Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 74 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Den defekta organismen och ödeselementet Symbol nr 74 74.1 Vi måste nå fram till att förstå att vi inte kan göra om andra människor, men naturen håller på att göra om alla människor.
Genom att se naturens planer och avsikter kan vi komma i harmoni med dessa och på så sätt hjälpa naturen att göra om oss själva.
Det är det som är meningen.
Människorna lider, men varför lider de? Det gör de därför att de har utlöst orsaker som de inte förstod. De förstod inte att de fick biverkningar som föll tillbaka på dem själva. De såg bara de verkningar som inträffade i stunden. Symbolen visar den karma som uppstår genom människornas sätt att vara gentemot sig själva. De kan vara väldigt goda mot sig själva, och de kan vara förfärligt förgörande mot sig själva, och det tänker de normalt inte på. I god tro gör de mycket som är direkt förödande för organismen. De skulle förskräckt rygga tillbaka för att handla på samma sätt mot sin bil, sin klocka eller något annat tekniskt som de äger. De skulle bli skräckslagna om dessa ting fick den behandling som de ger sin kropp. Men det är ju därför att de är inne i ett fält av orsak och verkan, där de ska lära sig. Vi ser alltså en mänsklig mentalitet som är mycket defekt. De bruna och mörka områdena betyder förruttnelse och ska visa att mentaliteten är stadd i förruttnelse. Det är ett förfärligt ord, men det nyttar ingenting till att försköna det, för det är samma tillstånd man ser när ett kadaver ligger på marken och stinker och är fullt av maskar osv. Överallt där något inte blir använt och till råga på allt ska klara av att beskydda sig självt, börjar det ruttna, för sådan är lagen: allt ska gå i kretslopp. Så är det också med den mänskliga organismen. Där man hindrar den från att utföra sina riktiga processer och där den inte är till någon särskild nytta, börjar den ruttna. Det kallar vi sjukdom, och det är en gemensam beteckning på många lidanden. Till sjukdom hör också depression, livsleda, psykisk sjukdom osv. Det är det som vi ser på symbolen. De runda färgade fälten utanför de bruna och mörka områdena uttrycker de normala fälten i den mänskliga organismen, de uttrycker dess organ. Vi ser dess instinktkropp (röd färg). Mineral- eller skelettområdet står i förbindelse med minnesområdet (indigofärg). Minnesenergin är alltså mineralmateria på det materiella planet, men en mental energi på det andliga planet. Denna princip gäller för alla energiområden. Känslan, intelligensen och intuitionen är symboliserade med respektive gul, grön och blå färg. I de bruna och mörka områdena i väsendets övermedvetande är samtliga fält mycket defekta. Väsendets övermedvetande kan inte omedelbart ändras, men här kan erfarenheterna ackumuleras som talanger, så att de kan fortsätta i det nya livet. Den förruttnelse eller det tillstånd man har försatt sin kropp i, har man med som en medfödd talang, så att man åter kan börja fördärva sin nya organism. Det är fråga om mycket allvarliga ting – det är något man inte kan springa ifrån. När man har börjat förstå det, blir man mer uppmärksam. Denna förruttnelse kan uppstå genom narkotiska njutningsmedel, alkoholintag eller tobaksrökning, och den kan också uppstå genom förfärliga tankearter, bitterhet, vrede osv. Alltsammans är något som kommer från människans sätt att vara mot sig själv. Det är alltså inte bara mot andra människor eller andra väsen som sättet att vara kan vara felaktigt, det kan också vara felaktigt mot oss själva och den gudomliga kropp som naturen har gett oss. Denna kropp, som är ett mycket fullkomligt redskap att se och höra med, att förnimma med och att njuta av livet med, kan människan själv försätta ur bruk. Dock inte fullständigt, eftersom det finns en gräns för hur mycket man kan ödelägga, precis som med träden som inte kan växa in i himlen. Förstörelsen kan nå ett maximum eller en kulmination, och där vänder det. Symbolen visar denna kulminerande grad av förödelse i form av fullständig utvecklingsstörning. Det finns ett litet fält på de andliga planen där hon inte är utvecklingsstörd. Det är ju endast nere i den fysiska organismen hon har ödelagt sig själv. Det är detta slags utdunstning kring hennes sfär som också smittar och fördärvar för omgivningen. Det är inte till särskild glädje och välsignelse för någon att se en utvecklingsstörd människa eller en människa som är defekt och inte kan ta hand om sig själv. Kursföredrag 4-1, 17/11 1955 |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt