Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 32 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 3 |
Förklaring till symbol nr 32 32.2
Föreliggande symbol symboliserar som sagt livsmysteriets lösning.
Att symbolen formats som en stjärna skall symbolisera att livsmysteriets lösning är ett avslöjande av ett alltöverstrålande gudomligt ljus, baserat på kulminerande harmoni, visdom och kärlek.
Livsmysteriets lösning blir en lysande och värmande mental soluppgång i varje ännu ej färdig människas sinne och tanke, en inspirerande och livgivande förnimmelse av Guds närhet, en uppståndelse från dödens och mörkrets rike.
Utanför stjärnan ser vi på symbolen ett orangefärgat fält, som bildar symbolens yttersta kant. Detta symboliserar tyngdenergins, den dräpande principens eller mörkrets domän. Därnäst kommer ett grönt fält, som symboliserar intelligens, samt ett gult fält, som symboliserar känsla. Att dessa båda medvetandeenergier på symbolen flyter ihop och liksom bildar en enhet skall betyda att de är uttryck för intellektualiserad känsla, som är detsamma som kärlek. Nämnda gulgröna fält symboliserar således ljuset, medan det orangefärgade fältet symboliserar mörkret. Helt bortsett ifrån att det gulgröna fältet, såsom vi just har nämnt, symboliserar kärleken, skall det också här på föreliggande symbol symbolisera den högsta eldens två stora huvudorgan: den maskulina polen och den feminina polen. Det gröna färgfältet symboliserar således den maskulina polen, medan det gulfärgade fältet symboliserar den feminina polen. Tillsammans utgör dessa två poler fundamentet för skapandet av mörkret och ljuset i spiralkretsloppet. Som vi ser på symbolen är den maskulina polen (det gröna fältet) i tydlig övervikt i förhållande till den feminina polen (det gula fältet), som endast bildar den tunna randen utanför det gröna fältet. Väsen hos vilka detta förhållande gör sig gällande betecknar vi som "hankönsväsen", liksom vi betecknar väsen hos vilka det motsatta förhållandet gör sig gällande som "honkönsväsen". Hanköns- och honkönsväsen är således väsen hos vilka endast den ena av de båda polerna är i full verksamhet. Vi kallar dem därför för "enpoliga" väsen. Då slutfacit för väsendenas utveckling är dubbelpolighet, är de att betrakta som ännu ej färdiga väsen i samma grad som de är enpoliga. Centrumfiguren i stjärnans mitt symboliserar det dubbelpoliga väsendet. Den innersta runda, gulgröna figuren symboliserar väsendets ordinarie pol, det vill säga den maskulina polen hos hankönsväsendet och den feminina polen hos honkönsväsendet. Utanför denna pol på symbolen ser vi ett annat gulgrönt, ringformat fält. Detta symboliserar väsendets motsatta pol, det vill säga den feminina polen hos mannen och den maskulina polen hos kvinnan. Av färgerna ser vi att den maskulina och den feminina principen har smält samman till en enhet i harmonisk jämvikt. Väsendet är således inte längre ett speciellt hankönsväsen eller ett speciellt honkönsväsen. Det utgör nu det totalt fullkomliga dubbelpoliga väsendet, vilket i sin tur betyder att det har blivit den färdiga människan som Guds avbild, honom lik. Det har ett permanent och fullständigt kosmiskt medvetande och är nu hemmahörande i Guds primära medvetande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt