Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 85 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Valda texter till symbol nr 85Bisättning, kapitel 82–85 | |
| Det finns absolut ingenting som motsäger att jordklotet, solen och vintergatorna är levande väsen | 82.
Vi har nu genom denna bok fått så pass god inblick i analysen av vår egen organism att vi sett, att bilden av oss själva i form av mikrokosmos och makrokosmos i vår egen organism i verkligheten är en bild av världsalltet, och att vår egen analys alltså är identisk med avslöjandet av själva livets mysterium, är en återspegling av de levande väsendenas oändliga suveränitet, och att materien är en formsak, under det att livet är den allt behärskande "fasta punkten" bakom varje slags storlek, vibration, ljud och färg.
Är inte vår egen identitet som makrokosmos för mikrovärlden i vår egen organism en motsvarighet till vad de mäktiga "naturkrafterna" är för oss? – Är vi inte i förhållande till sådana gigantiska energi- eller kraftutlösande centrum som jordklotet, solen, vintergatan, just att betrakta som mikroindivider? – Vad betyder den enskilda människans, det enskilda djurets manifestation eller kraftutlösning i jämförelse med dessa ofantliga centrum? – Är inte dessa stora centrum "organismer", uttryck för gigantiska väsen, uttryck för "makroindivider" i förhållande till oss? Ja, det finns över huvud taget ingenting som kan vederlägga detta faktum. I alla detaljer passar bilden av dessa kraftcentrum in på vår egen organism. Varje förnekande härav måste ovillkorligen betecknas som motsatsen till logik. |
| Att jorden är en "kula" motbevisar inte dess identitet som levande väsen | 83.
Genom att iaktta det närmaste av dessa mäktiga centrum – jordklotet – finner vi att det utgör en fysisk kropp.
Det avviker alltså inte från analysen av det levande väsendet, från bilden av oss själva.
Man vill kanske invända att denna fysiska kropp är en "kula".
Men detta, att den är en "kula", motsäger inte på något sätt att den är analog med varje annat levande väsens fysiska kropp.
Det uttrycker endast en skillnad i form, inte i princip.
Livet självt visar oss ju genom den ofantliga ocean av högst olikartade former som alla de levande väsendenas organismer representerar, att det inte är begränsat till att endast kunna manifestera sig genom en enstaka, för tid och evighet förutbestämd speciell kroppsform, utan tvärtom att det betjänar sig av eller kan yttra sig genom absolut alla slags former.
Men helt bortsett från detta kan det heller inte alls vara i överensstämmelse med någon form av logik att anta, att det är formerna som skapar livet.
Detta vore liktydigt med att påstå, att det är "det döda" som skapar "det levande".
Fakta visar oss ju, att det är "det levande" som manövrerar "det döda", och gör därigenom varje påstående i motsatt riktning abnormt.
|
| Jorden har liksom andra levande väsen i princip såväl mikroväsen, blodomlopp, muskulatur som skelett | 84.
Man vill kanske även påstå att jorden inte är en organism, inte har kött och blod, inte har de företeelser vi annars är vana att uppfatta som betingelser för en levande fysisk organisms framträdande.
Men är inte också detta påstående abnormt? –
Vad är kött, blod och organisk materia?
Är det inte ett officiellt vetenskapligt faktum att just de nämnda realiteterna består av levande väsen: celler, blodkroppar, molekyler osv., alltså mikroindivider, så som vi lärt av det ovanstående? – Men saknar jorden mikroindivider? – Är inte samtliga levande väsen inom dess område – människor, djur och växter – mikroindivider, organisk materia, ett slags celler och molekyler i dess fysiska kropp? Inte heller dess blodomlopp i form av vattnets rörelse är underlägset blodomloppet i någon annan utvecklad organisk kropp. Vi kan inte heller komma ifrån att dess fasta sten- eller mineralformation i princip har samma mission som skelettet i varje annan organism, nämligen att vara den fasta bärande stommen för organismens mindre fasta eller mjukare men absolut nödvändiga materier. Jorden har ju också sådana mindre fasta och mjukare materier omedelbart vilande på sitt "skelett". Dessa materier kallar vi visserligen "jordlager", men är inte dessa jordlager lika impulsiva och levande som de mjukare delarna i de kända organismerna? – Utlöses här inte en lika kolossal kemisk ämnesomsättningsprocess som i vår egen muskulatur? – Är det inte just denna utlösning som skapar kol, guld och ädelstenar och ger växtens rötter näring? – Kunde detta äga rum om jordlagren endast vore död materia, vars innehåll var i absolut saknad av varje vibration eller rörelse, var absolut stillhet? – Är det inte jordlagrens kemiska process som går igen i vårt eget kött och blod, skapar vår huds yta och får varje enskilt litet hår att spira fram? |
| Jorden har i princip andningsorgan och näringsupptagning | 85.
I fråga om andningen lämnar jordväsendet inte heller något övrigt att önska när det gäller dess identifikation som levande väsen.
Tre fjärdedelar av dess yta är vatten, vilket som tidigare nämnts är detsamma som dess blod.
Det existerande kretsloppet med vattenavdunstning och kondensering är jordjättens väldiga andningssystem.
Genom detta utlöses den livsförnyande näringsprincip på vilken tillvarons fortbestånd för dess mikroindivider – de levande väsendena över hela världen – är baserad, på samma sätt som mikroindividerna i vårt kött och blod och övrig materia genom vår egen andning får del av den, också för dem, oumbärliga livskällan.
Men det är inte endast i andningen och i de andra nämnda livsfunktionerna som man kan påvisa paralleller hos jordjätten. Också den grövre näringsprincipen – intagning av fast föda i organismen och dess "matsmältning" – ger detta jätteväsen vittnesbörd om. Det "äter" hela dygnet runt. Sin "föda" samlar det i form av de materiella partiklar som i omätliga mängder i form av lysande stoff slungas ut från solen och som naturligtvis också utgör näringsmaterial för alla de övriga planeterna i solsystemet, som i sin tur måste betraktas som en ännu större organism, i vilken jorden endast utgör ett organ. Ljushavet är alltså planeternas materiella föda. Då vi således befinner oss som mikroindivider i en jättes organism kommer all rörelse som vi bevittnar – de väldiga naturkrafterna, orkaner och briser, regn och solsken, dag och natt, sommar och vinter, köld och hetta – att vara identiska med jättens livsfunktioner och "matsmältning". Naturkatastrofer, krig och lemlästning är disharmonier, är onormala tillstånd, är sjukdom och ofullkomlighet i dess framträdande. Fred och harmoni är tecken på fullkomlig hälsa och allmänt välbefinnande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt