Läs och sök i Tredje testamentet
|
Se symbol nr 22 i nytt fönster Se symbol nr 22A i nytt fönster |
Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 2 |
| 22.3 Förklaring 1 till symbol nr 22 Symbol nr 22 skall symbolisera det enskilda levande väsendets kosmiska förbindelse med Gudomen. Den vita och violett färgade pyramidformade figuren symboliserar den nämnda kosmiska förbindelsens organiska struktur. Denna struktur finns alltså mellan vartenda existerande levande väsen och Gudomen. Det är denna förbindelse mellan Gudomen och det levande väsendet som betecknas med begreppet Gud och Gudason. Den triangelformade figuren i mitten på symbolen symboliserar Gudasonens jag. De härtill knutna färgfälten symboliserar Gudasonens fysiska kropp. Med denna kropp förnimmer eller upplever Gudasonen den fysiska världen. De båda mörka tvärgående strecken delar symbolen i två delar. Av dessa utgör den nedersta delen den fysiska världen, medan den översta delen utgör den andliga världen. För den ej färdiga fysiska människan är den fysiska världen den primära världen, eftersom hon huvudsakligen endast kan förnimma med de fysiska sinnena. Med dessa sinnen kan hon endast förnimma materiella ting. Materiella ting är åter i sin djupaste analys rörelse. Denna framträder i form av en mängd högst olika arter. Dessa arter framträder i sin tur i form av materier, ämnen, skapade ting. Eftersom de utgör skapade ting är de underkastade början och slut. De är därför timliga. Eftersom den icke färdiga människan endast kan förnimma med fysiska sinnen, kan endast dessa timliga ting bli till upplevt faktum för detta väsen. Hon kan därför i sina primitiva stadier mycket svårt eller alls inte förstå att något kan vara utan början och slut. Hon kan ju med de fysiska sinnena inte se något som är evigt. Men tack vare den ovannämnda kosmisk-organiska strukturen, som förenar det levande väsendet med Gudomen och utgör fundamentet för väsendets första späda andliga förmåga, instinktförmågan, kan det ana. Med denna förmåga, som är väsendets första späda andliga förmåga i spiralkretsloppet, kan det ana ting som det med de fysiska sinnena inte uttryckligen kan se existerar. Aning är emellertid inte detsamma som visshet, men den kan ge upphov till en så stark tro på det anade objektet att den blir identisk med en självsuggestion. Väsendets tro på det anade objektet blir genom denna självsuggestion så stark att det rent av förnimmer objektets existens som faktum. Med hjälp av denna aningsförmåga och den härav uppkomna tron leddes människorna genom sina första primitiva religiösa stadier. Genom världsåterlösningens princip utformades, leddes och styrdes människornas anings- och trostillstånd mot allt högre och fullkomligare former av religiösa objekt för att till sist nå fram till det sista stora trosobjektet: den absolut ende, sanne, allsmäktige, allvise och oändligt kärleksfulle Guden. Vid sidan av människans realistiska fysiska förnimmelse av de timliga objekten eller de materiella företeelserna kom det alltså en framträdande aning, ett slags visshet om en Gudoms existens och föreställningar om en andlig värld bortom den fysiska, in i deras liv. Den religiösa sidan hos människorna har alltså kommit in i deras liv – inte genom intellektuell, poetisk förmåga eller genom mänskliga spekulationer, utan uteslutande genom en andlig förnimmelse, buren av den automatiska, kosmisk-organiska förbindelse som finns mellan Gudomen och det levande väsendet. Att denna eviga organiska förbindelse mellan Gud och Gudason inte skulle fortsätta att endast kunna upplevas som aning, som måste förstärkas med en tro som i sig själv endast var en självsuggestion, är helt naturligt. Hur skulle väsendet annars bli människan som Guds avbild? – Men för att få människorna vidare framåt i deras omskapelse från djur till människa måste denna aningsförmåga och den härav följande tron eller självsuggestionen försvagas eller helt upphöra. Detta skedde så enligt det kosmiska kretsloppet och den här rådande lagen för grundenergiernas utvecklingsepoker. Rent bortsett från instinkt- eller aningsförmågan bars den primitiva människans religiositet naturligtvis också av en primitiv känsla, vilket vill säga en känsla som i övervägande grad ännu yttrade sig i antipati eller rent av kärlekslöshet, hat och förföljelse, egoism eller själviskhet, en känsla som rätt och slätt kan uttryckas med begreppet var och en är sig själv närmast. Men denna primitiva känsla, som ännu nästan alls inte kan ta sig uttryck i nästakärlek eller medlidande med andra väsen, är ju i motsvarande grad djurisk och utgör den diametrala motsatsen till den känsla som har blivit mänsklig och som kan uttryckas med begreppet var och en är sin nästa närmast. Människor på detta steg är naturligtvis inte i stånd att uppfylla livslagens högsta och eviga bud, som säger att man skall älska sin nästa som sig själv och Gud över allting. Att föra den icke färdiga människan till detta helt fullkomliga tillstånd kan endast och allenast ske genom utveckling och varken genom tro eller suggestion. Den helt fullkomliga människans uppträdande grundar sig uteslutande på hennes eget hundraprocentigt vakna dagsmedvetna självupplevda vetande, hennes egen genom denna självupplevelse förvärvade absoluta kunskap om livets mörker och livets ljus, som är detsamma som det så kallade onda respektive det så kallade goda. Men för att man skall få denna kunskap som absolut självupplevt vetande, måste en ny förmåga komma fram i människans psyke. Och denna förmåga är intelligensförmågan. Med denna förmåga, som visserligen är en andlig förmåga, kan väsendet inte direkt förnimma yttre objekt, men det kan med denna förmåga analysera det som det med de fysiska och andliga sinnena kan uppleva. Eftersom den icke färdiga människans andliga sinnen är latenta, helt bortsett från instinkt- eller aningsförmågan, kan hon huvudsakligen endast förnimma eller uppleva fysiskt. Det är därför endast dessa fysiska upplevelser som hon kan analysera med intelligensen. Då alla fysiska upplevelser endast är materiella, blir det alltså endast materiella facit som hon med intelligensen kan uppleva som realistiska fakta. Men materiella facit är ju endast en kunskap om materien, ämnena, naturens skapelseprocesser, de levande väsendenas fysiska organismer eller kort sagt de mellankosmiska, makrokosmiska och mikrokosmiska fysiska företeelserna. Och det är detta fysiska vetande som vi känner under begreppet den materialistiska vetenskapen. Eftersom denna vetenskap baserades på realistiska fakta, gjorde den slut på väsendenas religiösa uppfattning, som endast grundade sig på objekt som man med fysiska sinnen inte kunde iakttaga och efterkontrollera. Och väsendena blev därför materialister och gudlösa. Därigenom kom de så långt bort från Gudomen som det medvetandemässigt var möjligt. De kunde därför inte inlemma de religiösa objekten i sina materialistiska faktas galleri. Medan de icke färdiga människorna i sin religiösa tro och suggestion hade ett tillfälligt fundament för sin själ, ande och moral att vila på, har de nu med intelligensens underminering eller upplösning av detta fundament endast den materialistiska kunskapen eller vetenskapen att hålla sig till. Men eftersom denna vetenskap endast grundar sig på fysiska fakta, vilket vill säga en kunskap om de levande väsendenas dödliga, fysiska kroppar samt övriga materier, ämnen, rörelser, volym, fasta, flytande och gasformiga företeelser, mått- och viktfacit, skapelseprocesser, kort sagt allt vad som kommer in under begreppet fysiska materier, kan den inte utgöra ens det minsta fundament för själ, ande och moral. Men detta är absolut inte heller dess uppgift. Den baserar sig endast på fysiska sinnen och kan därför endast ge fysisk vetenskap. Men denna vetenskap är ett livsvillkor för skapandet av det gudomliga, fysiska människorike där människorna uppnår den stora födelsen och sista epoken i fysisk inkarnation före den permanenta andliga tillvaron. Hur skulle ett fysiskt människorike kunna vara helt fullkomligt, om väsendena inte hade lärt känna de fysiska materierna eller ämnena och var herrar över dessa, så att de kunde skapa de fysiska, materiella tillgångar som ett sådant rike måste ha för att kunna vara verkligt paradisiskt för färdiga människor som Guds avbild, honom lika? Den nämnda vetenskapen har redan gett mänskligheten en mängd tillgångar som befriar den från mycket grovt och besvärligt arbete. Men eftersom den endast kan förnimma och iakttaga de fysiska verkningarna, men inte är i stånd att se eller förnimma det andliga livet, av vilket de uteslutande är ett resultat, uppfattas de fysiska företeelserna mer eller mindre av denna vetenskap som något som blir till av sig självt. Den har inga som helst förutsättningar att uppleva den andliga, levande verklighet som är grundvalen för varje fysisk företeelse. Därför blir den gudlös och tror endast på den fysiska materiens facit, vilka i sig själva är livlösa. Dessa utgör i själva verket en andlig text, ett språk om Gudomens existens, det andliga tillvaroplanet, väsendenas eviga liv och väsendenas ödesskapelse och övriga andliga eller kosmiska företeelser, utan vilka den fysiska världen och därmed allt liv skulle vara en absolut omöjlighet. Den materialistiska vetenskapsmannen, som ännu inte nått så långt fram i utvecklingen att han har en framträdande human förmåga eller älskar sin nästa i sådan grad att hans intuitionsförmåga är aktiv, kan omöjligt förstå det andliga språk som uppenbaras genom alla de fysiska företeelserna. Därför måste han tillfälligt vara materialist och gudlös. Han kan endast se de mest mordiska och djävulska vapnen som de mest effektiva hjälpmedlen vad gäller att skapa fred och skydd åt sig själv och sitt land. Och vi har här i sådana människor krigets, mörkrets eller ragnaröks upprätthållare. Vapen, lögn och bedrägeri, hat och fiendskap, oförsonlighet mot fiender, egoism eller själviskhet och intolerans utgör fortfarande mer eller mindre fundament för dessa väsens uppträdande. Dessa väsen sår alltså mörkret och måste skörda eller uppleva resultatet av detta mörker, så länge de fortsätter att så denna ragnaröks säd. Om vi tänker oss denna materialistiska och gudlösa Gudason symboliserad på symbol nr 22, omfattar hans medvetande eller kunskap mer eller mindre endast den fysiska världen. Detta vill säga det område av symbolen som finns nedanför de båda tvärgående strecken. Se symbol nr 22A. Detta område symboliserar, som vi redan vet, hans egen fysiska kropp och de övriga fysiska företeelserna, de levande väsendenas fysiska kroppar, de fysiska ämnena, materierna och rörelserna och dessas mått- och viktfacit. Sitt eget jag och övermedvetande eller sin andliga struktur känner han alls inte till, ja, han kan eventuellt till och med gå med på att förneka existensen av denna del av sitt liv och dess struktur. Genom att förneka sitt eget odödliga jag och den andliga världen har han endast materien eller stoffet att hålla sig till. Men stoffet är i sin djupaste analys endast rörelsearter. Dessa är åter, om man inte är i stånd att förnimma eller se deras orubbliga anknytning till levande andliga upphov, endast döda eller livlösa företeelser. Det är inte så märkligt att det i Bibeln står att döden skulle bli en följd av ätandet av kunskapens träd. Den helt materialistiska och gudlösa vetenskapsmannen är alltså ett väsen för vilket materiens livlösa facit är det primära i hans dagliga tankesfär och uppträdande. Han lever i ett slags dödssfär. Han ser och iakttar mineralriket, växtriket, djurriket och människoriket, men han ser inte de verkliga andliga väsendena bakom dessa riken. Han ser endast deras kroppar eller organismer, som utan anknytning till sina andliga upphov endast är döda eller livlösa företeelser, som måste gå i upplösning, som lik, som måste begravas eller bisättas, alldeles bortsett från de fall då han är med om att äta djurens organismer. Det är detta som Kristus i liknelsen om den förlorade sonen betecknar som att äta tillsammans med svinen. Det är nämligen inte något livsvillkor för människan att äta djurens kött och blod för att kunna leva. Ett sådant tillstånd kan endast äga rum i mörkrets eller den förlorade sonens sfär på grund av den ännu alltför späda humana förmågan och bristande kunskapen om djurens rätt att leva. Symbolens nedersta del symboliserar alltså den ej färdiga människan omgiven av den fysiska världen. Vi ser på symbolen att den utgör ett område av spiralkretsloppet. Om den läses från vänster ser vi mineralriket, som ju består av salighetsrikets verkningar på det fysiska planet. Sedan kommer växtriket och därefter djurriket. Från de korta strålfigurerna i detta rike och upp till de gula strålfigurerna har vi de ej färdiga jordiska människorna. De båda minsta strålfigurerna symboliserar de mycket primitiva begynnande mänskliga stadierna – stadier som nästan mer är apstadier än människostadier. Dessa stadier finns inte längre på jorden. Väsen från dessa stadier är sedan länge utdöda här, men förekommer naturligtvis på andra planeter som inte är så långt fram i utvecklingen och spiralkretsloppet som jorden. Nästa strålfigur symboliserar våra nutida naturmänniskostadier, som också snart kommer att vara förbi på jordklotet, eftersom dessa stadiers väsen nu starkt är på väg in i nästa stadier, som är befolkade med de så kallade kulturmänniskorna. Dessa stadier är symboliserade genom den näst sista strålfiguren före de gula strålfigurerna. Som vi vet leddes väsendena på de föregående stadierna av sin religiösa instinkt, som lät dem ana högre andliga realiteter bakom den fysiska världen, vilka genom världsåterlösningens hjälp ikläddes symboler och liknelser så att de kunde uppfattas och erkännas av dessa ännu mycket primitiva eller ofärdiga människor som livsfundament för deras tillfälliga utvecklingsstegs moral och uppträdande. Med intelligensförmågans utveckling degenererade deras religiösa trosförmåga. Och väsendena blev, som vi också har berört, materialister och gudlösa och förlorade därmed varje andligt fundament för moral och uppträdande. Eftersom de ännu inte kunde förnimma andligt eller kosmiskt, blev den fysiska världen deras enda förnimmelseobjekt. Därigenom uppstod den materialistiska vetenskapen, som satte människorna i stånd att behärska miljontals hästkrafter från naturens väldiga kraftocean. De blev genier i att skapa i den fysiska materien. De blev i stånd att skapa en mängd materiella tillgångar. Och det är detta som har gjort att väsendena här betecknas som kulturmänniskor. Men eftersom dessa väsens känsla är mycket bristfällig vad gäller nästakärlek och de därför inte heller har någon särskilt utvecklad intuition, kan de inte förnimma andligt. Och eftersom den religiösa aningsförmågan också har upplösts, rymmer dessa väsens medvetande ingen som helst kunskap utöver deras kunskap om fysisk materia. De tror därför att överlägsen makt och de bästa krigsvapnen, ja, förmågan att helt utplåna sina medmänniskor, närmare betecknat sina fiender, är det alltöverstrålande fundamentet för skapande av fred. Därför har deras livsfundament blivit en alltomfattande utvidgning av deras förmåga att lemlästa, förstöra och utplåna levande väsen. Eftersom krig inte kan avskaffas med krig och eftersom man själv får som öde det onda man gör mot andra, är det inte så märkligt att de jordiska kulturmänniskostadierna har blivit hemvisten för ragnarök eller helvete, mörkrets kulmination. Det är riktigt att det finns katedraler, kyrkor och tempel över hela jorden, varifrån det förkunnas humanitet och kärlek, men denna förkunnelse är endast avsedd för människors trosförmåga. Den utgör inte något material för intelligensen. Och eftersom människornas trosförmåga är döende över hela världen, kommer trosreligionernas stjärna också att blekna för att till sist helt upphöra på jorden och ge plats åt den under stark utveckling framträdande intelligensen och den härav förorsakade invigningen i materialism och gudlöshet och väsendets härav följande kulmination i mörkret som djävulsmänniska eller som en representation av det som Bibeln betecknar som "Ormen", "Djävulen" eller "Satan". Dessa uttryck betecknar alltså i själva verket inte ett särskilt existerande överjordiskt väsen, utan betecknar endast den jordiska människan på hennes kulminationsstadium i mörkret. Det är från detta mörkrets kulminationsstadium som människornas mest djävulska helvetesmaskiner, alltutplånande atom- eller kärnvapen och andra lemlästande och dräpande helvetesprocesser dirigeras. Innan vi går vidare i vår förklaring av symbol nr 22, skall vi strax här infoga förklaringen till symbol nr 22A, som blott har framställts som en hjälpsymbol för att visa det materialistiska och gudlösa området av världsbilden eller världsalltet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt