Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 49 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5 |
| 49.2 Symbolen visar en enskild sol, det vill säga en atom.
Atomen har sina elektroner, men vi kan också säga att vi i detta universum ser en sol och några planeter.
På symbolen finns också andra atomsystem med planeter, men de är ju liksom i universum långt borta, och dem ska vi inte ägna oss åt här.
Här ska vi enbart se på en enskild atom och dess elektroner.
Det finns en förbindelse från detta centrum eller denna sol och ned till dessa klot.
För att bättre förstå detta kan vi se på den förbindelse som finns mellan vår egen sol och dess planeter.
I vårt solsystem finns det åtskilliga planeter som i olika banor kretsar kring solen, och vi bor på en av dem, nämligen jorden. Alla dessa planeter styrs och leds av solen. Om solen inte fanns, skulle jorden vara en isöken utan liv, och vi skulle aldrig ha existerat här på denna planet. Eftersom solen är en atom i makrokosmisk form, kan vi här se principen i atomen. Solen är ett livgivande centrum för livet på vår planet, vilket vi själva upplever som ett fysiskt faktum. Hur mycket liv som finns på andra planeter är en sak för sig, men där finns liv, eftersom all rörelse är uttryck för liv. I skapelsen eller förvandlingen på de olika planeterna finns det olika livsformer, som ju inte behöver vara samma livsform som här på jorden. Det bestäms av om de fysiska betingelserna på de andra planeterna är av samma slag. De kan vara längre tillbaka i utvecklingen än jordklotet, och de kan vara längre fram. Det är inte något som förändrar principen. För att livet ska kunna existera på det materiella planet, måste det finnas ett centrum från vilket energierna kan föras in från det andliga planet. Detta centrum för tankeenergi i form av en sol eller en atom kan sända in medvetandeenergi på det materiella planet och hålla det vid liv. Genom solen får vi alltså inte bara fysiskt solsken och värme, utan genom solen kommer också en ofantlig mängd elektriska krafter och kosmiska strålar som är medvetandeenergi eller tankeenergi. Det är dessa energier som ligger bakom de fysiska yttringar som formar tingen, som ligger bakom planerna, och som har betingat att vi fått den form vi har. Solen är en ofantlig kraftkälla med gigantiska krafter. Det finns en väldig verksamhet med atomsprängningar på solen. Atomer sprängs och byggs upp om och om igen i ett väldigt kretslopp. Från jorden kan vi se solfläckar som är så stora att två tre planeter med lätthet kan försvinna ned i en sådan fläck – så gigantiskt stor är solen. Det ser ut som om solfläckarna är svarta, med det är de inte i verkligheten. Det beror på att det omkring solen ligger en väldigt lysande atmosfär, och när de elektriska stormarna slår hål på denna atmosfär, ser de underliggande skikten ut som om de vore mörka i förhållande till det yttre ljusa skiktet. Sådana stormar eller våldsamma kraftutlösningar inverkar omedelbart på jorden. I solfläckarna och solens lysande atmosfär finns det våldsamma elektriska stormar. Solen sänder ut en mängd elektriska och andra krafter och håller därigenom ett visst område av universum vid liv, det vill säga planeterna i dess system. De oroligheter som i form av elektriska och magnetiska stormar kan märkas på jorden, visar att det passerar krafter genom världsrymden. Sådana stormar utlöses ofta, och dessa elektriska krafter, som i verkligheten är uttryck för tankekraft, kan registreras på jorden. De bidrar till att utlösa vulkaniska krafter, som således inte alltid beror på pressen från jordens glödande inre. Det finns naturligtvis en väldig press nedifrån, men oron kommer ofta från elektriska urladdningar som är uttryck för makrokosmiska tankekrafter. Det vi ser som norrsken beror på en utlösning av lugnare och mer normala krafter. Ett sådant polarljus förekommer vid båda polerna. Det är mycket egendomligt att se polarljuset när det fullständigt ser ut som en ridå i de skönaste färger. Men det visar att jorden är omgiven av väldiga elektriska krafter som utlöses från solen. Mellan solen och jorden finns det alltså en förbindelse som ligger bortom den synliga världen. Av och till kommer dessa elektriska krafter till synes vid särskilda utlösningar, men normalt är de inte synliga när de går igenom världsrymden. Världsrymden är alltså uppladdad av väldiga, magnetiska banor, genom vilka krafterna utlöses. Det är nödvändigt att vi får klarhet i detta, för det ger oss en kunskap om vår egen situation. I solsystemet ser vi enbart en organism i förstorad skala, vi ser spelet mellan atomen och dess elektroner i makrokosmiskt tillstånd. Det finns till enbart för att ge liv, inte för något som helst annat. Att vi nere i atomvärlden inte kan se det med våra fysiska sinnen, förändrar inte principen. Med sin kosmiska insikt växer människorna fram till att kunna se livet i de elektriska krafterna mellan atomen och elektronerna; det är medvetandekraft liksom mellan solen och planeterna. Således är världsalltet besjälat, och därför är det riktigt som det står i Bibeln, att Guds ande svävade över vattnet. Guds ande är ju Guds medvetande, som svävade över vattnet, och vattnet är ju uttryck för partiklarna, solarna och vintergatorna. På samma sätt svävar vår ande eller vårt medvetande i tomrummet mellan atomerna i vår organism. Kursföredrag 5-1, 1/12 1955 |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt