Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 35 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 4 |
Symbol nr 35 Polprincipens kosmiska kretslopp 35.1 Väsendets polstrukturVad gäller hankön och honkön är det inte så att ett hankönsväsen fortsätter att vara hankönsväsen i all evighet, liksom ett honkönsväsen naturligtvis inte heller i all evighet fortsätter att vara ett honkönsväsen. I sin innersta princip är varje väsen dubbelpoligt. Detta tillstånd är i verkligheten väsendets primära kosmiska tillstånd. Att väsendet betecknas som "enpoligt" betyder inte att det inte i sig rymmer båda polprinciperna, utan i stället att den ena polens talang är mer eller mindre latent. Hos somliga väsen är det, såsom tidigare förklarats, den feminina polen som har stagnerat. Och hos andra väsen är det den maskulina polen som har stagnerat. De båda väsendena kommer därigenom att framträda som ett hankönsväsen respektive ett honkönsväsen. Dessa två principer i väsendet är underkastade en organisk funktion, som gör att väsendet omväxlande framträder som hankönsväsen och honkönsväsen. Mellan dessa tillstånd lever väsendet i sitt primära tillstånd som ett dubbelpoligt väsen på det andliga planet. Efter detta dubbelpoliga tillstånd på det andliga planet framträder det återigen i ett enpoligt tillstånd. Om det i sitt enpoliga tillstånd före det dubbelpoliga tillståndet som färdig människa var ett maskulint väsen, kommer det nu efter detta tillstånd att framträda som ett feminint väsen. Och om det före det dubbelpoliga tillståndet som färdig människa var ett feminint väsen, kommer det nu efter dubbelpoligheten att vara ett maskulint väsen. Det är genom denna väsendets polförvandling som ljuset och mörkret skapas. Det kan kanske synas märkligt att ett maskulint väsen, det vill alltså säga ett hankönsväsen, kan förvandlas till ett feminint väsen eller ett honkönsväsen, liksom att ett honkönsväsen på samma sätt kan förvandlas till ett hankönsväsen. Men här måste man komma ihåg att var och en av de båda nämnda väsendena i sin kosmiska analys rymmer bägge polerna: den maskulina och den feminina, vare sig de för tillfället framträder som hankönsväsen eller honkönsväsen. Ett väsen som i sin nuvarande epok framträder som hankönsväsen, framträder i detta tillstånd enbart därför att dess feminina pol är latent eller i sin minsta utveckling. Väsendet är därigenom inte ett helt renodlat maskulint väsen. Med avseende på sin feminina pols närvaro är det således också, om än i mycket ringa grad, ett feminint väsen, även om dess maskulina pol är den överlägset ledande eller härskande i väsendets manifestation. Detsamma gör sig naturligtvis också gällande hos det väsen som i sin nuvarande epok framträder som ett honkönsväsen. Här är det den maskulina polen som är latent eller i sin minsta utveckling och den feminina polen som utgör den överlägset ledande eller härskande i väsendets manifestation och upplevelse av livet. Det levande väsendet är således, som tidigare nämnts, i sin innersta eller kosmiska analys dubbelpoligt. Att denna dubbelpolighet i den fysiska världen växelvis kommer till uttryck som huvudsakligen enpolighet i hanköns- och honkönstillstånd, förändrar absolut inte denna dess innersta analys som dubbelpolighet. Dubbelpoligheten visar sig alltså här som det levande väsendets primära kosmiska analys. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt