt efter upphovens olika inställning till livet.
De troende tror, att de sitter inne med livsgåtans lösning, och anser sig berättigade att vara auktoriteter och moralskapare för alla sina medväsen.
Och förnekarna tror, att de andra behärskas av vidskepelse, och anser sig själva vara de verkliga auktoriteterna med rätt att fastställa jordens morallagar.
Och så finns det slutligen en tredje kategori, vars väsen varken tror eller förnekar utan i stället verkligen förstår.
Dessa är de sanna visa, som i kraft av sin höga livskunskap kan framträda som verkliga moralauktoriteter.
Då de två första kategoriernas väsen utgör jordmänsklighetens stora flertal, medan den tredje kategorin endast existerar som en liten minoritet, är det givet att reaktionen av de två förstnämnda kategorierna i samma mänsklighets medvetandesfär eller mentalvärld i motsvarande grad överlägset dominerar. Och då de visa människorna inte begagnar sig av brutal makt, utan i kraft av sin egen stora förståelse av allt är toleranta och kärleksfulla, blir deras tankeutlösning liksom något som inte kan blandas med de två förstnämnda kategoriernas tankeströmningar. Först när det uppstått ett slags jämvikt mellan dessa, kan det börja bli kontakt med de visas tankeströmningar. |
| "Känsloklimatet" | 627.
Från "Livets Bog" känner vi redan till dessa tre olika slag av väsen.
Genom symbol nr 3 och dess text har vi alltså erfarit, att den första kategorin är väsen som i särskilt hög grad förnimmer eller upplever i kraft av "känsla".
Deras intelligens har ännu inte särskilt mycket tagits i det religiösas tjänst, även om den i stor utsträckning tagits i det rent materiella eller ekonomiska livets tjänst.
Dessa väsen måste därför på det religiösa området vara "troende" väsen.
Och deras tro gör dem, i samma mån som de ännu saknar kärlekstalang, fanatiska på det andliga eller själsliga området.
De är helt ur stånd att bruka förnuft eller intelligens i det religiösas tjänst.
De menar sig vara de "enda saliga" och fäller därför hänsynslösa straff- eller förtappelsedomar över alla annorlunda tänkande medmänniskor och skapar därigenom en mer eller mindre påtaglig brutal förföljelse av dessa.
Som av tidigare beskrivningar framgår, består denna kategori av flera underavdelningar eller grupper. Vi skall inte här åter komma in på dessa men endast framhålla, att ifrågavarande väsen tillsammans utgör upphovet till det första ledande tankeklimatet i jordmänniskosamhället. Då detta klimat i sin huvudform bärs av "känsla", medan intelligensen här spelar en mycket obetydlig roll, kallar vi det här i "Livets Bog" för "känsloklimatet". Sett från "kosmisk-kemisk" synpunkt utgör detta klimat alltså något av det material, de ämnen eller den materia, som många jordiska människor använder vid skapandet av sitt dagliga liv och medvetande och sitt därmed förknippade handlande gentemot allt annat levande i deras omgivning. Då intelligensen spelar en mycket underordnad roll i detta klimat, kommer dess reaktioner naturligtvis att i stor utsträckning kollidera med världslagarnas ledande logik. Och därvid uppstår sådana mentala naturkatastrofer som en allt dominerande "intolerans", "religionsförföljelse", "religionstvång", "inkvisition", fanatiska former av tillbedjan av den gud eller de gudar som dessa väsen accepterat, samt härtill hörande trosdogmer. Dessutom har dessa medvetandetendenser överförts på en omätlig mängd vanliga företeelser i det dagliga livet. Sålunda möter vi samma intoleranta och fanatiska dyrkan och inställning i politiska företeelser, i äktenskapsfrågor och sexualmoral. Och samma fanatism eller ointelligenta och därmed obehärskade känslotillstånd gör dessa väsens medvetande till en fri passage för hämnd, missunnsamhet, avund, svartsjuka och alla andra utlösningar av hänsynslös egoism eller själviskhet. Det säger sig självt, att detta tankeklimat under inga omständigheter kan "frälsa" världen eller befria jordmänniskosamhället från lidanden. Därtill saknar det i alltför hög grad verklig, osjälvisk sympati eller absolut kärlek. |
| "Kyrkohelgedomen" kan inte ge en varaktig tillfredsställelse när det gäller livsmysteriets lösning. Väsendena söker sig miljonvis över till en annan mental sfär som vi här i Livets Bog gett beteckningen "skolhelgedomen". | 629.
[...] Men kretsloppet fortsätter.
Väsendena är levande och kan inte matas med dogmer som blivit till ruinhopar.
De kan inte leva i en stenvärld, även om den är utsmyckad med kristaller och isblommor.
Väsendena är av kött och blod.
Därför önskar de känna hjärtats och blodets värmande pulsslag som ett faktiskt förhållande i livets yttre detaljer på samma sätt som de sedan länge känt det i sitt eget inre.
De måste därför lägga dogmvärlden, trosvärlden, bakom sig, de måste ut, bort från zonen.
Livslagarna bjuder dem att vandra vidare, framåt och uppåt mot det absoluta ljuset, den eviga sanningen eller livsgåtans lösning i fjärran.
|
| "Intelligensklimatet". Kampen mellan de "troende" och de "vantrogna" och dess konsekvenser | 630.
Men hur ser nu dessa vandrare ut? –
Ja, till att börja med har de naturligtvis inte en så ädel inställning som den ovan nämnda.
De karakteriserar sig snarare som identiska med de väsen man kallar "irreligiösa".
De är allesammans väsen, hos vilka intelligensförmågan blivit alltför dominerande i förhållande till känsloförmågan.
Därför vill vi benämna dessa väsens samlade tankeatmosfär "intelligensklimatet".
De är kulminerande skeptiker i fråga om allt religiöst.
De traditionella religiösa sanningarna betraktas av dem närmast som uttryck för naivitet och övertro, emedan de enbart bedömer dessa sanningar efter den för en primitiv uppfattningsförmåga avpassade elementära terminologi som samma sanningar än i dag utlärs eller framträder i.
Denna terminologi är ju inte avsedd att tjäna en intelligensmässig utredning, är inte alls i något syfte menad att vara en analys, utan har tillkommit uteslutande som ett stämningsframbringande ideal, analogt med sakrament och dopförrättningar.
Då dessa realiteter sålunda huvudsakligen är avsedda att tjäna som näring åt trosförmågan, kan de naturligtvis inte vara av särskilt stort värde för väsen som mer eller mindre har mist denna förmåga.
Och sådana väsen betraktas därför också av de "troende" som "vantrogna", vilka, om de inte "omvänder" sig, blir "förtappade".
Dessa "vantrogna" utgör med all sin skepsis och antipati mot allt religiöst ett utomordentligt vidsträckt "tankeklimat" i jordmänniskozonen.
De bildar en helt annan medvetandesfär, en helt annan "boning i Faderns hus" än de förstnämnda.
Men det är inte en "boning" som ligger vid sidan om den andra eller befinner sig på ett annat ställe i rummet.
De två "boningarna" upptar samma rum, i fysisk mening.
De sträcker sig över samma kontinenter, samma oceaner, samma städer och samma länder.
Deras invånare reser med samma fartyg, järnvägar, bussar och flygplan.
De har gemensamma gator, vägar, ja, till och med i stor utsträckning gemensamma hus, fabriker, offentliga anläggningar, institutioner, skolor, är delägare i samma företag, har aktier i samma aktiebolag etc.
De två "boningarna" intar sålunda samma rum.
Skillnaden mellan dem är helt av andlig art.
Därför är de inte heller omedelbart synliga för den vanliga jordmänniskan.
Alltså är de i det närmaste okända av henne.
Ja, huvudparterna av de två sfärernas egna invånare har ännu ingen aning om dessa sina mentala hemortszoners existens eller plats i kretsloppet och känner ännu mindre till deras analyser.
Men att de icke desto mindre existerar kan inte förnekas, så länge det sålunda finns verkligt "troende" och verkligt "vantrogna".
De sistnämnda väsendena har som nämnt en alltför dominerande intelligens i förhållande till känslan. Denna förmågas utveckling har för länge sedan kvävt deras trosförmåga. De har blivit "analysmänniskor". De vill i sin livsföring endast arbeta med absolut handgripliga, fysiska realiteter. Alla företeelser som inte kan vägas eller mätas är för dem onatur, overklighet eller övertro. Men detta behöver inte betyda, att sådana människor är verkligt "onda". Tvärtom finns det bland dem många som måste betecknas som "goda" och som framträder med en fin och nobel karaktär, medan motsatsen ofta är fallet med de "troende". Bland dessa finns ofta individer av "ond" och småsint natur – något som aldrig kan förnekas, så länge man här dömer alla oliktänkande så hårt och straffar dem med inkvisition, bål och förtappelsedomar. De båda tankeklimaten eller andliga "boningarna" rymmer alltså i lika grad såväl "onda" som "goda" människor inom sig. Och man kan därför inte säga, att den ena boningen företräder en högre kultur än den andra. De är var för sig just behäftade med den brist som gör att deras invånare varken är fullkomliga eller saliga. Det kommer aldrig någonsin att kunna skapas en absolut "varaktig fred" inom dessa två zoners domäner. Därtill är individerna inom varje grupp alltför intoleranta eller oförstående inför den andra gruppens berättigade existens. Därför råder det krig mellan de båda zonernas väsen. Zonernas tankeklimat reagerar starkt gentemot varandra. De "troende" räknar de "vantrogna" som "syndare", som tillhörande "djävulen" eller andra "onda" makter, såvida de inte "omvänder sig", det vill säga blir "troende". Och de "vantrogna" räknar inte alls med de "troende", eftersom de är dessa intelligensmässigt överlägsna. Ingen av de två grupperna förstår det rätta sammanhanget och de kan därför inte visa varandra den respekt eller tillerkänna varandra det existensberättigande som de har rätt till. Och härvid uppstår mycket otillfredsställande kosmisk-kemiska reaktioner. Tankarna blir av dräpande eller krigsbefordrande natur. Med andra ord: de två sfärernas tankeklimat blir "giftiga", blir mentalt lemlästande eller dödsbringande för individerna själva. Bevis härpå utgör alla de överfyllda mentalsjukhus och institutioner för utvecklingsstörda som finns över hela världen, samt alla krigstillstånd av materiell art eller de dräpande och bloddrypande utlösningar som de nämnda tankeklimaten alstrar i folkens dagliga utformning av livet. |
| Jordzonens "äldste". "Världsåterlösarna" är jordmentalitetens mentala grundatmosfär | 636.
[...] Man förstår härav, vilken enorm betydelse tidigare upplevelser har för individens utformning av sitt nuvarande liv och hur denna utformning i sin tur får betydelse för samma väsens kommande jordeliv.
Och det är lätt att inse, att väsen med ett överflödande rikt erinringsmaterial från lidandeområden i tidigare jordeliv måste vara helt annorlunda i sitt medvetande och framträdande i sitt nuvarande jordeliv än väsen som ännu blott har relativt litet erinringsmaterial från tidigare liv.
De förstnämnda väsendena kan man beteckna som jordzonens "äldste", även om denna deras identitet naturligtvis är helt oavhängig av deras nuvarande fysiska ålder.
Det är de yppersta av dessa erfarenhetsrika väsen som vi benämner "vismän", verkliga "profeter" och "världsåterlösare".
Och det är dessa sistnämnda som är jordmentalitetens "salt" och som befriar mänskligheten från förtappelse eller fördärv, allt eftersom denna mänsklighet får lidandezonen utlevd och ropar efter livsmysteriets lösning, ropar efter frid och harmoni.
Det är "världsåterlösarna" som leder mänskligheten mot den högsta kulturen, vilken alltmer är baserad på ande och intellektualitet.
|
| "Intellektualitetens klimat" | 637.
Förutom "känslo- och intelligensklimaten", som är de motsvarande känslo- och intelligensmänniskornas tankemanifestationer, finns sålunda i jordzonen också de ovan nämnda erfarenhetsrika väsendenas tankemanifestationer, vilka likaså blir till ett tankeklimat.
Detta kommer efter hand att behärska hela mänskligheten och därmed befria den från djurtillståndet, från krig, lemlästning och lidande och i den nuvarande dödsbringande disharmonins ställe upprätta en "varaktig fred" som med sina strålar tränger in i dess framtida tillvaro.
Och i den mån som jordmänniskan blir berikad med lidandeerfarenheter och kan börja använda sin intelligens i medlidandets, humanitetens, toleransens eller den verkliga nästankärlekens tjänst, är hon också med om att befrukta, upprätthålla och föröka detta nya världsfrälsande tankeklimat.
Och då fundamentet för hela detta tankeklimat, som vi här sett, är baserat på konsekvenserna av erfarenhetsrikedom från tidigare lidandezoner, krigsskådeplatser och jaktmarker, fängelser och tortyrkammare, från hatets och hämndens bloddrypande dramer, från dödsbringande religionsstrider och från strider om guld och materiella värden, från kampen om positioner, "ära" och makt, om äkta makar, om älskare och älskarinnor, från själsstrider på de sexuella polbanornas olyckliga trångmålsområden såväl som från kulminerande ljusinspirationer från samma banors passage in i den gudomlige Faderns eviga strålregioner, så är vi tvungna att inse, att först med detta samlade erinringsmaterial i medvetandet börjar den verkliga förståelsen av livet. Och därför måste vi bedöma detta väsens tankeklimat som det enda verkligt "intellektuella". Och vi benämner det alltså "intellektualitetens klimat". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt