Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 56 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Utvalda texter till symbol nr 56Kosmos nr 2/1993, De kosmiska krafterna bakom världsåterlösningen, st. 8 och 9 Makroväsendets refleximpulser i dess organisms mikrovärld 8. […] Om en människa upplever många besvikelser och svårigheter, skapar detta också mörker i väsendets sinnelag och tankeimpulser, vilka genomströmmar dess organism och här kan skapa nervsammanbrott, magsår och den härav följande försvagningen. – Sorg, melankoli och livsleda i sinnelaget sänder också refleximpulser genom organismen och skapar här försvagning, trötthet och ökad mottaglighet för sjukdomar. Om ett väsen upplever något mycket uppmuntrande och glädjebefordrande, sänder denna energi också reflexverkningar genom organismen. Dessa är utomordentligt hälso- och livgivande. Ett mycket sunt skratt kastar en väldigt sund och livgivande impuls genom organismen. Om en människa ägnar sig åt ett för sitt sinnelag mycket glädjande intresse- eller skapelseobjekt, kastar detta också hälsobefrämjande eller livgivande impulser genom hennes organism. Sålunda sänder varenda tanke- eller sinnelagsimpuls som går genom väsendets mentalitet uppbyggande eller nedbrytande impulser genom väsendets organism alltefter det tanke- eller sinnestillstånd det befinner sig i. Makroväsendets och mikroväsendets livsbetingelse för varandra 9. Men ett levande väsens organism är inte till blott för sitt upphov allena. Den finns också för att vara boning eller livsrum för mikroväsen: organ, celler, molekyler och ännu mindre väsen. Att dessa mikroväsen inte kan vara oberörda av makroväsendets tanke- eller sinnelagsimpulsers genomströmning av organismen, som ju är deras livsrum eller tillvaroplan, är självklart. De normala mikroväsendena i organismen är ju ett livsvillkor för dennas bestånd. Det är därför klart att de mörka och onda tanke- och sinnelagsimpulsernas genomströmning av organismen är förödande för dess mikroväsens livsbetingelser. Och med fördärvandet av dessa små väsens liv och välbefinnande kan de inte utföra den uppgift i vidmakthållandet av organismen, som denna betingas av, och därmed uppstår det tillstånd i organismen som makroväsendet eller organismens upphov upplever som sjukdom. På samma sätt uppstår naturligtvis hälsa, livskraft och välbefinnande i organismen, när den genomströmmas av refleximpulser från makroväsendets ljusa och lyckliga tankeutbyten med andra väsen. […] Kosmos nr 5/2007, Svar på ett brev från en sjuk Svar på ett brev från en sjuk […] De rätta tankeimpulserna är nämligen detsamma som mellankosmiska, elektriska impulser. I samma grad som Ni tänker i de rätta impulserna, laddar ni upp Ert ödeselement med dessa impulser. Dessa återverkar i sin tur som positiv livskraft. Hela Er fysiska organism är en mellankosmisk, elektrisk apparatur. Och alla funktionerna drivs med organisk eller mellankosmisk elektricitet. Uppladdningen sker alltså genom alla de intryck Ni får genom sinnena, alla de upplevelser Ni möter, varav några är glädje- och lyckobefrämjande, medan andra väcker melankoli och betryckthet. Som högsta ledare och härskare över denna, av dessa tankeimpulser alstrade mellankosmiska elektricitet eller livskraft, existerar ert Jag eller högsta Själv. På områden där en människa är ofärdig eller ovetande, förstår hon inte att tänka riktigt. Hon kan inte handla efter ett vetande eller en erfarenhet, som hon inte har. Men tänkandet sker ändå, men blir då felaktigt och sker i blindo och blir därmed negativt och kortslutande på de områden i mentaliteten och organismen, som den skulle hålla i drift och därmed i hälsa, normalitet och välbefinnande. Som nämnt sker människans elektriska uppladdning, som är detsamma som hennes uppladdning med livskraft, genom sinnesupplevelserna från den fysiska såväl som från den andliga världen. Sinnesorganen är organ för att omforma fysiska reaktioner till mellankosmiska, elektriska impulser, vilka vid sin passage genom undermedvetandet blir till levande upplevelse i det vakna dagsmedvetandet. Härifrån passerar de vidare batteriorganen för att här summeras som drivkraft för väsendets tanke- och viljefunktioner och dessas överföring till manifestation via den fysiska organismen. Denna manifestation skapar i sin tur reaktion i de yttre omgivningarna. Denna reaktion är detsamma som väsendets öde. Dessvärre kan jag inte här gå närmare in i detalj på detta område. Men jag hoppas dock, att Ni av detta kan förstå, att Ni har ett mycket effektivt botemedel i Er egen hand. Det gäller alltså att få den helt riktiga inställningen till sig själv och sina medväsen och omgivningen. Ju mer man här tänker riktigt och därigenom ser den gudomliga sanningen eller verkligheten i varje situation eller i allt som sker, och därmed förstår livets orubbliga logik, som medverkar till att absolut allt som naturen skapar, blir till glädje och välsignelse i sitt slutfacit och därmed också i ens eget öde, desto mer laddar man upp sina livskraftbatterier (mellankosmiska, elektriska organ i övermedvetandet) med positiv livskraft. Positiv livskraft uppstår således av optimistiska tankearter. Är ett väsens tankearter däremot baserade på pessimism och svartsyn, självmedlidande och martyrkänslor, bitterhet mot andra människor, som man anser är skyldiga till ens lidanden, ger de endast negativa, mellankosmiska, elektriska impulser och därmed en mycket bristfällig eller försvagad livskraft. Men försvagad livskraft betyder försvagad funktion både i organismen och mentaliteten. En sådan försvagad funktion kan återigen endast åstadkomma nedsatt livslust eller glädje över att vara till. Att känna livslycka och glädje över att vara till är en funktion. Men funktioner kan endast befordras genom kraft. I samma grad som kraften saknas, upphör funktionen. Dessa funktionsförsvagningar ligger alltså till grund för alla existerande former av mentala och kroppsliga sjukdomar. Och dessa kan i sin tur få väsendet att begå självmord, en manifestation som är detsamma som kulminationen av dårskap. Alla sjukdomars innersta orsak är alltså felaktigt tänkande och felaktig uppfattning. Väsendet måste sätta in allt för att få optimistiska tankar, vilket fås genom att man inser livets verkliga sanning, som i sig själv är kulminationen av optimism, grundat på sin identitet med allkärleken. Om en sådan människa med försvagad eller nedbruten livskraft börjar tänka på vad hon kan tjäna andra sjuka och lidande väsen med, kommer dessa tankar att börja utveckla ny livskraft. Dessutom finns det ingenting som är mer befordrande eller skapar mer positiv livskraft än insikten om att man inte lider oskyldigt, att ens lidanden betyder att Gud höjer upp en från ett lägre tillvaroplan till en högre och fullkomligare livsnivå, där man är fri från sjukdomar och lidanden. Vi måste här komma ihåg, att utan upplevelsen av mörkret och därmed lidandena skulle vi omöjligt få förmågor till att uppleva ljuset. […] |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt