Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 100 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6 |
Valda texter till symbol nr 100Livets Bog, del 3, st. 695–697 | |
| "Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1" | 695.
Då denna orsak existerar bakom såväl tanke och vilja som manifestation och alltså är det innersta upplevande "något" i vårt eget framträdande, så är denna "orsakslösa orsak", som redan nämnt, detsamma som vårt eget själv eller jag.
Vi har här alltså kommit till vårt eget livs absoluta upphov.
Men vi har också sett, att detta jag i sin egen natur i verkligheten helt saknar analys – utöver denna, att det utgör den djupaste orsaken till sitt eget tillkännagivande av sin existens eller närvaro i alltet.
Utan detta tillkännagivande skulle det vara helt utanför upplevelse eller manifestation och måste då vara lika med "intet".
Men nu är det ett ofrånkomligt faktum att det inte kan existera på det sättet.
Det kan endast existera som orsak till manifestation och upplevelse.
Men då det är orsak till manifestation och upplevelse, så är det i sig självt utanför dessa två realiteter.
Det kan således i sig självt inte alls utgöra någon form av manifestation eller upplevelse.
Det kan därför inte, som manifestationerna eller de skapade tingen, uttryckas genom verkningsgrader; det har i sig självt absolut inte någonting med verkan att göra.
Det är alltså helt höjt över mått- och viktfacit.
Och något som inte har vikt, volym, färg eller mått men likväl existerar, kan bara ha denna enda analys: "något som är".
Att det utöver denna analys således i sin innersta natur är namnlöst beror inte på någon bristfällig förnimmelseförmåga från forskarens sida, utan är en analys baserad på den absolut högsta, allt genomträngande förnimmelsemässiga klarheten hos denne iakttagare.
Vore hans iakttagelseförmåga inte så allt genomträngande, skulle detta "något" ständigt förbli insvept i en mängd av okunnighetens alltför fantasifulla dimslöjor eller bli pådiktat egenskaper uttryckta i mått-, vikt- och rymdförhållanden, alltså egenskaper som uteslutande kan vara identiska med skapade ting, vilka, som vi vet, är underställda tanke och vilja och därmed, som konstaterats, är underordnade egenskaper hos jaget och sålunda inte kan utgöra själva jagets analys.
Då jagets absoluta analys endast är denna, att det utgör "ett något som är" och därför till sin natur är namnlöst, har vi, som läsaren redan vet, här i "Livets Bog" betecknat det som "X1". |
| Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2" | 696.
Detta namnlösa "något" har en skaparförmåga.
Denna blir ett levande faktum genom vårt eget framträdande, som ju representerar en enda stor skapelseprocess.
Som redan nämnts när vi tidigare berört denna analys i "Livets Bog", måste denna skaparförmåga med nödvändighet vara lika evig som jaget, då det i annat fall måste ha funnits en tid när jaget inte hade denna skaparförmåga och då skulle ha varit helt ur stånd att skapa.
Men om det var helt ur stånd att skapa, hur skulle då dess skaparförmåga ha blivit till? –
Det blir här till faktum för den utvecklade forskaren, att jagets skaparförmåga är en lika evig realitet som själva jaget.
Men när den är en evig realitet, kan den inte ha ett skapat tings analys.
Den kan inte ha någon ålder.
Den kan i sig själv inte vara stor eller liten.
Den kan inte vara gul eller grön.
Den kan inte vara ond eller god.
Alla sådana eller liknande företeelser är underlagda skaparförmågan.
Det är endast genom skaparförmågan som ett ting kan få karaktär, bli stort eller litet, bli vackert eller fult, få färg och volym etc.
Sådana analyser kan endast vara uttryck för impulser, frambragta av skaparförmågan.
Men eftersom en sådan impuls har frambragts av skaparförmågan, måste skaparförmågan ha existerat före impulsen, och denna kan då aldrig existera som någon rättmätig analys av själva skaparförmågan.
Vi ser sålunda att skaparförmågan, liksom "X1", endast kan betecknas som "något som är", och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta "X".
Vi kallar därför här i "Livets Bog" skaparförmågan för "X2".
|
| Resultatet av jaget och dess skaparförmåga är också namnlöst och betecknas som "X3" | 697. Då jaget således evigt har haft en skaparförmåga, har det evigt manifesterat sig. Det har evigt funnits ett resultat av denna skaparförmåga. Men när resultatet är evigt, kan inte heller detta uttryckas genom något slag av mått- eller viktfacit. Att väsendet har en organism är visserligen ett resultat av denna skaparförmåga. Men då organismen aldrig i något fall kan vara annat än en helt flyktig lokalitet i jagets eviga produktion, eftersom den ju inte i något fall kan existera utan att vara en verkan av ett föregående resultat av jagets skaparförmåga, så kan den omöjligt vara ett uttryck för jagets samlade evighetsresultat. Det är ju ett känt förhållande att varje väsens organism haft en begynnelse och lika säkert kommer att få en avslutning, och att denna avslutning kommer att följas av ett nytt skaparresultat, vilket också måste förgå för att följas av ett nytt och så vidare allt framdeles. På grund av denna begränsning hos ett enskilt skaparresultat eller en organism kan inget av ett jags nuvarande skaparresultat vara annat än en begränsning eller bråkdel av dess samlade eviga produktion. Denna eviga produktion kan alltså inte uttryckas genom något timligt, ty alla timliga beteckningar som vi kan tänkas ge den, kan endast täcka tillfälliga tillstånd. Säger vi att den är svart, så avslöjar detta bara att vi i vårt medvetande måste ha upplevt något som är vitt. Säger vi om något att det är gott, så avslöjar det likaså att vi i vårt medvetande har upplevt motsatsen, ty inget kan förnimmas eller upplevas annat än i kraft av sin motsats. I varje väsens samlade eviga skaparproduktion måste det finnas såväl svart som vitt, rött som grönt, ont som gott osv., ty annars skulle väsendet vara helt utan upplevelse och därmed helt utan varje form av liv. Men när sådana timliga företeelser alla i lika hög grad är oumbärliga förnimmelsefaktorer inom det levande väsendets upplevelse av livet, kan ingen enskild av dessa faktorer vara uttryck för väsendets eviga skaparproduktion. Denna kan endast uttryckas genom alla timliga facit på en gång. Men en företeelse som på en gång utgör alla motsatser kan endast vara namnlös i sin huvudanalys. Denna kan ju inte uttryckas som svart, vit, ond eller god etc., när den i lika hög grad representerar motsatsen. Och här blir det alltså till faktum, att det levande väsendets eviga skaparresultat, liksom "X1" och "X2", inte heller kan ha någon analys utöver denna enda, att det utgör "något som är". Och vi finner det därför här i "Livets Bog" betecknat med "X3". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt