Martinus: Den eviga världsbilden, bok 1, st 11.34.

Läs och sök i Tredje testamentet

St:
(F,A,B,1-16)

(1-35)

Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 1

Förklaring till symbol nr 11

34. Symbolen symboliserar de tre principerna "X1", "X2" och "X3" i deras framträdande som "en treenig princip", det vill säga som "ett levande väsen".
      Vi har i symbol nr 8 symboliserat "X1" med en vit skiva. Denna symboliserar det "något" som genom "X2" utgör det dirigerande upphovet eller makrojaget i varje levande väsens organism och likaså utgör jagen i de i samma organism existerande mikroväsendena. För att detta "något" ska kunna framträda som "den ende" och "de många", utan vilket tillstånd varje levande väsens existens skulle vara en total omöjlighet, existerar alltså principen "X2". Denna princip har redan berörts i symbol nr 9 och är här symboliserad med en violett skiva, i vilken det finns en stor öppning i mitten och många mindre öppningar ute i symbolens kant. Om vi nu lägger den violetta skivan över den vita skivan, blir denna synlig genom den stora öppningen i mitten och de små öppningarna ute i symbolens kant. Den vita skivan sedd genom den stora öppningen symboliserar makrojaget i det levande väsendet, medan samma skiva sedd genom de små öppningarna symboliserar jagen i organismens mikroväsen.
      På symbol nr 11 ser vi alltså detta "något" eller makrojag symboliserat med det vita fältet i mitten, medan mikrojagen i organismen är symboliserade med de små vita fälten ute i symbolens kant.
      Vi ser vidare att det namnlösa "något" eller "X1" på symbol nr 11 är symboliserat med en sexuddig stjärna. Detta ska markera att det levande väsendets manifestation och upplevelse sker genom sex olika medvetande- eller livstillstånd, det vill säga ett för varje grundenergi.
      De av strålarna halvt täckta stjärnfigurerna utanför den vita stjärnan ska här symbolisera de samlade verkningarna av de eviga organen i jagets övermedvetande, såsom den högsta elden, ödeselementet, grundtalangkärnorna och ödestalangkärnorna, vidmakthållna av moderenergin och urbegäret, som markerats med strålglorian och den violetta färgen i symbolens kant omkring mikrojagen. Det är detta samlade organfält i övermedvetandet som vi har gett beteckningen "X2".
      De färgade fälten mellan makrojaget och mikrojagen symboliserar "X3" eller resultatet av jagets övermedvetande- och undermedvetandefunktioner eller samlade skapar- och upplevelseförmåga. Detta resultat är medvetandet och organismen.
      Medvetandet och organismen är uppbyggda av de sex arter av materia eller stoff som de sex grundenergikonstellationerna utgör. Genom sina övermedvetande- och undermedvetandefunktioner skapar jaget av denna materia sin manifestation och upplevelse av livet. Då jagets övermedvetande- och undermedvetandefunktioner utlöses i ett delvis evigt, delvis timligt organ för varje grundenergi, får det härigenom förmåga att med hjälp av dessa organ skapa och uppleva livet i motsvarande sex olika grundarter av livsupplevelse, alltså en för varje grundenergikombination. Det är verkningarna av dessa sex organfunktioner som vi känner till under begreppen instinktfunktionen, på symbolen betecknad med röd färg, tyngdfunktionen, orange färg, känslofunktionen, gul färg, intelligensfunktionen, grön färg, intuitionsfunktionen, blå färg, och minnesfunktionen, ljus indigofärg. Dessa färgade fält på symbolen symboliserar alltså makrojagets medvetandefält.
      Genom dessa medvetandefält upplever makrojaget livet som vaket dagsmedvetande och omedvetet nattmedvetande. Men ingen livsfunktion skulle kunna äga rum, om vederbörande väsen inte var ett mikroväsen i ett makroväsens inre. Hur skulle det få möjlighet att använda sina sex stora medvetandetalanger om det inte befann sig i en makroorganism, där det kunde få det för varje grundenergiegenskap motsvarande grundenergimaterialet att skapa och uppleva i? Vad skulle det tjäna till att ha strålande skapar- och upplevelseförmågor, om det inte fanns något att skapa i och därmed inte heller något att uppleva? Därför måste varje levande väsen befinna sig som mikroväsen i ett makroväsens organism och medvetandeområden. Denna organism och dessa medvetandeområden är alltså inte bara manifestations- och upplevelseorgan för makrojaget. De är också universum eller livsrum för mikroväsen. Därför blir makrojagets ovannämnda sex olika skapar- och upplevelsefält var för sig ett tillvaroplan för mikroväsen.
      De färgade fälten på symbolen symboliserar alltså inte bara makroväsendets fält för medvetandefunktioner, utan de symboliserar också dessa fält som livssfärer eller tillvaroplan för mikroväsen. "Växtriket" är alltså vårt makroväsens manifestation av "instinkt". "Djurriket" är dess manifestation av "tyngdenergi". "Det fullkomliga människoriket" är dess manifestation av humaniserad "känsla". "Visdomsriket" är dess manifestation av "intelligens". "Den gudomliga världen" är dess manifestation av "intuition", medan "salighetsriket" är dess manifestation av "minne". Dessa vårt makroväsens medvetandeområden, som utgör våra tillvaroplan eller livssfärer, är som redan påpekats markerade med rött, orange, gult, grönt, blått respektive ljus indigofärg.
      Vårt makroväsen är i första hand jordklotet, som i sin tur är organ i solsystemsorganismen, som igen är organ i vintergatsorganismen, och så fortsätter det i oändligheten. Denna oändliga serie av makroorganismer utgör alltså en helhet, i vilken varje enskilt makroväsen endast utgör en lokalitet. Denna helhet åter utgör ett makroväsen, i vilket alla andra levande väsen existerar som mikroväsen utan att det självt existerar som mikroväsen i något annat väsen. Och vi har alltså i detta allomfattande makroväsen den absolut enda verkliga, sanna Gudomen, i vilken vi alla lever, rör oss och är till. Det är till detta av helheten bestående makroväsen och inte till vårt lokala makroväsen som vi bör ställa in vårt medvetande i bön och sätt att vara. I motsatt fall är det gudasonen vi tillber i stället för Gudomen. Detta är en urspårning, även om denna dyrkan kan vara en nödhjälp för väsen som ännu befinner sig i religiositetens primitiva och ointellektuella stadier.
      Då symbol nr 11 symboliserar det levande väsendet i dess framträdande som en treenig princip där stjärnan i mitten är uttryck för jaget och de små vita fälten i symbolens kant för dess mikrojag, medan de färgade fälten mellan stjärnfältet och mikrojagen är uttryck för det skapade, det vill säga medvetandet och organismen, kan den också vara symbol för Gudomen, alltså den över oss existerande oändliga och eviga ocean av makroväsen inuti makroväsen i vilken vi befinner oss som mikroväsen, lever, rör oss och är till.
      Om vi nu betraktar symbolen som uttryck för Gudomen, symboliserar den vita stjärnan i mitten Gudomens jag. Strålfältet och de små runda vita fälten i symbolens violetta kant symboliserar Gudomens skaparförmåga respektive mikrojagen, genom vilka Gudomen befordrar sin skaparförmåga. De sex färgade fälten mellan Gudomens jag och mikrojagen utgör alltså Gudomens medvetande och organism. Vi ser på färgerna att detta medvetandes materia är de sex grundenergierna och att det finns ett medvetandefält för varje energi. Men dessa Gudomens medvetande- och organismfält skulle vara en total omöjlighet om livsenhetsprincipen eller makroväsens- och mikroväsensprincipen, det vill säga "den ende" och "de många", inte existerade.
      På symbolen ser vi att det utgår en stråle från varje mikrojag och att det utgår strålar från makrojaget, som här i detta fall ska uppfattas som Gudomens jag. Vi ser att dessa båda strålutlösningar går i riktning mot varandra. Där dessa båda former av energiutlösning möter varandra, uppstår skapandet och därmed livsupplevelsen och manifestationen. Detta har på symbolen betecknats med det färgade fält i vilket mikrojagets stråle möter makrojagets strålar, som alltså i själva verket betyder att gudasonens stråle möter Gudomens strålar. Gudasonen möter här Gudomens strålar, som är identiska med allt som innefattas i begreppet materia eller alla existerande former av stoff, alla naturens skapelseprocesser, medväsendenas alla manifestationer, alla livsformers framträdande, ja, allt som gudasonen över huvud taget kan förnimma av skapelseprocesser eller manifestationer av liv runt omkring sig. Gudasonens stråle på symbolen är uttryck för hela hans manifestation eller skapande, hela hans sätt att vara och tankefunktion. Där gudasonens stråle möter Gudomens strålar uppstår det en reaktion. Denna reaktion är gudasonens upplevelse av livet.
      Denna upplevelse av livet befordras och formas genom de sex grundenergierna. På symbolen ser vi därför ett reaktions- och livsupplevelsefält för varje grundenergi. Ett sådant fält har på symbolen markerats med färgen på den grundenergi som är den kulminerande och därför den ledande i fältet. Genom Gudomens och gudasonens inbördes strålning befordras gudasonens livsupplevelse från tillvaroplan till tillvaroplan. Det är denna befordran från plan till plan som människorna redan börjat lära känna under begreppet "utveckling". Men vi ska senare på specialsymboler visa hur strålreaktionen mellan Gudomens och sonens energiutlösningar inte bara befordrar sonen en enstaka gång genom grundenergiplanen, utan att denna befordran är evig. Varje gång sonen har passerat alla sex grundenergistadierna, vilka, som symbolen visar, utgör ett kretslopp, fortsätter sonens passage genom ett nytt kosmiskt kretslopp, och så fortsätter det i all evighet. Vi måste här komma ihåg att såväl gudasonens jag som Gudomens jag är eviga realiteter, som därför också har evigt medvetande och evig manifestations- och upplevelseförmåga. Vi har ju redan sett att jagets "X2" och "X3", det vill säga skaparförmågan och medvetandet, är lika eviga som "X1". Tack vare det levande väsendets identitet som en treenig princip är det identiskt med evigheten och därmed identiskt med odödligheten.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.