Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 49 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Utvalda texter till symbol nr 49Livets Bog, del 6, st. 2113 och 2114 Vad den invigde gudasonen får se hinsides de allmänna föreställningarna och dogmerna om mikrokosmos och makrokosmos 2113. "Nu skall vi", hette det vidare i samtalet mellan den gudomlige Fadern och sonen, "lämna de jordiska terrängerna, överge de gamla begreppen om universum, solsystemen och vintergatorna och vandra in i mikrokosmos och makrokosmos för att där se den verklighet som ligger hinsides de oinvigda eller ännu inte färdiga människornas föreställningar, hypoteser och dogmer om dessa två stora områden som de aldrig tidigare i sin nuvarande spiral har sett eller upplevt från någon annan utsiktspunkt än sin mellankosmiska. Vi skall här få se, hur solsystemen och vintergatorna inte är några tillfälliga, döda energimassor, utan är levande organismer och organiska funktioner i din och min kropp, i ditt och mitt medvetande. Vi kommer att få se, att det överallt är liv och att en absolut död sålunda är en omöjlighet." Gudomen och gudasonen upplever tillsammans mikrokosmos i form av makrokosmos 2114. I nästa ögonblick tonade ett väldigt universumområde fram inför den hänförde gudasonen. Det innehöll stora områden av sällsamma solar med tillhörande planeter eller världar, på vilka liv utvecklades. Man kunde tydligt se, att de bildade olika system och former, vilka utgjorde samarbetande led i en stor enhet. Det var stora avstånd mellan dessa solar och planeter. De liksom svävade i ett gigantiskt tomrum. Även om dessa solsystem tillsammans bildade jättelika grupper, så var dock tomrummet det helt dominerande. I verkligheten fanns det i princip ingen skillnad mellan detta universum och det universum som gudasonen var van att se från mellankosmos. Solsystemen och vintergatorna eller stjärnorna bildade här blott andra figurer eller bilder, olika dem som gudasonen var van att se på sin jordiska himmel. Han kunde se, att han befann sig i en främmande del av universum eller i ett makrokosmos, där han tidigare aldrig hade varit. När han här betraktade solsystemen på lämpligt avstånd, bildade de de märkligaste figurer. Och medan han hänförd befann sig i detta nya världsallt, kände han åter Guds närhet och hörde den älskade Faderns röst: "Ja, min käre son, du tror nu att jag fört dig bort till en främmande del av det makrokosmos som är synligt för dig i mellankosmos. Du känner inte igen de stjärnbilder du här ser. Och dock är en av dessa det universum eller världsallt, i vilket du själv är den högsta dirigerande faktorn eller myndigheten. Det är nämligen ingenting mindre än din egen fysiska organism, sådan den tar sig ut från en viss bestämd mikrokosmisk synpunkt. Saken är den, att även om du i kraft av din kärleksfulla inställning till din nästa, till människor, djur och växter, visserligen som människa eller gudason är min avbild, så är detta inte nog. Kärleken till dessa tre nämnda väsensgrupper kan nog skänka dig ett lyckligt öde bland dessa medväsen, men den kan inte ensam skydda dig mot det mörka öde som heter kroppsligt lidande, sjukdomar och en alltför tidig och onaturlig död. Därför vill jag här ytterligare inviga dig i en ny kärleksgrad. Du skall här få uppleva, att du inte blott skall vara min avbild som "gudason", du skall även bli min fullständiga avbild såsom "Gud i ett universum eller världsallt". Det makrokosmos, som du i detta ögonblick ser tillsammans med mig, är som redan antytt inte alls det makrokosmos som du bevittnar i ditt mellankosmos, där du lever tillsammans med de medväsen du känner som människor, djur och växter. Det tillhör i stället den del av världsalltet som du i detta mellankosmos brukar uppleva som mikrokosmos. Det samlade system av vintergator, solar och stjärnor som du här ser utgör det som den materialistiska vetenskapen kallar "atomvärlden". När systemen här bildar figurer eller former, såsom människor, djur och växter, så är det just emedan det är sådana väsens organismer du här ser från en mikrokosmisk synpunkt. Du ser eller iakttar nu här tillsammans med mig från en så djupt liggande mikrokosmisk utsiktspunkt, att de levande väsendenas organismer i ditt mellankosmos var för sig framträder som ett makrokosmos, ett världsallt. Från ett så djupt liggande mikroskopiskt fält iakttar vi, att till och med en elektron här framträder för oss i samma storlek som jordklotet. Från denna punkt i mikrokosmos kan du nu tillsammans med mig få en fullkomlig överblick över vad som försiggår inuti din organism, när ditt medvetande arbetar, när du tänker och upplever, handlar och skapar på det fysiska planet. För ögonblicket befinner du dig alltså inte i ditt vanliga mellankosmiska förnimmande, genom vilket du brukar skåda in i det makrokosmos som rymmer de kända stjärnbilderna: Karlavagnen, Sjustjärnorna, Andromeda osv. Du befinner dig så djupt ned i mikrokosmos, att din egen organism härifrån sett utgör ett världsallt, som framträder i samma storlek som det makrokosmos du vanligen iakttar från din mellankosmiska vistelseort. Du kan därför här iaktta detaljer och företeelser omätligt djupt under de detaljer och företeelser som bildar den yttersta gränsen för vad som kan iakttas genom mikroskop eller andra optiska apparater. Här i denna mentala inställning skall du nu, såsom ett med mig, få iaktta mikrokosmos så många miljoner gånger förstorat, att det för ditt förnimmande framträder i samma dimensioner som solarna och vintergatorna i ditt makrokosmos sett från ditt mellankosmos. Ja, du skall i vissa situationer till och med få se det i ett ännu större perspektiv." |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt