Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 45 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Människokroppen som stjärnsystem Symbol nr 45 45.1 I samband med denna symbol måste vi göra ett tankeexperiment, där vi föreställer oss en människa som är så uppförstorad att hon fyller hela vår himmel så långt ut i världsrymden som vi över huvud taget kan iaktta.
Där skulle vi inte se en människa, men från en viss synpunkt skulle vi se denna bild.
Vi skulle se ett stjärnsystem eller en människoform därute, men den skulle bestå av solsystem, mer eller mindre tätt liggande, alltefter de strukturer som de bildar i organismen.
Det kan ju förefalla märkligt att figuren ligger vågrätt och att vi inte kan se någon rörelse.
Men när den är uppförstorad så mycket, måste vi komma ihåg att sekunder för ett makrokosmiskt väsen motsvarar århundraden eller årtusenden för oss.
Således är våra liv så mikroskopiska att vi i förhållande till denna bild inte kan se någon rörelse.
I förhållande till det lilla jordeliv vi har, är avstånden så stora att vi inte kan se den lilla rörelse som äger rum.
Därför ser bilden ut att vara stillastående liksom de stora stjärnsystemen ute i världsrymden.
Till och med väldiga spiraler, som virvlar runt, förefaller stillastående.
Så länge människan har sett på dem har de skenbart inte flyttat sig, trots att de är i väldig rörelse.
Men det beror på att människorna är så små i förhållande till dessa gigantiska områden.
I detta panorama är den rörelse som kan ske under ett jordeliv så liten att människorna inte kan se det.
Och på så sätt skulle vi se människan som ett stjärnsystem ute i världsrymden.
Nu kunde man kanske tro att allt detta bara är fantasi, men det är det inte. Det är verkligen ett faktum att människan ser ut så nedifrån mikrokosmos.* Eftersom vi har fått hjärna, intellektualitet och förmåga att med tanken kunna forma stort och smått, är det inte fel att vi gör detta tankeexperiment. Det är något vi ska göra. Vi ska träna upp oss till att kunna gå uppåt och nedåt i makrokosmos och mikrokosmos med den intellektualitet vi har. Vi känner ju den mänskliga organismen därför att vi är livet i den. Vårt medvetande är i organismen, det är i tomrummet mellan partiklarna. Nu är partiklarna i figuren nog mer koncentrerade än i verkligheten, men det visas ju bara symboliskt. Kursföredrag 5-1, 1/12 1955 ____________ * Livets Bog del 6 st. 2114 och 2115. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt