Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 72 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Ödeselement och talangkärnor under inkarnation Symbol nr 72 72.1 Symbolen visar övermedvetandet.
I detta tillstånd är de psykiska kropparna och jaget också närvarande, men de är inte tecknade på symbolen* eftersom det ju inte är nödvändigt.
Här ska vi bara se på talangkärneprincipen.
Talangkärnorna i ödeselementet, som finns i övermedvetandet, överlever i den andliga världen, till dess att tiden är inne då de åter ska födas i den materiella världen.
I moderlivet förenas då dessa talangkärnor med moderns anlag och faderns anlag, som är nedlagda i ett slags talangstruktur i ägget och säden.
De ska skapa det nya fostret, och detta fosters kvalitet kommer att vara avhängig av vilka talangkärnor det har.
På symbolen ser vi att talangkärnorna för vissa organkonstruktioner är så till den grad förstörda att kroppen kommer att bli defekt.
På så sätt ödelägger man inte bara sin nuvarande kropp och sitt nuvarande liv, utan man skapar också förutsättningar för att börja nästa liv med denna förödelse.
Man ska lära sig själv att underhålla sin gudomliga gåva, som man har fått helt felfri. Det kan vara ett stort problem i den dagliga tillvaron, för det rör sig inte bara om drastiska medel som narkotika, alkohol eller tobak. Enbart att äta kött under många år, ja, under flera liv, skapar samma nedbrytande tillstånd, därför att människans natur nu är alltför förfinad för att leva av så grov föda. Människan ska så småningom nå fram till att äta en föda som inte vållar dråp eller mord, och till sist ska hon kunna leva av det mogna fruktköttet kring kärnan. Det är den sanna människofödan. Att nu så många människor saknar den normala begåvningen eller kommer efter i skolan osv., beror på att de mer eller mindre har brutit ned några av sina organ i tidigare liv. Här ligger de orsaker vars verkningar nu gör sig gällande. Men människorna kan övervinna verkningarna, som ju i regel lämnar efter sig en förfärlig fruktan och antipati. Till sist kommer de att få en väldig själslig förnimmelse av hur obehagligt och motbjudande det är. Denna förnimmelse kommer i hög grad när verkningarna har kulminerat, och det ger en avsky för allt detta. Det ger människan styrka och kraft att kunna vänja sig av med det felaktiga levnadssättet, och på så sätt kan en utvecklingsstörd människa under loppet av några liv bli normal igen. Man kan se människor som har varit utvecklingsstörda, men som nu håller på att vakna upp i denna tillvaro. Man kan se på deras ögon att de har varit utvecklingsstörda i sin tidigare tillvaro, man kan se det på många sätt. Man kan också se andra som är på väg in i det. Därför är det hög tid att människan tar makten över sitt sätt att vara mot sig själv. I kristendomen talas det mycket om sättet att vara mot nästan, och det var särskilt Jesus mission att få människorna att älska sin nästa. Denna nästa var ju närmast enbart människor, men det räcker inte. Alla levande väsen är ens nästa, också de levande väsen vi har i vår organism. Att förstöra organismen är således också något ont mot nästan, inte bara något ont mot en själv. Kursföredrag 4-1, 17/11 1955 ____________ * Jaget och de psykiska kropparna är inritade på symbol nr 75. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt