Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(F,I,45-77,67A) 
.  
(1-5,U) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 47 i nytt fönster Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5   

 

 
Utvalda texter
till symbol nr 47
 
Livets Bog, del 6, st. 2295 och 2296
 
Tankekraften är detsamma som livskraften
2295. […] Livskraften bakom alla levande väsens livsupplevelse och manifestation har sitt säte i och utvecklas genom väsendets tankekraft. Tankekraften åter är detsamma som den elektriska, magnetiska kraft, med vars hjälp jaget förser alla sina fysiska organ med livskraft och välbefinnande. Tankekraften skall vara till glädje och skapa lust till livet. Där den bryts ned på grund av vrede, hat, mörkt öde eller förföljelse från andra väsens sida, där blir livskraften till kroppen och själen nedbruten. Atom- och elektronverksamheten försvagas i väsendets medvetande, organismen stagnerar och blir mottaglig för sjukdomar och härjas av allsköns lekamliga och mentala besvär, vilka kan komma att betyda för tidig död och i värsta fall flera liv med utvecklingsstörning. Tankekraften är sålunda livskraften bakom hela universums struktur i såväl mikrokosmos som makrokosmos och mellankosmos. Men för människorna är det naturligtvis deras tankekraft som utgör fundamentet för deras mellankosmiska tillvaro. Att få denna tankekraft fullkomlig betyder alltså för människorna att få fullkomlig livskraft. Att få denna tankekraft fri från all egoism eller från övertron att varje människa är sig själv närmast, och i stället få den orubbliga sanningen vedertagen, att var och en är sin nästa närmast, detta betyder den totala mentala hälsan och därmed avskaffandet av kriget, fängelserna, sjukdomarna och sjukhusen.
 
Hur man får en fullkomlig tankekraft
2296. Men hur kan människorna få sin tankekraft fullkomlig? Ja, är inte all depression, nedtryckthet och sorg i väsentlig grad beroende på bristande kärlek, bristande förståelse för nästans handlingar, vare sig de är onda eller goda? Freden, hälsan och den mänskliga lyckan kan alltså bli till verklighet, enbart om människorna ömsesidigt söker hålla varandra fria just från nedtryckthet, sorg och bekymmer, fruktan och lidande. Det finns absolut ingen annan väg till den verkliga freden eller det sanna människorikets lycka och glädje än bekämpandet i den egna mentaliteten av vrede, hat och bitterhet, missunnsamhet och svartsjuka och varje slag av martyrkänsla, varjämte man aldrig får glömma att man själv är sitt ödes absolut första orsak och att vår nästa således aldrig i någon situation kan vara den som rätteligen bär skulden till vår passage genom mörkret. […]
 
 
Kosmos nr 3/1998, Gudasonens kungarike, st. 1–3
 
När talangkärnan utför sin mission frigörs dagsmedvetandet till annat
1. Genom analysen av talangkärnornas tillblivelse får vi en levande inblick i hur en organism efter hand byggs upp. När ett levande väsen genom ett visst intresse börjar odla en eller annan manifestationsform och därigenom börjar upprepa de olika rörelsearter eller energiutlösningar som denna manifestationsform grundar sig på, blir dessa rörelse- eller energiarter till vana. När en rörelseart har blivit till vana, betyder det att den mer eller mindre kan utlösa sig själv, utan att ifrågavarande levande väsen behöver vara med i denna utlösning. På detta sätt har det levande väsendet fått förmåga att röra sig utan att vara upptaget av att medverka i denna rörelse. Vi kan gå längs vägen och samtidigt tala med ett annat väsen utan att vi behöver skänka förflyttningen av våra ben någon särskild vaken dagsmedveten uppmärksamhet. Endast i de fall då det sker något ovanligt, måste vårt eget jag, som på sätt och vis kan betecknas som faderjaget, ingripa. Det gör då ont i benen i det område där det ovanliga har skett. Och genom smärtan blir faderjaget uppmärksamt på företeelsen och måste se till att avlägsna det onda. När detta har avlägsnats, frigörs dagsmedvetandet åter från benens funktion. De kan då åter själva utföra sin uppgift eller det som de är bestämda till.
 
Vår organism är en kombination av inkarnerade väsen från underliggande spiraler
2. I själva verket är varje organ i organismen uppbyggd och fasthållen av en talangkärna. Sålunda är hjärtfunktionen, lungfunktionen, andningen, körtelfunktionen osv., koncentrerade kring och baserade på var sin talangkärna, vilket alltså betyder ett jag och dess övermedvetande. En sådan talangkärna är alltså ett levande väsen. Ett levande väsens organism består sålunda i själva verket av en serie av levande väsen som är sammanslutna tack vare sin förmåga att samarbeta till förmån för en större helhet. Vår egen organisms framträdande som levande väsen är alltså en kombination av inkarnerade levande väsen från underliggande spiraler. Sålunda är varje organ alltifrån hjärnan, hjärtat, lungorna och magen ända ned till de allra minsta körtel- och cellfunktionerna, levande väsen som är inkarnerade i vår organism, sammanslutna genom vårt jags särskilda inställning, särskilda begär och steg i spiralkretsloppet. Det skall använda dessa underliggande levande väsens medarbetarskap för att kunna få sina särskilda önskningar om skapande och upplevelse uppfyllda. Och eftersom de underliggande levande väsendena likaså har användning för detta samarbete, ja, alls inte kan få sin manifestations- och begärsupplevelse tillfredsställd annat än genom ett sådant samarbete, ser vi här hur gudomlig hela livsprincipen i själva verket är och hur nödvändigt det är att alla dessa mikrojag samarbetar i helhetens intresse, liksom vi också ser hur absolut nödvändigt det är att makrojaget skapar betingelser för att inte självt störa detta samarbete.
 
Makrojaget bestämmer suveränt över organismen
3. Kan makrojaget då störa dessa väsens samarbete och därmed deras liv? – Ja, det kan det i allra högsta grad. Det är huvudjaget och sitter inne med den suveräna makten över hela organismen. Det bestämmer om denna organism skall vårdas och skötas enligt hälsans och välbefinnandets lagar eller om den skall försummas, misshandlas genom bruk av alkohol eller annat olyckligt bruk av giftiga eller skadliga ämnen som alls inte passar som föda. Det kan också bestämma om organismen skall få den nödvändiga vilan och sömnen eller inte få den. Det kan försumma att ge sina mikroväsen förutsättningar för ett fullkomligt samarbete och blir då självt sjukt och hjälplöst. En organism är sålunda i själva verket en institution som upprätthålls genom olika grupper av levande väsen. Varje grupp av väsen är alltså ett slags experter i att utföra en särskild energiutlösning, ett särskilt för helheten nödvändigt arbete. Denna helhet är ju makrojagets organism, som alltså är dessa mikroväsens universum. Ett levande väsens organism är sålunda en skådeplats, en värld i vilken ett oräkneligt antal väsen har fått husrum, boning och sysselsättningsmöjligheter och därmed de för dem nödvändiga betingelserna för liv och ödesutveckling.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.