Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(F,I,45-77,67A) 
.  
(1-3,U) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 66 i nytt fönster Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5   

 

 
Människan med det fullkomliga tankeklimatet
Symbol nr 66
66.1  Symbolen visar den mänskliga organismen med grundenergiernas färger placerade över organismens olika delar, dock är instinktenergin i muskulaturen (röd färg) och minnesenergin (indigofärg) i skelettet placerade nederst på symbolen.
      Vi ser att intuitionsenergin (blå färg) gör sig gällande i det sexuella området och intelligensenergin (grön färg) i hjärnområdet. I vart och ett av dessa två områden ses en figur. Den nedersta symboliserar den ordinära eller primära polen, som är den sexuella polen, och den översta symboliserar den sekundära polen, som är den intellektuella polen i människan. I alla levande väsen finns det två poler. När växtväsendet blir till djur, beror det på att de två polerna har kommit i ett kontrastförhållande till varandra. Det var det som skedde vid "skapelsen av Eva", där den ena polen stagnerade medan den ordinära eller sexuella polen blev dominerande. Om den maskulina polen blev dominerande, blev det ett maskulint väsen, och om den feminina polen blev dominerande, blev det ett feminint väsen. Således har en man eller ett hanväsen den feminina polen som sin motsatta eller sekundära pol, och honkönsväsendet har den maskulina polen som sin motsatta eller sekundära pol.
      Före "skapelsen av Eva" var de två polerna jämbördiga i den väsenstyp som uttrycks med "Adam". Men så stagnerade den ena polen, och den andra utvecklade sig, varvid det kontrastförhållande uppstod som gjorde att väsendet blev dominerat av den pol som utvecklade sig. Det var den dominerande polen, som avgjorde om väsendet kom att framträda som ett hankönsväsen eller som ett honkönsväsen.
      När väsendet växer bort från djurets stadium, är det för att den motsatta eller sekundära polen har börjat tillta igen. Denna motsatta pol i väsendet bildar hela den medvetandesfär som inte har något med äktenskap att göra, utan däremot med konst, vetenskap, humanitet och alla de många mänskliga egenskaperna. Det är den motsatta polen eller det mänskliga i människan som utvecklar sig.
      Det är den motsatta polen i kvinnan som får henne intresserad av andliga ting, av konst, vetenskap, forskning osv., och det är den motsatta polen i mannen som får honom intresserad av detsamma. Det är ett nytt medvetande som utvecklar sig och växer fram. Den intellektuella polen växer nedåt mot den sexuella polen, och de ska växa samman och bli ett. Det är dessa poler som bestämmer väsendets själsliv och tankegång. Det är nödvändigt att ha polerna med i förklaringen, eftersom de är med och bestämmer vad väsendet tänker, och tanken är med och bestämmer hälsan eller sjukdomen i kroppen.
      Symbolen visar ett tillstånd där det hela är normalt. Det finns inga främmande ämnen, det finns ingen sjukdom. Allt är som det ska vara. Men sådana är ju inte människorna, eftersom de ännu inte är färdiga människor med två jämbördiga poler. Den sekundära polen eller det mänskliga medvetandet är alltså under utveckling, och detta mänskliga medvetande är en motsats till det djuriska medvetandet. Medan det djuriska medvetandet är baserat på kraft, makt, styrka och utplåning av allt som kommer i vägen, är det mänskliga medvetandet inställt på logiskt tänkande och vetenskap, och på att se den verkliga sanningen i allt, så att man i allt kan göra det verkligt fullkomliga. Men människan blir fullkomlig och upplever den stora födelsen först när den sekundära polen har vuxit ned och blivit jämbördig med den primära polen. Mellanstadierna utgör ett väldigt försöksstadium. Med de begynnande mänskliga egenskaperna har människan fått en kolossal förmåga att experimentera och arbeta med energierna utan att hon har förstånd till det. Därigenom utlöser hon en mängd orsaker, genom vilka hon kommer att få erfara om det var till nytta eller till fördärv. Som världen är i dag ser vi en mängd ting som är till fördärv, både för omgivningen och för väsendet självt, och det beror uteslutande på det inre tanke- och själslivet.
 
Kursföredrag 5-1, 1/12 1955


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.