Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 14 i nytt fönster | Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 1 |
Det kosmiska spiralkretsloppet 1 SYMBOL NR 14 1. Spiralkretsloppet som fundament för väsendets eviga livsupplevelseI förklaringen till symbol nr 13 upplevde vi de levande väsendenas livsupplevelsepassage genom ett kretslopp. Vi såg hur väsendena i ett sådant kretslopp genomgick kulminationen av mörker och kulminationen av ljus. Denna väsendenas passage genom ett kretslopp bars av ett av urbegäret befordrat hunger- och mättnadstillstånd. Med kulminationsupplevelsen av mörkret uppstår en mättnad på mörkret och en hunger efter ljuset. Och med kulminationsupplevelsen av ljuset uppstår det en mättnad på ljuset och en hunger efter mörkret. I enlighet med urbegärets eviga existens leder detta således det levande väsendet omväxlande genom kulminationen av mörkret och kulminationen av ljuset. Det levande väsendets eviga liv är en evigt skiftande kulminationsupplevelse av en ljusepok och en mörkerepok. Varje gång väsendet har en kulminationsmättnad på mörkerperioden och en motsvarande kulminationsmättnad på ljusepoken, har det alltså passerat ett kosmiskt spiralavsnitt eller spiralkretslopp. Grundvalen för detta upplevelsetillstånd är alltså urbegäret samt hunger- och mättnadsprincipen. Med denna omväxlingsprocess vidmakthålls den livsviktiga kontrastprincipen. Utan denna princip skulle all förnimmelse vara en total omöjlighet. De båda kontrasterna måste vara närvarande i allt skapande. Men det är inte likgiltigt hur dessa två kontraster är kombinerade i skapandet. Om mörkret är i övervikt i ett väsens skapande, tankesfär och uppträdande, blir detta skapande motsvarande mörkt och dräpande. Om ljuset är i övervikt i detta skapande, förringar det i samma grad skapandet eller livsupplevelsen och dräper eller nedbryter alltså också livsupplevelsen. För att livsupplevelsen, liksom varje annan skapelse, ska kunna vara totalt fullkomlig, måste ljuset och mörkret i denna skapelse vara i balans. Det gäller samma sak här som vid framställningen av ett fotografi. Om detta är överbelyst, det vill säga om ljuset dominerar så mycket på det att det mer eller mindre har utplånat bildens skuggpartier, är det ett motsvarande ofullkomligt fotografi. Om bilden är underbelyst, det vill säga om mörkret dominerar bilden så mycket att dess ljuspartier mer eller mindre är utplånade, är bilden också på motsvarande sätt ofullkomlig. Om bilden däremot är framställd på ett sådant sätt att ljuset och mörkret kombinerats så att de precis framhäver varandra i sådan grad, att de varken framstår starkare eller svagare gentemot varandra än fallet är på det föremål som fotograferats, då är bilden fullkomlig. För att ett väsens medvetandeyttring, skapande och uppträdande ska kunna vara totalt fullkomliga, måste ljus och mörker också här vara så kombinerade, att kombinationen utgör kulminationen av absolut högsta medvetandeyttring, manifestation eller skapande, vilket är detsamma som den absoluta kärleken, det vill säga den kärlek med vilken man älskar Gud över alla ting och sin nästa som sig själv, den kärlek som är uppfyllelsen av alla lagar, den kärlek som är ett med Guds primära medvetande, den kärlek som gör väsendet till ett med Gud. Då upplevelsen av livet således grundar sig på kontrasterna ljus och mörker, är det inte så märkligt att väsendenas eviga liv måste bli en passage genom spiralkretsloppens mörker- och ljusepok. Hur skulle de annars kunna tillägna sig kunskap om mörkret och ljuset och därmed bli fullkomliga? Spiralkretsloppen är således en stor medverkande faktor i skapandet av de levande väsendenas eviga livsupplevelse. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt