Läs och sök i Tredje testamentet
| Hur man får en fullkomlig tankekraft | 2296. Men hur får människorna sin tankekraft fullkomlig? Ja, beror inte all depression, nedtryckthet och sorg i väsentlig grad på bristande kärlek, bristande förståelse för nästans sätt att vara, vare sig det är ont eller gott? Freden, hälsan och den mänskliga lyckan kan alltså enbart bli till verklighet, om människorna ömsesidigt söker hålla varandra fria från just nedtryckthet, sorg och bekymmer, fruktan och lidande. Det finns absolut ingen annan väg till den verkliga freden eller det sanna människorikets lycka och glädje än att i den egna mentaliteten bekämpa vrede, hat och bitterhet, missunnsamhet och svartsjuka och varje slag av martyrkänsla, liksom man aldrig får glömma att man själv är sitt ödes absolut första orsak, och att vår nästa således aldrig i någon situation kan vara den som rätteligen bär skulden till vår passage genom mörkret. Utan en sådan inställning till vår nästa kan det aldrig bli fred på jorden. Man ska inte tro att denna verkliga, bestående fred ska kunna uppnås och upprätthållas med hjälp av atomvapen eller andra instrument eller maskiner för mångfaldigande av människornas överträdelser av det femte budet. Det är alltså frågan om att förstå att inget väsen kan vara annorlunda än just sådant som det är i dag. I framtiden kommer det att få förmågor och anlag som det i dag inte har, och kan då tack vare dessa vara annorlunda än det är i nutiden, liksom det i dag är annorlunda än det var i gångna tider, på grund av förmågor och anlag som det sedan dess har fått. Att begära att en människa i dag ska uttrycka en kärlek eller visa ett beteende som hon först i framtiden kommer att få förmåga till, är ju i princip detsamma som att begära att hon ska lyfta en sten som hon inte har krafter till att lyfta. Här måste man absolut hålla i minnet att det är långt ifrån givet att andra, mentalt sett, kan lyfta samma sten som man själv kan lyfta. Att kritisera och förfölja dem för den skull, är detsamma som att bryta ned eller förmörka sitt eget kommande öde. Vi bör varje dag rannsaka oss själva och söka komma underfund med på vilket sätt vi, i stället för att genom okunnighet och naivitet släcka ljus i våra medväsens tankegång och uppträdande, kan vara en lysande och värmande fackla eller sol i deras tillvaro. Endast på det viset kan vi bli till Guds avbild, bli lika honom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt