Martinus: Den eviga världsbilden, bok 5, st 75.18.

Läs och sök i Tredje testamentet

St:
(F,I,45-77,67A)

(1-17,U)

Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 5

Utvalda texter

till symbol nr 75

Livets Bog, del 6, st. 2116 och 2117

Alla sjukdomars rot eller djupaste orsak
2116. Och vidare ljöd det från den gudomlige Fadern: "När jag har tagit dig med in i denna stjärnvärld i mikrokosmos, är det emedan du utan denna upplevelse omöjligt kan bli helt fullkomlig i den del av min avbild, där du liksom jag utgör en försyn för levande väsen. Du skall här bli medveten om hur din fysiska organism är ett världsallt i mikrokosmos, med vintergator, solsystem och klot, befolkade av myriader levande väsen, för vilka du är bestämd att vara en försyn, vara uppenbarelsen av mig. Men denna uppenbarelse kan du inte prestera utan att vara hundraprocentigt ett med mig. Och en så hög livsstandard kan du omöjligt prestera genom att endast vara kärleksfull mot de levande väsendena i mellankosmos, alltså mot människor, djur och växter. Med denna kärleksfullhet eller nästakärlek allena kan du mycket väl – och utan att du särskilt är medveten därom – vara en tyrann, en sabotör eller rent av en djävul mot mikroväsendena i din egen organism. Du måste bli levande, vaket dagsmedveten i det faktum att alla sjukdomar i de levande väsendenas organismer har sin rot i det förhållandet att organismens upphov ännu har alltför ringa och ofärdiga kvalifikationer som försyn och beskyddare för mikroväsendena i organismen. I detta väsendets ofullkomliga eller ännu underutvecklade tillstånd händer det mycket lätt att det underminerar sin organism, inte av hat eller verklig ondska, utan på grund av sitt här rådande, helt primitiva och mentalt sett mer eller mindre sovande medvetande. Organismen är, som du här ser, ett världsallt med vintergator, solsystem och klot, befolkade med animaliskt liv, vilket återigen vill säga: vaket, dagsmedvetet fysiskt liv, som är i stånd att liksom väsendena i mellankosmos uppleva smärta, såväl fysisk som psykisk. Här torde du kunna förstå, vilket ångestfyllt ragnarök eller helvete en sådan organism blir för sina myriader av levande väsen i situationer där dess upphov genom sitt levnadssätt med allsköns utsvävningar med narkotika, alkohol, tobak, övermått av näring, felaktig föda osv. samt genom felaktiga, dödsbringande tankefunktioner, hat och hetsighet, skadar och ödelägger detta sitt dyrbara livsupplevelseredskap så att det går död och undergång till mötes. Du ser här, min käre son, att intet väsen kan vara färdigutvecklat och framträda hundraprocentigt som "min avbild", så länge det inte är invigt i mikrokosmos, hur älskligt och kärleksfullt det än må vara mot alla sina medväsen i mellankosmos. Den fullkomliga människan som "min avbild" är inte blott ett gudomligt "medväsen" för väsendena i mellankosmos, hon måste även vara en gudomlig "försyn" för mikroväsendena i sin organism. Utan detta upphöjda tillstånd kan hon omöjligt göra sig fri från det ragnarök som heter "invaliditet" och "sjukdomar". Alla kroppsliga sjukdomar och lidanden har alltså sin rot i det förhållandet att kvalifikationerna hos kroppens eller organismens upphov som "försyn" eller "beskyddare" för mikroväsendena i denna organism är högst ofullkomliga eller ofärdiga. Här måste vi dock räkna med vissa undantag. Det finns situationer, då väsen som genomgått såväl den mellankosmiska, den mikrokosmiska som den makrokosmiska invigningen kan bli sjuka. Men här är orsaken varken underutveckling, felaktig tankegång eller andra former av primitivitet. Här är orsaken att hänföra till den allra högsta formen av kärlek, nämligen den som får väsendet att ge sitt liv för andra, när det därigenom kan rädda dem från död och undergång. Utan denna kärlek kunde världsåterlösningens princip omöjligt manifesteras. Endast de väsen som blivit ett med denna kärlek kan utgöra fundamentet för denna princip eller mänsklighetens ledning uppåt mot ljusets och kärlekens domän."

När man sätter livet till för att rädda andra
2117. Gudomen förklarade vidare för sin älskade son: "Vid sådana tillfällen då en organisms undergång beror på att dess ägare satt livet till, vilket alltså vill säga: satt organismen till, för att rädda andra väsens organism från lidande och undergång – döden existerar ju inte, endast organismerna kan gå under, organismens upphov existerar vidare som levande väsen – är denna handling ett uttryck för den allra högsta uppfyllelse av kärlekslagen. Det är den kärleken Kristus talar om då han säger: "Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren". – "Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader."– "Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner."– Du ser här, min älskade son, hur Kristus, denne min andre högt älskade son och mitt tredubbelt invigda sändebud till jorden, genom denna sin mission, som jag givit honom, ständigt befann sig i de dödsbringande lidandenas område. Du vet av vad du lärt dig som barn, hur han blev hånad och bespottad, gisslad och korsfäst och sålunda gick igenom en av tillvarons mest ångestfyllda och grymmaste former för kroppslig undergång. Det var ett ödestillstånd så smärtfullt, att inte ens den värste så kallade tyrann, bandit eller förbrytare genom en aldrig så ond eller grym handling kunde ha framkallat ett värre öde åt sig själv. Och likväl var denne min älskade son, detta mitt tredubbelt invigda sändebud i världsåterlösningens tjänst identisk med den fullkomliga människan, "skapad till min avbild", till att vara mig lik. Orsaken till detta hans kroppsliga lidandetillstånd och hans undergång var inte primitivitet, okunnighet eller underutveckling, som hos den oinvigda eller så kallade "onda" människan. Orsaken till hans lidande var ingenting annat än just den kärlek, i kraft av vilken man inte tvekar att offra liv och hälsa, om man därigenom kan frälsa andra från olycka och lidande.
Det är riktigt, att i sådana situationer då ett väsen ger sitt liv för att rädda andra från lidande och undergång och därigenom prisger sin egen organism och de i denna existerande mikroväsendena åt kroppslig död och undergång, så överträds kärlekslagen. Som du redan sett, är en organism ett världsallt, som i sin djupaste analys består av vintergator, solsystem och klot och sålunda är befolkat av myriader levande väsen. Då en utomordentligt stor del av dessa levande väsen har animaliska organismer, har de vaket fysiskt dagsmedvetande och kan känna smärta och lidande. En organisms fördärv och undergång är alltså en världskatastrof, ett ragnarök eller helvete för dess myriader mikroväsen. Genom Jesu korsfästelse blev mikroväsendena i hans organism alltså prisgivna åt ett sådant ragnarök eller helvete. Hur kunde nu ett så kärleksfullt och tredubbelt invigt väsen som Kristus utlämna sina mikroväsen åt ett så skräckfyllt tillstånd? Ja, min käre son, här har vi en situation som du måste bli insatt i. Att påföra sin organisms mikroväsen ett sådant helvete är visserligen en överträdelse av kärlekslagen gentemot dessa väsen. Men det kan i vissa fall vara en större överträdelse, om ett väsen inte vågar ge sitt liv för att rädda andra. Det kan nämligen betyda sorg och olycka för många andra medväsen. Om en människa, som kan simma, lugnt och kallt ser på när en annan människa är i färd med att drunkna, utan att göra det minsta försök att rädda henne, riskerar hon visserligen inte att sätta till sin egen kropp. Och det kan inte förnekas att detta är kärleksfullt mot hennes egna mikroväsen. Men vad skall man säga om kärleken till hennes nästa, som hon låter drunkna? Det är här uppenbart att väsendet inte älskar denna sin nästa så som det älskar sig självt. Men då en total uppfyllelse av lagen endast existerar där man älskar sin nästa som man älskar sig själv, så har väsendet här på grund av kärleken till sin organism, det vill säga till sig självt, inte uppfyllt livslagen. Blott den kärlek, i kraft av vilken man vågar livet för andra, eller hellre själv vill lida än se andra lida, kan vara ett med den oändliga kärlek, varmed jag upprätthåller alla de olika kosmos i världsalltet och den därtill knutna orubbliga lycka och salighet, varigenom livet manifesteras och upprätthålls i de högsta världarna eller sfärerna i mitt eviga rike."

Livets Bog, del 6, st. 2160–2163

Centralorganet för väsendets behärskning av sin organism utgör en fin-elektrisk organisk struktur
2160. Vi står här inför väsendets inre förnimmelsemässiga struktur. Vi ser att hela den mentala strukturen, väsendets hela medvetande och tankefunktion är av elektrisk natur, vilken alltså, som vi redan sett, är detsamma som psykisk natur. Vi har fått bevittna att den fysiska organismen endast är något sekundärt, själva livsupplevelsens centralorgan. Sätet för behärskandet och begagnandet av organismen är sålunda inte alls av fysisk natur. Det utgör i sig självt en struktur som alltigenom är fin-elektrisk. Som förut nämnt fungerar detta förnimmelsemässiga fin-elektriska system i stor utsträckning automatiskt. Genom de fysiska sinnena blir de olika yttre fysiska företeelserna till bildformer. Dessa åter omformas till elektriska impulser, vilka av de psykiska sinnena eller de elektriska organen härför åter omskapas till de elektriska bildformer som utgör väsendets tankeformer. Dessa tankeformers samlade kombination utgör väsendets psyke eller mentalitet. Då detta psyke eller denna mentalitet sålunda består av elektriska impulser, måste den liksom all annan energi skapa reaktion vid beröring med andra energier eller impulser. Och det är som nämnt sådana reaktioner som ett levande väsens manifestation eller uppenbarande utåttill mot sin omgivning består av. Det levande väsendets medvetande eller livsupplevelse är i realiteten blott en permanent växelverkan mellan reaktionerna av dess inre och yttre världars beröring med varandra. Dessa reaktioner upplever väsendet alltså genom sin psykiska eller elektriska sinnesstruktur som sin tankevärld, sitt psyke eller medvetande. Men här skall vi få se att inte heller denna elektriska eller psykiska struktur utgör det levande väsendet självt. Vi ser att väsendets psyke utgör sätet för mötet mellan två permanenta energiimpulser. Alla upplevelser och intryck utifrån den yttre världen möter genom sinnena den kombination av energiimpulser som väsendets inre värld utgör, alltså impulserna från tidigare upplevelser av den yttre världen, vilka impulser är medbestämmande i väsendets medvetande och levnadsart av i dag.

Felaktig viljeföring skapar kortslutningar i väsendets mellankosmiska elektriska system
2161. Då båda de nämnda impulsarterna i medvetandet, såväl de inåtgående som de utåtgående, är elektriska, kan de i vissa situationer drabbas av kortslutning. Härigenom uppstår disharmoni i upplevelsen. Kortslutningarna kan vara av en så allvarlig art att det fysiska medvetandet i övervägande grad blir kortslutet. En sådan kortslutning ger sig till känna som psykisk sjukdom och i värsta fall som total utvecklingsstörning. Sinnesimpulserna råkar in på felaktiga banor och skapar här störningar, förlamningar och oreda i väsendets tanke- och viljeföring och därmed i dess beteende. Alla större eller mindre mentala störningar och abnormiteter är sålunda i sin innersta analys större eller mindre kortslutningar och urspårningar, överslag eller felstyrningar av de mellankosmiska elektriska impulserna i väsendets mellankosmiska elektriska system. Urspårningarna eller felstyrningarna av impulserna uppstår genom vanemässigt felaktigt ingripande i impulsernas livsviktiga normala automatiska styrning. En människa vänjer sig till exempel vid att njuta av alkohol eller tobak, vänjer sig vid narkotiska njutningar, vänjer sig vid felaktig näring, felaktig mat och dryck, vänjer sig vid abnorm sexuell njutning, perversitet, sadism eller andra former av abnorma känslomässiga inriktningar. Vid varje tillfälle hemfaller ett väsen åt sådana abnormiteter genom ett i början till synes helt oskyldigt viljemässigt ingripande i de normala sinnes- eller tankeimpulserna. Men då dessa normala sinnes- eller tankeimpulser är detsamma som normala elektriska impulser, blir det permanenta felaktiga viljemässiga ingripandet i dessa impulser alltså detsamma som ett ingripande i de normala sinnesmässiga elektriska impulserna. Och ett abnormt eller felaktigt ingripande här kan endast resultera i en direkt kortslutning eller felstyrning av de livsviktiga normala impulserna. Detta permanenta felaktiga viljemässiga ingripande i de normala elektriska impulser som bildar fundamentet för väsendets normala tanketillstånd, blir efter hand, nästan helt omärkligt, till vana och därmed liksom varje annan permanent tanke- och viljeföring till en talang, ett anlag, som fungerar automatiskt. De onaturliga begären eller kraven, som skapade väsendets felaktiga viljeföring av dess normala elektriska impulser, blir rent av ett organiskt begär, en hunger och törst som automatiskt anmäler sig precis som väsendets normala hunger och törst. Men medan tillfredsställandet av de normala organiska kraven befordrar den fysiska organismens livsbetingande normala hälsa och totala prestationsförmåga, blir de uppammade onaturliga begären ödeläggande för väsendets elektriska system, vilket alltså vill säga: dess medvetandemässiga eller själsliga struktur.

En hunger och törst som inte kan mättas eller tillfredsställas
2162. De onaturliga begären kräver tillfredsställelse, utan att denna tillfredsställelse någonsin kan uppnås. När väsendet efter hand har uppammat dessa begär till en sådan grad att de blivit automatiska organiska krav, analoga med den naturliga eller normala hungern efter mat och dryck, börjar en mycket allvarlig själslig kris, vilken, om den inte stoppas, leder väsendet ända mot avgrunden. Medan njutandet av den normala födan, mat och dryck, för en tid skänker mättnad och tillfredsställelse av den naturliga hungern och törsten, skänker njutandet av de giftiga ämnena ingen som helst tillfredsställelse av de onaturliga njutningsbegären, den onaturliga hungern och törsten. Denna blir tvärtom allt starkare ju mera man njuter av de giftiga, hälsofarliga ämnen som man gjort till njutningsmedel. Om man har uppammat törsten efter sprit eller alkoholhaltiga dryckesvaror, känner man ingalunda sin törst släckt, hur mycket man än förtär av dessa giftiga vätskor. Därför fortsätter man drickandet, om man har tillfälle därtill, så länge att man blir berusad eller i värsta fall så omtöcknad av giftet att man varken kan förnimma eller tänka normalt. Den mättnad eller tillfredsställelse som njutandet av den naturliga maten och drycken skänker, inträder sålunda inte alls vid njutandet av de farliga, giftiga ämnen som människorna i sitt ännu mycket ointellektuella levnadssätt vant sig att förtära som njutningsmedel.

När de moderna, giftiga njutningsmedlen skapar kortslutningar och övergångar i väsendets mellankosmiska elektriska system
2163. Gemensamt för alla dessa onaturliga och giftiga ämnen är detta, att de i högre eller lägre grad utövar en viss inverkan på den mellankosmiska elektriciteten, alltså på den psykiska eller själsliga drivkraften i alla mellankosmiska levande väsens organismer. Detta verkar under alla omständigheter störande på den nämnda kraften. Störningar i ett logiskt organiserat system kan inte undgå att skapa kortslutningar, överslag eller urspårningar av den elektriska strömmen. Och detta är just vad vi blir vittnen till hos det av ifrågavarande giftämnen starkt påverkade väsendet. När en person ibland under berusning visar tecken på stark antipati eller vill slåss, även i situationer där han eljest, i nyktert tillstånd, skulle visa sig sympatisk och vänlig, eller när han på annat sätt under påverkan av de giftiga njutningsmedlen förlorar kontrollen över sina handlingar, blir hämningslös, blir oanständig, begår våldtäkt eller andra abnormiteter, eller vacklar omkring med osäker gång, pratar strunt och har långa diskussioner med sig själv, grälar till höger och vänster, även när inga andra personer är närvarande, eller företar sig något annat abnormt som han absolut inte skulle kunna tänka sig göra i nyktert tillstånd, ja då är det tydligt att något missförhållande har uppstått mellan väsendet självt och dess handlande. Genom förtäringen av de onaturliga njutningsmedlen eller giftämnena råkar väsendet i ett tillstånd, där det utlöser handlingar eller beteenden som det i verkligheten alls inte skulle utlösa, om det inte vore påverkat av de giftiga ämnena. Dessa giftiga njutningsmedel har alltså förmåga att inverka på väsendets vilja. Men då väsendets vilja är detsamma som dess tankestyrning och denna åter är detsamma som styrningen av dess elektriska kraftimpulser, vilka genom den fysiska organismen skall utlösa dess manifestationer och handlingar, så ser vi här hur det uppkomna förhållandet är en störning som sträcker sig långt in i väsendets mellankosmiska system. På liknande sätt är alla övriga giftämnen som man gjort till moderna njutningsmedel farliga och nedbrytande.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.