Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 44 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 4 |
Symbol nr 44 Lagen för tillvaron – Älska varandra! Denna symbol är hämtad från en nyårsartikel med titeln "Vid årsskiftet" som Martinus skrev i Kosmos 1934, nr 1, s. 1–5.
Artikeln är återgiven i sin helhet som st. 44.1–4.
Symbolteckningen följdes inte av någon förklaring, men den var försedd med följande undertext som är densamma som den avslutande meningen i artikeln: Och att det således redan nu över den mörka jorden, det mörka djurriket, från den fjärran horisonten föröver har börjat lysa och stråla en atmosfär av ljus, som uteslutande vibrerar i kärlekens stora bud:"Älska varandra".
44.1
Jorden – ett fartyg på evighetens väldiga hav
Hän över evighetens omätliga hav går ett litet fartyg.
Det är på resa i världsrymden.
Det svävar mellan stjärnorna.
Det rör sig i "himlen".
Detta lilla fartyg heter "jorden".
Dess förnämsta passagerare är människor.
Men det har också andra passagerare, nämligen alla övriga levande väsen som hör in under jordiska former av liv.
Det är ett slags "Noas ark".
Detta fartyg följer en bestämd rutt, som sträcker sig lika långt som "havet".
Denna rutt heter "tiden".
Tiden och evigheten är således lika vidsträckta.
Men tiden är liksom alla andra trafikerade rutter eller allfarvägar indelad i måttenheter.
Den form av måttenheter som av den jordiska människan uppfattas som milstolpar i hennes kosmiska resa, är de som vi har lärt känna som år, månader, veckor, dagar, timmar och sekunder.
Av dessa utgör åren de mest fundamentala för samma väsen.
Varje "nyår" är således en fundamental "milstolpe" i den jordiska människans resa med jorden genom världsrymden.
Det finns naturligtvis "milstolpar" för långt större måttenheter eller avstånd i denna resa, såsom århundraden, årtusenden, årmiljoner, men sådana är för de "himmelska resande", som nått fram till att leva i en medvetandeform där tusen år är som en dag och en dag som tusen år.
Och av denna slags "passagerare" är det ännu ytterst sparsamt på jorden.
För dessa resande är den ännu ett alltför primitivt transportmedel.
Den har ännu inte de för ett sådant medvetandetillstånd tillräckligt bekväma "kabinerna", "salongerna" eller "kajutorna", tjänliga för den riktiga mänskliga manifestationen eller för väsen levande och förnimmande uteslutande genom "den heliga anden", för väsen som för länge sedan i maskulin och feminin balanserad polförening har lagt däggdjurets zon bakom sig och som fulländade "gudamänniskor" är uppståndna i "det rike som inte är av denna världen".
Dessa väsen har sina speciella "farkoster", sköna och lysande världar, oaser mellan solar, harmonier i färger, strålar och kärlek.
Annorlunda förhåller det sig med jorden. Den är ännu inte byggd för "himmelska resande" av en sådan rang. Dess förnämsta uppehållsrum är än så länge bara att betrakta som "stall", ty de är avsedda för väsen med delvis djuriskt medvetande, väsen som genom han- och honformens tyngd som individ av däggdjurets zon av naturen bara kan se sin "nästa" i det motsatta könet, och således bara gentemot detta kan praktisera något av uppfyllandet av det stora budet "Älska varandra", eller liksom djuren ännu bara kan förstå kärleken genom äktenskap, avkomma och familj, och således bara kan uppleva kärleken i form av "spirande grodd" – inte i form av "blomma" eller kulmination. Jordens förnämsta "passagerare" måste fortfarande vistas i rum tillsammans med djuren, måste alltjämt "äta tillsammans med svinen". Jorden är än så länge bara ett "skepp" för ofärdiga väsen, "förlorade söner", men på resa i "himlen" med kurs mot den evige Fadern. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt