Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 52 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
Utvalda texter till symbol nr 52Livets Bog, del 2, st. 352 Jagets tredje kraftkälla. Känsla 352. Men denna dräpande eller explosiva manifestation skulle aldrig någonsin kunna äga rum, om inte en tredje energiart samtidigt var närvarande. Explosioner kan nämligen inte äga rum, om det inte finns något som kan sprängas. Detta något är tillvarons tredje grundenergi: känslan. Denna energi är just precis motsatsen till eld- eller solenergin, i det att den i själva verket, hur egendomligt det än kan låta, är identisk med världsalltets köld. Medan eld värmer, utvidgar, upplöser eller dematerialiserar, är köldens egenskap att frysa, förtäta, kristallisera eller materialisera. Och resultatet av dessa tre nämnda grundenergiers samspel blir allt det som hör in under begreppet "fysisk materia". Denna materia framträder i sin tur i de tre variationerna,"fast", "flytande" och "gasformig", men kan egentligen i varje variation betecknas som "fast" eller "förtätad" materia. Det är alltså på samspelet mellan eld och köld som hela den fysiska världen beror. De levande varelsernas kroppsvärme eller temperatur är jämviktsläget eller balansen mellan de två energiernas kamp i de levande väsendenas organismer. Alla fasta eller fysiska materier är sålunda en koncentration i känsla och tyngd. De utgör i verkligheten bunden eld. Allting uttrycker eller representerar därför också en eller annan värme- eller köldgrad. Allting fryser eller brinner. Där känsloenergin är i undervikt uppstår explosioner eller brand. Allt splittras här och går under, upplöses eller dematerialiseras. Där känsloenergin är i övervikt uppstår förtätning, sammandragning, fasthet, kristallisering, vilket är detsamma som fysisk synliggörelse eller manifestation. […] Känsloenergin binder alltså den hetsiga eller farliga tyngdenergin. Överallt där känsloenergin får övertaget, uppstår ro och stillhet. Inne i medvetandet upplevs känsloenergin som en lugnande tendens. I sin renkultur i medvetandet är den varken sympati eller antipati utan utgör i verkligheten en mental köld. Härav uttrycket "isande stillhet" eller "isande kyla". Om en människa känner antipati eller hat, så är det inte känsloenergin som är den dominerande. Det är i stället ett tecken på att tyngdenergin ännu har ett något för lätt tillträde till detta väsens medvetande. Antipati eller hat är i själva verket endast delvis bunden explosionsenergi. Det behövs då i regel bara en helt liten tillförsel av tyngdenergi, för att bägaren skall rinna över. Denna tillförsel sker genom brutala tankematerier, det vill säga hånande, irriterande eller förnärmande uttalanden från andra väsen. Och människan blir då alldeles rasande. En hetsig människa har för litet känsloenergi. När bristen blir upphävd, kommer ron tillbaka. Den hetsiga varelsen behöver bara sticka sina händer i litet iskallt vatten. Kylan därifrån, som ju är detsamma som känsloenergi, överförs då till väsendets organism och mentalitet, den felande känsloenergin tillsätts och lugnet återkommer i den hetsiga människans medvetande. Med känsloenergi bygger jaget upp den fullkomliga ron och ordningen i tillvaron. Det är känsloenergi som håller kloten på plats i universum. Och det är känsloenergi som ett väsen använder till skydd mot hetsighet. Det är med hjälp av känsloenergi som ett väsen måste skaffa sig den stillhet och ro som öppnar dess sinne för bruket av ännu högre medvetandeenergier. Denna viktiga energi är jagets tredje kraftkälla. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt