Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 14 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 1 |
Förklaring till symbol nr 14 21. Som framgår av symbolen, symboliserar den sju kosmiska spiralkretslopp.
Det mellersta av dessa, markerat med D i en korsformad figur, symboliserar det spiralkretslopp som vi själva befinner oss i och som vi har betecknat som "mellankosmos".
Det vita fält som utgår från detta spiralkretslopps växtrike och genom dess djurrike symboliserar jordmänsklighetens ännu begränsade kunskap eller vetenskap om själva livet. Den känner till att växter är levande, liksom den naturligtvis också ser djuren och människorna som levande väsen. Men allt som finns därutöver av liv, det vill säga den odödliga anden, har den inte någon absolut kunskap om. Däremot har den en materialistisk kunskap som sträcker sig från den animaliska och vegetabiliska materien ned i mineralmaterien eller atomvärldens mikroområden. Men denna kunskap grundar sig endast på en yttre materiell syn och forskning. Själva "det levande något" som dirigerar rörelserna, omformningen och skapelseprocesserna i materien, är otillgängligt för fysisk förnimmelse. Därför är den materialistiska vetenskapens facit endast materiefacit, det vill säga mått- och viktfacit, våglängder eller kort sagt facit eller kunskap om tid och rum, men inte facit eller kunskap om det "något" som upplever och skapar tiden och rummet. De tre spiralkretslopp som ligger till vänster om det mellankosmiska spiralkretsloppet, markerade med A i en figur med mörk omkrets kring ett vitt fält i mitten, B i en vit rund figur med en cirkelteckning och C i en rund figur med fyra hjärtfigurer inritade, utgör vårt fysiska eller kroppsliga mikrokosmos. C-spiralen med hjärtfigurerna utgör således hemvisten för det mikroliv i vår organism som är att hänföra till våra organväsen och liknande. B-spiralen med den vita figuren med cirkelteckningen är hemvisten eller livsrummet för de mikrolivsformer som utgör cellväsendena och liknande, likaså i vår organism. A-spiralen med den runda figuren med det vita fältet i mitten är hemvisten för det mikroliv som vi betecknar som stoff eller materia. Det första spiralkretsloppet till höger om mellankosmosspiralen, märkt med E i en stjärnfigur, är hemvisten för planeter eller klot. Vi har betecknat denna spiral som "planet-" eller "klotspiralen". Nästa spiral är solsystemsspiralen, märkt med den runda strålfiguren och bokstaven F. Den tredje spiralen till höger om mellankosmos betecknas som vintergatsspiralen och är märkt med bokstaven G i den vita figuren med de två svarta cirklarna runt om. Dessa tre spiralkretslopp utgör vårt makrokosmos. Vi befinner oss alltså inne i jordklotets organiska strukturområde. Detta befinner sig i sin tur inne i solsystemets strukturområde, som åter befinner sig i vintergatans strukturområde, och så fortsätter det uppåt i oändligheten i de stora spiralkretslopp som ligger över vintergatsspiralen och som vi har kallat "supermakrokosmos". På samma sätt har vi betecknat de spiralkretslopp som befinner sig under stoffspiralkretsloppet som "supermikrokosmos". Men dessa superkosmos är inte markerade här på symbol nr 14. De är däremot angivna på symbolen "De kosmiska spiralkretsloppen 2", som vi senare ska komma tillbaka till.* Som symbolen visar, består varje spiralkretslopp av de sex grundenergierna. Som också framgår av symbolen, förekommer dessa riken direkt över varandra. Således framträder spiralernas växtriken, djurriken, människoriken och övriga riken var för sig rakt under varandra. Att dessa riken förekommer på det sättet, är en livsbetingelse för de levande väsendena. De underliggande spiralrikenas livsformer utgör mikroliv eller material för livsformernas eller de levande väsendenas uppbyggnad och existens i de överliggande spiralrikena. Växtriket, djurriket, människoriket och de övriga grundenergirikena i spiralkretsloppet utgör i tur och ordning mikroliv för de överliggande spiralernas växtrike, djurrike, människorike osv., liksom dessa överliggande rikens väsen på samma sätt utgör makroliv eller makroväsen för de motsvarande underliggande grundenergirikenas väsen. Om de olika grundenergirikenas placering inte var i samma ordningsföljd i spiralerna, skulle all livsupplevelse vara en total omöjlighet. Då mikrolivet samtidigt är materia eller material för makroväsendenas kropps- eller organismuppbyggnad och existens, är det inte likgiltigt vilket mikroliv makroväsendet får till material eller materia för denna uppbyggnad och existens. Hur skulle väsendena till exempel i det kosmos vi tillhör, och som utgör vårt mellankosmos, kunna manifestera sig i en animalisk organism och därmed framträda som ett djur eller som en icke färdig jordisk människa, om inte denna organism var uppbyggd av mikroliv i form av de underliggande spiralernas djurriken? Hur skulle vi kunna vara animaliska väsen, om vi inte hade tillgång till livet i de underliggande spiralernas djurriken som material för vår organisms existens? Om vi enbart kunde få material från det mikroliv som de underliggande spiralernas växtriken utgör, skulle vi ju enbart kunna bygga upp en vegetabilisk organism och därmed enbart framträda som växtväsen. Vår nuvarande animaliska och därmed betydligt fullkomligare organism skulle vara en omöjlighet. Djurets och den icke färdiga animaliska människans tillvaro skulle alltså vara en total omöjlighet. – Men hur skulle väsen som i dag tillhör de högsta andliga världarna kunna skapa sina upphöjda uppenbarelser, om de bara kunde få de underliggande spiralrikenas djuriska eller animaliska mikroliv till material? I så fall skulle de enbart kunna framträda som materiella fysiska väsen och inte, som nu är fallet, i organismer uppbyggda av ytterst fina tankematerier, ja, av de allra högsta andliga världarnas eller grundenergirikenas ädlaste tankematerier från dessa rikens högsta andliga mikroliv. Vi ser alltså här spiralkretsloppsprincipens gudomliga, geniala struktur, som ger de levande väsendena var för sig tillgång till just det för deras speciella livsupplevelsetillstånd särskilt lämpade mikrolivet, och därmed det fullkomligaste materialet för uppnåendet av sin speciella livsupplevelseform. Varken andlig eller fysisk tillvaro skulle vara möjlig, om inte spiralkretsloppens grundenergier i princip var ordnade efter den struktur som visas på symbolen. Inget levande väsen, med undantag för Gudomen, kan således existera utan att vara ett mikroväsen i ett makroväsen. Detta makroväsen utgör dess kosmiska boning eller livsrum. Hur skulle det väl kunna leva utan att ha ett livsrum eller en värld där det kan få de betingelser uppfyllda som krävs för att det ska kunna uppleva och manifestera sig? Men väsendet måste betala detta sitt livsrum eller denna sin upplevelsevärld genom att självt vara ett makroväsen för mikroväsen. Dess organism kan ju inte existera utan att vara ett livsrum eller en upplevelsevärld för det mikroliv i denna som vi betecknar som organ, celler och materia. Om dessa organ, celler och det vi betecknar som stoff eller materia inte var liv eller levande väsen, alltså manifestation av liv, skulle en organism omöjligt kunna vara levande. Hur skulle en organism som var uppbyggd av något livlöst kunna vara levande? Just därför att allt är levande, och absolut också de materier eller ämnen som jordmänniskorna annars är vana att betrakta som döda ämnen, kan ett jag genom sin skaparförmåga skapa kontakt mellan sitt eget liv och materiens liv. Materiens liv känns ju igen på att det i sig självt är rörelse, liksom jagets liv är rörelse. Om materien i sig själv inte var rörelse, skulle jagets rörelse omöjligt kunna komma i kontakt eller förbindelse med materien, och all organismskapelse skulle vara en absolut omöjlighet. Och utan organism ingen som helst möjlighet att uppleva livet. Det är alltså absolut lika nödvändigt för manifestation eller skapande och därmed för upplevelse av livet, att materien är levande, som det är nödvändigt att jaget är levande. Liksom det kan uppstå disharmoni mellan jaget och andra levande väsens jag, kan det också uppstå disharmoni mellan jaget och dess eget mikroliv eller dess egna mikroväsen. Den förstnämnda disharmonin känner vi under begreppet "krig". Den sistnämnda känner vi under begreppet "sjukdom". Harmonin mellan det levande väsendets jag och andra levande väsens jag känner vi däremot som "fred", som i sitt högsta framträdande är detsamma som "kärlek till nästan", medan harmonin mellan jaget och dess mikroliv eller mikroväsendena i dess organism är känd under begreppet "hälsa", som är detsamma som högsta kroppsliga eller lekamliga välbefinnande. Den högsta formen av livsupplevelse är alltså att leva i harmoni med sin nästa, och likaså i harmoni med sina mikroväsen eller mikrolivet i sin organism. Denna totala harmoni i livsupplevelsen är detsamma som "Guds avbild" eller Gudomens väsen. "Guds avbild" eller väsen är alltså detsamma som en kulminerande harmoni med allt levande. Då kulminationen av ett sådant sätt att vara är ett skapat ting, kan det inte vara evigt. Det har liksom alla andra skapade ting sin början, sin kulmination och sitt slut. Men då jaget är evigt, börjar det åter rent automatiskt att arbeta sig fram till en ny kulmination som Guds avbild eller i överensstämmelse med hans väsen, och så fortsätter det i all evighet. Att det mellan dessa kulminationsepoker måste ligga en motsatt epok, där livsupplevelsen kulminerar i den motsatta principen, nämligen i mörkret, är självklart. Då mörkret är disharmoni mellan det levande väsendets jag och dess yttre och inre förhållande till medväsendena eller "nästan", varigenom det kommer att leva i krig och lidande eller sjukdom, ger detta tillstånd i väsendets medvetande erfarenheter av hur man ska leva för att vara i harmoni med livet och därigenom få uppleva livet i kulminerande harmoni eller i det eviga ljuset, i kulminerande kärlek. Upplevelsen av mörkret blir alltså en förnyelse av väsendets livsupplevelseförmåga, så att det åter och åter kan komma tillbaka till det primära livsupplevelsetillståndet som Guds avbild. Det är en sådan förnyelseepok som väsendena upplever i spiralkretsloppets växtrike och djurrike, till vilket den icke färdiga jordiska människan ännu mer eller mindre hör. Genom det färdiga eller fullkomliga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket upplever väsendena spiralkretsloppets totala, primära kulmination i ljusupplevelsen eller som Guds avbild. Och det levande väsendet garanteras alltså genom spiralkretsloppsprincipen evig livsupplevelse. I förklaringen till symbol nr 14 har vi börjat påvisa spiralkretsloppens uppgift som ett genialiskt system av samarbete mellan hela världsalltets levande väsen. Vi har sett att inget levande väsen kan existera och uppleva livet annat än genom att vara medverkande till andra levande väsens vidmakthållande av livet. Endast därigenom kan det få sin egen livsupplevelse och dettas öde formade. Tänk vilken gudomlig, kulminerande kärlek som här uppenbaras för oss. För att få uppleva livet genom andra levande väsens hjälp måste det självt ge hjälp åt levande väsen. Det måste vara makroväsen och därmed ge möjligheter för sina mikroväsens livsupplevelse, liksom det självt måste vara mikroväsen i ett makroväsens organism och där i gengäld få sin egen eviga livsupplevelse garanterad. Kan rättvisebalansen eller likaberättigandet för alla levande väsens kosmiska livsbetingelser vara fullkomligare? Ser vi inte här i livets djupaste, kosmiska analyser och struktur kulminerande kärlek? ____________ * Symbolen "De kosmiska spiralkretsloppen 2" gavs ut postumt 2012 i Den eviga världsbilden, del 5, i form av två symboler: "Det kosmiska spiralkretsloppet 2. Den ofullkomliga människan" (symbol nr 76) och "Det kosmiska spiralkretsloppet 2. Den fullkomliga människan" (symbol nr 77). |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt