Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 44 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 4 |
| 44.3 Ljusets källa och jordens skuggsida Den lilla himlafarkosten i form av jorden har alltså under de senaste årtusendena permanent varit inom ljusskenet från Faderns rike. Detta hindrar dock inte att samma farkost under årtusenden längre tillbaka i tiden i form av en framstående hög kultur har haft till och med mycket starka glimtar av denna gudomliga atmosfär. Men den var alltjämt för långt borta från ljusets centrum. Täta "kosmiska skyar" vällde fram och förmörkade ljuset. Och jorden seglade åter i mörker, bara då och då svagt upplyst av "minnena" från det förflutna. Dessa "minnen" kan fortfarande som brottstycken i starkt förvittrad eller förmörkad form spåras i de primitiva naturmänniskornas moralbegrepp och föreställningar om livet. Men jorden har nu nått så nära inpå ljusets källa att inga kosmiska skyar mer skall förmå att helt förmörka ljuset. Jorden kan aldrig mer i denna spiral komma att röra sig helt i mörker. Men detta betyder naturligtvis inte att människorna därmed är fria från allt som är av obehaglig natur, tvärtom. Ju mer jorden närmar sig ljuset, ju mer upplyst den blir, desto mer visar det sig hur ofullkomlig den är. Ting som tidigare i mörkret verkade nyttiga, praktfulla och behagliga, visar sig nu i det begynnande ljuset stundom som i högsta grad skadliga och underminerande. Så uppfattades till exempel erövring, dråp, krig och hämnd i gångna tiders mörker som mänsklighetens förnämsta mål, livets högsta och skönaste mening – i ljuset visar sig dessa realiteter däremot som de utlösande momenten för allt som hör in under begreppet "ett olyckligt öde", allt som finns av lidande och smärta. Det i mörkret uppfattade "paradiset" visar sig således i ljuset som "helvete". Att det på jorden inte kan finnas särskilt stor harmoni, lycka och jämvikt, så länge dess passage sträcker sig genom ett sådant tillstånd av avslöjanden, det är ju inte så svårt att fatta. Liksom varje annat ting, som på avstånd blir upplyst från en ljuskälla, har en skuggsida, så har också jorden en skuggsida, nämligen den som är vänd ut mot mörkret eller bort från det andliga ljusskenet föröver i dess kosmiska kurs. Och det är givet att de "passagerare" på jorden som har sina platser på den del av "däcket" eller "kajutan" som är vänd mot ljuset, påverkas av avslöjandena, får en annan uppfattning om jorden och tillvaron än de vilkas platser finns på den del av "fartyget" som ligger i mörker eller är vänd bort från ljuset. Åsikterna om vad som är fullkomlighet, vad som är "helvete" och vad som är "paradis" blir med naturnödvändighet olika. "Passagerarnas" uppfattning om alla ting är därför helt olika, det gäller alltifrån de minsta till de största detaljerna i livet, alltifrån hygien, kost och klädsel till uppfattningen om själva livets stora problem, lagen för tillvaro, odödlighet, moral och nästakärlek. Men om uppfattningarna är så olika, saknar ju därmed varje form av fred, harmoni och balans för närvarande sina fundamentala förutsättningar på jorden, eller så länge den på sin himmelska färd ännu inte har nått så långt in i ljuset att detta omger den på alla sidor, så att ingen "passagerare" befinner sig i mörker. Och förutsättningarna för fred har nästan blivit ännu mindre under de allra senaste åren, eftersom jorden för närvarande har glidit in i en ny stor kosmisk ljusvåg från det gudomliga riket föröver. Då jordens möte med denna ljusvåg ju ligger tvåtusen måttenheter närmare ljuskällan än dess möte med religionernas ljusvåg, blir den förstnämnda ljusvågen ju av betydligt större styrka, av en mycket starkare glans än denna. En ännu mycket starkare kontrast mellan ljus och mörker kommer därigenom att göra sig gällande. Det som i religionernas ljusvåg förefaller vara fullkomligt visar sig nu ofta i den nya ljusvågen eller världsimpulsen som ofullkomligt. Det som i religionernas glans förefaller som helt obetydliga och intetsägande detaljer blir här stundom i det starkare ljuset synligt eller avslöjat som stora avgörande realiteter i de enskilda individernas ödesskapande, orsaken till deras svåra motgångar eller lidanden. Och i samma mån som kontrasten mellan ljus och mörker på detta sätt förstärks har också oron och disharmonin bland jordens "passagerare" förstärkts. Kampen mellan ljus och mörker har tilltagit och kommer att bli ännu mycket våldsammare, allteftersom jorden mer och mer närmar sig världsalltets högsta ljuskälla. Över jordens kontinenter kommer blodet åter att flyta. Starkt skiljaktiga begrepp om ljus och mörker kommer att sätta människorna upp mot varandra. Alla tror sig arbeta i lyckans och ljusets tjänst, och var och en sätter in hela sin energi och kraft på att genomföra sina idéer och planer. Många partier, både politiska och religiösa, uppstår och vart och ett tror sig vara just det särskilda och speciella goda som skall frälsa mänskligheten ur dess nuvarande kaos och vilsegångna tillstånd. Men idéerna från mörkersidan är fortfarande för dominerande och förstärker sin kraft ytterligare, allteftersom ljussidan blir starkare och starkare. Också här gäller naturens lag: ju starkare ljus, desto starkare skugga. Men ljuset kommer ju efter hand att komma så nära att skuggsidan helt måste försvinna. Och det är nästan som om mörkersidan känner denna sin undergång närma sig, ja, den har till och med redan börjat utlösas i ett slags dödskamp. Något av denna har vi redan upplevt under händelserna 1914–18. Miljontals själar världen över kan ge besked om detta. Under en fyra år lång skräcknatt upplevde de det renodlade "helvetet". Men efter den mörka natten bröt ljuset åter fram. Men mörkret hade inte avlivats, hade inte övervunnits. Jorden var fortfarande alltför långt borta från den stora ljuskällan, för att ljuset skulle kunna få ett verkligt övertag över skuggsidan. "Helvetet" på jorden fortsatte under nya former. Väldiga energier eller krafter från mörkersidan blomstrar ymnigt. Nya fantastiska mordredskap har uppfunnits. Jorden är för nävarande utrustad att kunna manifestera den dräpande principen i en sådan renodling och utsträckning och med en så omfattande styrka att den i sin kosmiska bana i världsrymden aldrig tidigare har varit utsatt för något ens tillnärmelsevis liknande. Syndafloden och världskriget är endast bagateller i förhållande till den manifestation av mörker som nu kommer att kunna utlösas på jorden och i realiteten bara väntar på det utlösande momentet, för att som "en tjuv om natten" komma att manifestera sig. Därför gäller liknelsen om "de tio brudtärnorna" mer i dag, mer för nutiden än för någon annan tidpunkt i världens historia. "Ty ni vet inte när dagen och timmen är inne." – Men tiden är nära. Döden, sorgen och lidandena skall återigen bärga sin stora skörd på jordens kontinenter, gråt och tandagnisslan åter kulminera. Därför bör den gudomliga varningen "Vaka och be, att ni inte utsätts för prövning, anden är villig, men kroppen är svag" med förnyad kraft runga ut över världen. Den borde ljuda genom all världens radioutsändningar, den borde kunna höras ända ned till zulufolkens byar och eldsländarnas grenhyddor och ända upp till de nordligaste boplatserna i ismarkernas ödslighet, såväl som genom själva österlandet och västerlandet. Det kan inte starkt nog ropas ut att jorden ilar mot "tidens ände". Alla måste göra sig redo. En stor plan i den gudomliga världsordningen skall bringas till fullbordan. Jorden skall slungas in i en ny kosmiska bana, där allt som inte är av "renhet", av kärlek, måste förbli utanför. De starka vibrationerna från Faderns zon upplöser alla detaljer som inte är isolerade i kärlek. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt