Martinus: Den eviga världsbilden, bok 6, st 84.2.

Läs och sök i Tredje testamentet

St:
(F,I,78-100)

(1,U)

Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6

Valda texter

till symbol nr 84

Livets Bog, del 2, st. 383

"Den gudomliga världens" klot eller himlakroppar. Väsendena befinner sig i Gudomens mentalitet. Det jordiska väsendet och det himmelska

383. I den jordiska tillvaron är denna kunskap eller insikt i det levande väsendets högsta identitet mer eller mindre okänd och kan, som jag tidigare nämnde, på sin höjd förekomma som mystik, om man bortser från profeterna, vilka hör till en kategori av väsen som i lägre eller högre grad har, eller har haft, "kosmiska glimtar" av de högre världarna. Ja, det har inom denna grupp måhända funnits några enstaka, som haft permanent "kosmiskt medvetande". Jag tänker då på "världsåterlösarna".
Det dagliga livet i spiralens högsta världar bärs alltså av "kosmiskt medvetande", vilket ju är detsamma som "den heliga anden", som åter är detsamma som de tankeformationer eller medvetandenyanser som utgör den allra högsta harmoniska kosmisk-kemiska sammansättningen av grundenergierna. Det är själva intellektualitetens, vilket vill säga förståndets och kärlekens, kulmination. Det är upplevelsen av ett liv som är fullkomliggjort genom väsendets allra högsta utnyttjande av intelligensen för manifestation av osjälviskhet, och i kraft av denna gudomliga inställning kan väsendet endast befinna sig i själva Gudomens mentalitet. Det har gjort sig världen underdånig. Gudens visdom, önskningar, makt och kärlek har blivit dess egen mentalitet. Oberoende av tyngdlagar eller dräpande explosioner, såväl inuti som utanför väsendet självt, men med materien lystrande till dess minsta tanke, blir detta väsen här en strålande upplevelse för sig självt och andra.
Det klot eller den värld som väsendet nu har till hemvist, upplevs endast som en zon eller sfär, innanför vilken varje manifestation som inte är ett hundraprocentigt uppfyllande av kärlekslagarna, är en total omöjlighet. Liksom ett fysiskt organiskt väsen, till exempel en jordmänniska, inte kan fortsätta eller leva sitt fysiska liv i ett bål och alltså inte skulle kunna leva samma liv på solen som på jorden, så kan inte heller ett väsen från underliggande riken eller sfärer i spiralen leva dessa underliggande sfärers liv på "den gudomliga världens" "klot" eller "himlakroppar". Då dessa högsta världar i spiralen inte består av förtätade materier, är de i sig själva osynliga. Deras existens eller närvaro markeras för deras invånare endast som en sfär av uppfyllelse av de mentala lagar eller betingelser för materiekombinationer eller sammansättningar som fordras för att materien just skall kunna vara av sådan natur, att den lystrar till den vilje- och tankeföring som utgör livsbetingelse för väsen som, frigjorda från fysisk materia, kulminerar i intellektualitet och kärlek. Kloten eller världarna i spiralens intellektuella avsnitt är sålunda inte några synliga eller förtätade fasta världar såsom kloten i spiralens ointellektuella sfär. De är alla av mental art. Och då "övermedvetandet" är den mest koncentrerade mentala detalj som existerar, blir det detta som utgör den absolut "fasta punkten". Men såväl detta som de andra mentala materierna är här i sig själva osynliga och får färg, form eller detaljering först med den reaktion i materien som jaget genom sin önskan eller sitt begär åstadkommer. Allt som är synligt är alltså bara en växelverkan mellan "övermedvetandet" och materien. Det är egentligen detsamma som förekommer i den fysiska världen. Här är upplevelsen av livet också identisk med en växelverkan mellan väsendets "övermedvetande" och materien. Men här är väsendet inte medvetet i sig självt, känner inte sitt "övermedvetande". Hela dess framträdande är därför i överväldigande grad baserat på automatfunktioner, uppodlade eller utvecklade i avlägsna forntidsperioder i en annan spirals intellektuella sfär, som väsendet nu på grund av sin elementära minnesförmåga inte kan erinra sig. Intet under därför, att väsendet här är helt borta från sig självt och tror sig vara identiskt med materien, tror sig stå eller falla med denna. Det är i verkligheten ett kosmiskt "foster" i sin hinna. De fasta permanenta fysiska organismerna eller kropparna utgör hinnan. I den intellektuella delen av spiralen har väsendet vuxit ut ur denna fosterhinna. Där är det medvetet om sin egen identitet och upplever sig frigjort från materien. Dess liv är där i allra högsta grad baserat på vakna "dagsmedvetandefunktioner". Dess automatism är där latent.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.