Martinus: Den eviga världsbilden, bok 2, st 23.5.

Läs och sök i Tredje testamentet

St:
(17-26)

(1-5)

Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 2

23.5  Förklaring till symbol nr 23
Fälten mellan de båda vågräta violetta linjerna nedtill på symbolen symboliserar väsendets fysiska och andliga liv. De mycket ljusa eller vitgula fälten symboliserar väsendets andliga tillvaroformer, medan de orangeformade fälten symboliserar väsendets fysiska liv.
      Den lilla triangeln vid hjärtfiguren symboliserar det levande väsendet. Hjärtfiguren betyder att väsendet har en fullständig eller fullkomlig kärleksförmåga. De båda förenade händerna i hjärtfiguren betyder att väsendet har en fullständig eller fullkomlig förlåtelseförmåga. Det har alltså lätt att förlåta sina fiender och önskar absolut vara i fred med alla.
      Den stora orangefärgade bågen till vänster på symbolen är en av väsendets mörka ödesbågar, som vänder tillbaka till väsendet. Denna mörka ödesbåge har, som vi redan vet, till uppgift att ge väsendet verkningarna av en mörk handling som väsendet vid en eller annan tidigare tidpunkt har begått mot sin nästa. Vi ser på symbolen denna ödesbåge komma tillbaka till väsendet, och här skulle den alltså ge väsendet verkningarna av den mörka handling som det, som sagt, tidigare hade begått mot sin nästa. Men vi ser här på symbolen att väsendet tar emot denna mörka ödesbåge med stor vänlighet. Det förstår att det är sitt eget öde, som det självt en gång har utlöst mot sin nästa, som det nu genom fientliga väsen skulle få möta. Men dess förståelse, kärleksfulla och förlåtande uppträdande upplöser all fiendskap, allt det som den mörka ödesbågen skulle ha förorsakat. Mellan ödesbågens utlösande individ eller individer och den mottagande individen uppstår det stor vänskap. Med detta förlåtande och kärleksfulla uppträdande har han inte endast befriat sig från det mörka ödet eller den mörka karmautlösningen, utan också med sitt kärleksfulla uppträdande sänt ut en ny ödesbåge, men eftersom denna är en kärleksmanifestation mot nästan, blir den också vid sin tillbakakomst till sitt upphov en kärleksmanifestation mot detta. Och den skapar alltså här en ljus och lycklig upplevelse eller karma. Denna väsendets ljusa manifestation eller detta fullkomliga sätt att mottaga sin mörka ödesvedergällning har på symbolen symboliserats med den gula ödesbågen till höger och likaså med hjärtfiguren och de förenade händerna.
      Det här symboliserade helt fullkomliga sättet att mottaga sitt mörka öde eller sin mörka karma har den orubbliga verkan att det leder människan ut ur djurriket och in i det riktiga människoriket, som också är det rike som betecknas som "Guds rike" eller "himmelriket". Vi ser på symbolen att det går en ödesbåge från jordeliv till jordeliv. Vi ser att de första bågarna till vänster är helt orangefärgade. Detta betyder att de är fulla av tyngdenergi, vilket vill säga mörka och dräpande tanke- och manifestationsenergier. Men vi ser genom att betrakta dem i riktning mot höger, att de blir mer och mer gula för att till sist vara helt gula. Den gula färgen symboliserar här den känsla som har blivit fullständig nästakärlek. Med sin ödesförändring höjer väsendet alltså sina fysiska jordeliv från att tillhöra primitiva djuriska och dräpande sfärer eller zoner till att tillhöra ljusa och lyckliga kärleksriken och sfärer. Detta har symboliserats på symbolen genom att jordeliven från att vara orangefärgade efter hand övergår till att bli gula. De helt gula jordeliven betyder alltså den färdiga människans fysiska liv i det riktiga människoriket. Här i detta rike, som är kärlekens domän, finns det inga väsen som skapar mörker eller lidande. Därför finns det här absolut inga mörka ödesbågar. Alla ödesbågar vibrerar här i strålande ljus. Alla älskar alla och lever sålunda i kärlekens kulminerande ljusflöde, som är Guds primära medvetande och eviga strålflöde.
      Den stora triangeln med sitt omfattande strålflöde på symbolen symboliserar Gudomen. Strålglorian är dennas alltomfattande primära medvetande. De färgade fälten i strålglorian symboliserar tillvaroplanen. Själva strålarna symboliserar Guds manifestation genom alla existerande levande väsens medvetanden och organismer eller kroppar.
      Mitt i den stora triangeln, som symboliserar Gudomen och varifrån strålglorian utgår, ser vi ett kristusliknande väsen. Detta väsen är den färdiga människan som Guds avbild, honom lik. Det är ett sådant väsen som är ett med Gud och därför är "vägen, sanningen och livet". Det är ett sådant väsen som utgör den allra högsta rangen bland världsåterlösare eller Guds primära redskap eller organ för skapande av planetbefolkningarnas världskulturer och moralbildningar samt för Guds fortsatta skapande av dessa befolkningar till människor som Guds avbild, honom lika. En sådan färdig människa är naturligtvis varken ett speciellt "hankönsväsen" eller något speciellt "honkönsväsen". Hon är därför inte ett parningsväsen och är inte underställd någon förälskelsedrift. Hon har för länge sedan passerat den äktenskapliga zonen. Hennes dragningskraft eller dragning mot andra väsen är absolut endast kärlek i renodlad form och dennas särskilda form för utlösning. Men denna utlösning är inte någon hemlig samlagsakt, såsom fallet är hos den ej färdiga och enpoliga människan. Den är en uppenbar ömsesidig kulminerande kärleksutlösning parterna emellan. Den sker öppet och synligt för omgivningen som livets högsta, fullkomligaste och skönaste manifestation, i vilken Guds närhet känns av alla. Den utgör den allra högsta elden i renodlad form. Den befordras inte genom någon onaturligt utlöst sympatiprocess eller förälskelse. Här finns inga äktenskapliga band eller förpliktelser. Den utgör inte någon process för fortplantning av organismer. Den skall inte främja graviditet eller barnafödslar. Den kan inte heller ge upphov till svartsjuka eller avundsjuka, eftersom alla här älskar alla och deras högsta drift är att hellre giva än taga. Detta är fundamentet i den färdiga människans medvetande och uppträdande och hör alltså hemma i det riktiga människoriket.
      I den vita strålglorian har det markerats en femuddig stjärna. Denna stjärna symboliserar världsåterlösningsprincipen. Det är denna princip som uppenbaras genom världsåterlösarna. I det sista stadiet av världsåterlösningens verksamhet, vilket vill säga det stadium i vilket väsendet färdigutvecklas och blir den helt fullkomliga människan som Guds avbild, befordras den nämnda verksamheten endast av världsåterlösare som för länge sedan har blivit färdiga människor som Guds avbild, har blivit Kristusväsen. Det är också väsen av detta höga stadium som befordrar väsendenas upplevelse av den stora födelsen, som åter är detsamma som väsendenas invigning i kosmiskt medvetande. Det är denna invigning eller födelse som väsendet vid en given tidpunkt får uppleva, när dess uppträdande har uppnått den färdiga människans uppträdande i fullkomlighet. På detta stadium möter aspiranten till den stora födelsen alltså världsåterlösaren eller Kristusväsendet. Aspiranten blir då vittne till detta väsen, som visar sig för honom i sin överjordiska härlighet. Han ser honom i ett alltgenomträngande vitt strålflöde, som utgår från världsåterlösarens kosmiska kropp, som till synes är uppbyggd av miljontals och åter miljontals mikroskopiska stjärnor, vilka var för sig lyser ut ett litet strålflöde av snövitt ljus, som tillsammans med mångfalden av de övriga små stjärnorna bildar det snövita, alltöverstrålande ljusmaterial av vilket Kristusväsendets organism är uppbyggd. Med denna sin alltöverstrålande kosmiska ljusorganism genomtränger Kristusväsendet nu aspirantens ande och öppnar härmed dennes talangkärnor för upplevelse av kosmiskt medvetande. Att få kosmiskt medvetande är detsamma som att bli vaket dagsmedveten på de andliga eller kosmiska tillvaroplanen. Aspiranten får alltså redan här i fysisk tillvaro förmåga att dagsmedvetet uppleva och iakttaga i den kosmiska världen bortom den fysiska. Och detta väsen är härefter, som vi redan har berört, en färdig människa som Guds avbild, honom lik.
      Under symbolen över Gudomen och den fullkomliga människan eller Kristusväsendet ser vi något av jordklotet skisserat. Vi ser att det omkring den finns ett tätt molnområde. Detta skall symbolisera jordklotets mörka och dräpande tankeklimat och krigsmanifestationer. Liksom solen skingrar de materiella molnområdena och skapar ljus där dessa förr bildade skugga, så upplöser Guds ande genom världsåterlösningen jordklotets mörka, mentala molnområden, dräpande tankeklimat och krigsenergi. Och hän över dessa dödsterränger och lidandesområden kommer Guds andes strålflöde att innesluta jordens mänsklighet i ett kärlekens rike, där alla älskar alla och där alla älskar Gud och är ett med den evige Fadern.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.