Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 19 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 2 |
Genom invigningens mörker (Helvete eller ragnarök) Symbol nr 19 19.1 Gudomen – djävulen och den kristna livsuppfattningenVi har nu kommit så långt fram i världsalltets kosmiska analys att vi börjat kunna skymta något av lösningen på det så kallade "onda" eller mörkrets mysterium. I årtusenden har mänskligheten levt på den övertron att allt det obehagliga, alla lidanden, krig, mord, dråp, förföljelser, sjukdomar, nöd och elände, alltså allt det ovannämnda så kallade "onda", i själva verket var något som Gud inte var upphov till. Det måste finnas ett annat upphov till allt det onda, ty Gud var ju kärlek. Han kunde därför inte vara ond. Det onda måste ha ett upphov som var ont på samma sätt som Gud var kärlek. Och man gav detta upphov namnet "Djävulen", "Ormen" eller "Den Onde". I tron på dessa båda mäktiga väsen – Gudomen och djävulen – levde människorna. Medan Gud ville frälsa alla människor från det onda och ge dem ett liv i ljus och salighet, försökte djävulen få människorna att göra det onda, så att de därigenom kunde gå förlorade, komma till evig pina, brännas i helvetet. Och heter det inte att en mycket stor del av människorna kommer i djävulens våld, går förlorade, skall brännas i en evig eld? – Heter det inte på samma sätt att endast mycket få blir frälsta och kommer till Gud och upplever ljus och salighet? – Detta är i väsentlig grad den kristna, religiösa livsuppfattningen eller världsbilden, såsom den har berättats för oss i skolundervisningen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt