Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 31 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 3 |
Symbol nr 31 Det levande väsendets förnimmelseförmåga och utvecklingsstegen 31.1 Alla levande väsen är "människor", men på olika stadierSom vi blivit förtrogna med är alla levande väsen, kosmiskt sett, samma väsen. Att de icke desto mindre framträder för oss som tusentals och åter tusentals olika raser och arter beror enbart på den omständigheten att de vanligtvis bedöms efter sin fysiska organism. Då denna organism i realiteten eller kosmiskt sett absolut inte är själva väsendet, utan i stället endast utgör det redskap genom vilket det skapar och upplever livet, är det naturligtvis fel att bedöma väsendets verkliga eller absoluta identitet efter denna dess organism, och i synnerhet som denna är timlig och skall förgå. Därför måste det levande väsendet bedömas efter sin verkliga och eviga identitet. Denna kosmiska bedömning är den absolut högsta och därför den helt rättmätiga. Det är genom denna bedömning som det levande väsendet betecknas med begreppet "människa". Bakom uttrycket "människa" finns det alltså en absolut evig, odödlig realitet. Och då vartenda existerande levande väsen i hela världsalltet, såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos, har denna analys, blir det således här till faktum för den intuitive iakttagaren att alla dessa nämnda väsen i sin högsta och innersta kosmiska analys vart och ett utgör samma slags väsen. De är alla "människor" i denna sin högsta, kosmiska analys. Att vi i det dagliga livet inte betecknar alla de levande väsendena som "människor" beror som nämnts uteslutande på att de framträder i olika organismer och livsupplevelse- och manifestationsformer, vilka skiljer sig från den organism, livsupplevelse- och manifestationsform som vi vanligtvis betecknar som människa. Att vi t.ex. inte betecknar en hund, en katt, en häst, en elefant, en fisk eller vilket som helst annat djur som människa beror uteslutande på den organismform och de livs- och manifestationsformer som ifrågavarande eviga väsen manifesterar sig igenom. Då organismerna, livs- och manifestationsformerna är skapade företeelser och således bara är något tillfälligt förekommande hos de levande väsendena, kan de omöjligt vara identiska med de levande väsendena själva. De utgör endast något som frambragts av de levande väsendena. Men bakom detta frambragta något existerar det verkliga och eviga väsendet som ett jag med ett lika evigt övermedvetande. Det är detta jag och dess övermedvetande som tillsammans utgör det verkliga, evigt levande väsendet bakom den förgängliga fysiska organismen. Det är detta levande väsen som skapar organismen, upplever och manifesterar sig genom denna och åter kan skilja sig från den, när den blir gammal och utsliten eller på annat sätt blir skadad eller defekt och därmed obrukbar för väsendet. Det är denna jagets avskiljning eller frigörelse från sin fysiska kropp som vi kallar "döden". Och som vi redan blivit förtrogna med kan väsendet genom särskilda betingelser åter bilda en ny fysisk organism och på nytt uppleva livet på det fysiska planet. Det är denna process vi kallar "födelse". Båda dessa processer, födelse och död, utgör tillsammans grundvalen för den så kallade "reinkarnationen" eller "återfödelsen". Detta levande, eviga väsen bakom organismerna, som upplever och manifesterar livet i kraft av sin organism, är i sig självt namnlöst, eftersom det i sig självt är höjt över all manifestation, genom att det är manifestationens själva upphov. Det kan endast betecknas som "något som är". Endast det som det frambringar och skapar kan ges namn. Det primära i dess skapelse är dess organism. Och i verkligheten är det efter dennas struktur som det får namn. Den förnämsta och absolut fullkomligaste av alla de levande väsendenas organismer är människoorganismen. Det är efter denna som de levande väsendena får namnet "människa", allteftersom de når så långt fram i utvecklingen att den motsatta polen börjar göra sig gällande och därmed i motsvarande grad börjar ändra djurmentaliteten och djurorganismen till människomentalitet respektive människoorganism. Människomentaliteten kännetecknas av den med polförvandlingen tilltagande intelligensen, kunskapen, begåvningen och skaparförmågan. Människoorganismen kännetecknas av djurorganismens utveckling fram mot den uppresta gången, den efter hand förfinade muskulaturen och de förfinade anletsdragen, framträdandet av begynnande feminina antydningar i mansorganismen och maskulina antydningar i kvinnoorganismen. Och på detta sätt utvecklas människomentaliteten och människoorganismen från föregående primitiva stadier. Och det är under dessa primitiva stadier som de eviga, verkliga väsendena bakom organismerna blir betecknade som djur, växter och mineraliska livsformer och inte som människa. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt