Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 67A i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Den idealiska födans vibrationer Symbol nr 67A 67.3 Den runda figuren i övre vänstra hörnet betecknar människan som "livsenhet".
Trappformationen till höger visar ett avsnitt av alla levande väsens utvecklingsstege.
Det nedersta steget är uttryck för den zon i utvecklingen där rovdjuren befinner sig.
Nästa steg uttrycker den zon där den jordiska människan för närvarande hör hemma.
Efterföljande steg symboliserar området för "det riktiga människoriket".
På det nedersta steget till höger har en av de livsenheter symboliserats, varav köttprodukterna, som ju är rovdjurens föda, består.
Livsenheten på nästa steg utgör en av de livsenheter varav kärn-, rot- och bladprodukterna består, vilka utgör den jordiska människans rätta huvudnäring.
Den tredje livsenheten har sitt ursprung i fruktköttet, som är den yppersta födan i den första zonen i det riktiga människoriket.
Det mörka fältet i köttlivsenheten utgör den del som består av "A-livsenheter", eller de livsenheter som inte är ägnade för att upptas som näring i en organism, och för vilka detta upptagande alltså betyder döden. Dessa livsenheter utlöser därför ett naturligt motstånd mot en sådan upptagning. Deras samlade vibration, vilken visas på bilden som en sicksacklinje, blir därför alltför stark för den mänskliga organismen, vars vibration visas på nästa steg i form av den prickade sicksacklinjen. Genom att betrakta symbolen för livsenheten på samma steg kan man se att det mörka fältet här är förhållandevis mindre än i köttlivsenheten. Detta innebär att A-livsenheterna här inte på långt när är lika talrika som B-livsenheterna. Och då dråpprocessen som följd härav inte blir tillnärmelsevis lika stor vid dessa produkters upptagande i organismen, blir det för den framstegsvänliga människan härigenom mer moraliskt, mer i harmoni med tillvarons lagar, att använda nämnda produkter som föda, särskilt då deras vibration, vilket bilden visar, ligger den mänskliga organismens vibration mycket närmare än vad köttlivsenhetens vibration gör. På nästa steg kan vi se att symbolen för fruktlivsenheten inte har något mörkt fält, vilket innebär att här inte finns några A-livsenheter. Däremot finns en mindre procentandel B-livsenheter i fruktskalet, som inte kan upptas i organismen, men dessa passerar oskadda och levande genom denna. Alla övriga livsenheter upptas levande i organismen, där deras naturliga utveckling fortsätter. Det blir därför inte något särskilt onaturligt motstånd från dessa livsenheter, som den mänskliga organismen har att övervinna. Eftersom denna emellertid blivit van vid köttnäringen och den grova vegetariska födan och tränats upp till att praktisera en långt större kraftinsats än som varit nödvändig för fruktköttets upptagande som näring, blir organismens vibration, som framgår av bilden, något för stark för fruktköttet, varför detta ännu inte kan utgöra den jordiska människans huvudnäring. På bilden är detta uttryckt på så sätt att sicksacklinjen här är något mindre än sicksacklinjen för den mänskliga vibrationen. Från symbolen över människan som "livsenhet", i bildens övre vänstra hörn, går tre prickade linjer ner till var sitt särskilda steg. Detta ska blott vara ett uttryck för att den jordiska människans näringsområde alltså sträcker sig från köttlivsenheterna, över rot-, kärn- och bladprodukter, till det rena fruktköttet. Av dessa utgör de lättare och mildare formerna av rot-, kärn- och bladprodukter alltså den för tillfället fullkomliga födan för den jordiska människan. Här måste man naturligtvis beakta en ökad tillvänjning till fruktköttet, som uteslutande kommer att bli den fullkomliga eller färdigutvecklade människans idealiska föda i de första zonerna av det riktiga människoriket, och därmed göra henne till en gudomlig aspirant till följande, ännu högre zoner, där denna föda i sin tur kommer att ersättas av en hundraprocentig "luftnäring". Lungorna kommer således till sist att överta hela näringsprocessen, och människan har då lagt alla de grova fysiska tillvaroformerna bakom sig och kommit till en zon där hennes organism inte längre med hjälp av en förruttnelse- eller upplösningsprocess ska utvinna sin näring ur lik, inte längre ska vara en kloakbrunn eller befordringsteknik för stinkande exkrement- eller avfallsprodukter, utan uteslutande vara ett uttryck för att kärlekens stora, skapande kraft också här har övervunnit alla svårigheter, eller alla de former av besvärligheter som i dag binder människan till osundhetens och sjukdomens primitiva sfär. Symbolförklaring från Den idealiska födan, kapitel 30 |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt