Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 83 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Valda texter till symbol nr 83Livets Bog, del 2, st. 363–365 | |
| Visdomsriket. Väsendenas materialisation och dematerialisation som en viljeakt | 363.
Vi har nu sett, att det riktiga människoriket efter hand kommer att skilja sig mycket från det jordiska.
Dess utveckling går mot ett tillstånd som blir allt mindre fysiskt, vad beträffar såväl kroppsbyggnaden som framträdandet i övrigt.
Men med detta nya tillstånd har redan ett ännu högre liggande väsenstillstånd börjat skönjas.
Alldeles som det riktiga människoriket började stråla in i djurets eller den jordiska människans tillstånd, så börjar ett ännu högre rike att stråla in i den riktiga människans tillstånd i den senare hälften av detta väsens spiralzon.
Då "intelligensenergin", som symbolen visar, kulminerar i detta rike, har jag kallat det "visdomsriket".
Och vi har härmed nått fram till en zon, där den fysiska världen börjar tona bort bakom oss.
I detta spiralens fjärde rike är all materia bländande intellektualitet.
De grövsta eller mest förtätade materierna här är de "fysiska tankarna".
Vi är nu i en värld, där till och med luften har upphört att vara vår näring och väsendets näringskälla uteslutande utgörs av ren tankemateria, kompletterad med den omätliga kärleksatmosfär som måste vara en oundgänglig följd av den livslagarnas totala uppfyllelse som endast kan härska här i intellektualitetens hemort och kulminationszon.
Väsendenas manifestationskroppar hålls här samman endast genom medveten tankekoncentration. De "materialiseras" och formas uteslutande efter de givna situationer, i vilka de skall tjäna sitt upphov, och "dematerialiseras" eller upplöses så snart dessa situationer är förbi. Väsendet är här alltså så frigjort från materien eller denna så överlägset att den tidigare nämnda "synliggörelsen" och "osynliggörelsen" inte endast är en huvudfaktor i väsendets tillvaro, den är dessutom blott en viljeakt. Att "visa" sig för sina vänner är här inte något tungt och besvärligt som i den fysiska världen, där väsendet stundom måste föra sin fysiska kropp, en tung, förtätad materiemassa, över land och hav, tusentals mil bort till den plats, där det skall visa sig personligen synligt. Här i intellektualitetens hemort existerar inga avstånd, och det finns därför heller inget som heter "att resa". Väsendets manifestationskropp blir bara "materialiserad" eller synliggjord i intresseögonblicket som följd av väsendets önskan eller vilja, till gagn för tankeutbytet mellan det självt och den eller dem som det vill korrespondera med. När den jordiska människan personligen skall visa sig för ett annat väsen, måste hon vanligtvis befinna sig på samma plats som detta väsen och måste därför föra sin kropp till platsen i fråga. Något sådant gäller inte för "visdomsväsendet". I detta väsens värld är som nämnt alla avstånd avlägsnade, och väsendena befinner sig således på sätt och vis i "samma rum". De behöver därför inte "resa bort" för att "visa sig personligen" för varandra. De behöver däremot bara "komma på samma våglängd", vilket i detta fall betyder: uppnå en viss sympatisk mental kontakt. Detta sker genom en tankekoncentration eller en viss bestämd viljeakt, varvid väsendena blir synliga för varandra, kan höra, se och känna varandra, helt oberoende av avstånd. Väsendenas framträdande för varandra är här alltså i realiteten inte baserat på en avståndsförvandling som i den fysiska världen, utan i stället på en tillståndsförvandling. |
| Svårigheten att förstå visdomsriket | 364.
Det är ju självklart, att en tillvaroform som den här antydda verkar fantastisk för läsaren, ty så gör ju alla företeelser som utvecklingsmässigt ligger framom det som för dagens jordiska människa är faktum.
Att jorden är ett klot och svävar fritt i världsrymden, detta var en gång helt obegripligt och därmed otroligt.
Att människor skulle kunna tala genom luften och bli hörda av människor på helt andra kontinenter utan någon yttre synlig förbindelse, såsom nu sker genom radio, detta har ju också en gång varit helt otänkbart.
Och är inte förhållandet detsamma med många andra av den moderna teknikens stora under? –
Har vi inte sett, hur många av fantasins sagolika drömmar blivit till realistisk verklighet? –
Och den jordiska människan skall genom sin utveckling bli varse, att livet även i fortsättningen kommer att göra den normala fantasin eller väsendenas normala högsta drömmar till verklighet.
Men liksom växten i dag inte kan förstå, att den en gång skall frigöras från sitt rotfäste i jorden och såsom ett djur efter egen vilja kunna röra sig fritt omkring till sol och vatten, och liksom djuret i dag inte kan förstå, att det en gång såsom jordisk människa skall kunna behärska elementen, så att det i stället för att galoppera på sina egna ben skall kunna använda expresståg, bil eller flygmaskin och i stället för sina klor kunna skapa sig genialiska vapen i form av bomber, kanoner och maskingevär etc., så kan inte heller den jordiska människan av i dag förstå en tillvaro, där hon frigjord från sin tunga fysiska kropp inte längre skall få sina önskningar och begär tillfredsställda genom att besegra granit, metall eller annan tung materia utan skall få hela sitt livsbehov utlöst, sina önskningar uppfyllda, blott genom en seger över luftformiga eller andliga materier, av vilka den tätaste är så beskaffad att den upplöser sig genom eller lystrar till varje massiv tankekoncentration. |
| Om den medvetandemässiga överlägsenhet, som gör sig gällande i visdomsriket, vore rådande i den jordiska människans hemortszon. Intet under att vägen ut ur de tunga materiernas zon endast går genom utveckling av kärlek till nästan | 365.
I "visdomsriket" och efterföljande rike är materien alltså av en sådan konsistens, att den tar form alltefter väsendenas koncentrerade önskningar eller begär.
Man förstår därför, hur fullkomligt ordnat det är, när den dräpande energin här är så föga framträdande och när väsendena i den fysiska världen måste lära sig tänka fullkomligt, så att detta fullkomliga tänkande skall kunna bli till automatfunktion eller "C-vetande", innan väsendena blir hemmahörande i dessa himmelska världar.
Tänk, om samma makt eller medvetandesmässiga överlägsenhet över materien som här är dominerande, också vore rådande i djurriket eller den jordiska människans hemortszon!
Tänk, hur gudomligt ordnat det är, när hatets och egoismens söner är placerade i en zon, där materien endast indirekt och mycket motsträvigt och besvärligt kan omformas av individens tanke!
Tänk, så väl att mordtankarna i så stor utsträckning först måste bearbetas i sten och stål, innan de drabbar kött och blod, och att väsendets hela framträdande såväl i luften som på land och hav är betingat av ett atmosfäriskt tryck!
Intet under, att väsendet här måste "äta sitt bröd i sitt anletes svett".
Detta uppfattar väsendet självt som en "förbannelse", men i den gudomliga världsordningen är det en välsignelse.
Tänk, om det hatande, dräpande och självtillbedjande väsendet inte befann sig i dessa fasta materier utan levde under frigjorda livsformer, där materien lystrar direkt till tanken på samma sätt som i "visdomsriket", vad skulle inte då kunna ske? –
Hatets hela repertoar av onda önskningar över en fiende skulle kunna förverkligas blott genom en tankekoncentration.
Den i koncentrationen överlägsne hämnaren skulle kunna påtvinga en underlägsen fiende hela resultatet av sin uppfinningsrikedom när det gäller raffinerad hämnd.
Han skulle till exempel kunna tvinga motståndaren att leva ett liv i spetälska, hålla hans ansikte i ständig vanställdhet, ödelägga hans organism, så snart den blev materialiserad eller synliggjord.
Ja, allt som en raffinerad hämnare kan tänka ut eller uppfinna av onda anslag mot en fiende, men som tack vare materiens fasthet, omöjligt kan praktiskt manifesteras här i den jordiska världen, skulle alltså vara möjligt, om just denna fasthet inte existerade.
Allt som överhuvud kunde tänkas av brutalitet och lemlästning skulle man alltså kunna plåga sin underlägsne fiende med utan några som helst handgripliga åtgärder, endast genom sin egen tankekraft. Och den fysiska uppehållszonen skulle bli så obeskrivligt mörk och trist, att i jämförelse därmed den nuvarande dödsdansen på de jordiska slagfälten, mitt bland bombexplosioner, kulregn, granatskräck, sårades och lemlästades hjärtskärande skrik och dödsrosslingar, skulle framstå som en högeligen eftertraktad paradisisk upplevelse. Intet under, att vägen ut från de tunga materiernas zon endast går genom utveckling av kärleken till nästan. Så länge väsendet är farligt för sin omgivning, måste det förbli under de tunga materiernas ok. De fasta materierna är livets tvångströja. När väsendet blir osjälviskt, öppnar sig "tvångströjan", väsendet blir frigjort, materien lystrar älskvärt och direkt till dess vilja, och det verkliga livet börjar öppna sina portar för den hänförde gudasonen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt