Läs och sök i Tredje testamentet
Det eviga livet
Kapitel 14
Den högsta elden
| Varför jordmänniskan uppfattar ”hanköns- och honkönstillståndet” som det enda normala uttrycket för sexualitet | 1591. I den del av spiralkretsloppet som vi kallar "djurriket", framträder det levande väsendet antingen som "hanväsen" eller som "honväsen". Då den vanliga jordiska människan hör till samma zon i spiralkretsloppet, dominerar ett sådant framträdande även här. Och vi ser därför att väsendet här framträder som "man" eller som "kvinna". Så länge ett väsen ännu endast kan förnimma på det fysiska planet, och alla sfärer, zoner eller tillvaroformer som befinner sig utanför detta därför ännu bara är fantasi för väsendet, kan det endast uppfatta sitt könstillstånd som allmängiltigt i alla livsformer och på alla tillvaroplan i universum, även om det förvisso förekommer växt- och insektsformer som är självbefruktande och därmed uppvisar en från jordens övriga väsen avvikande sexualitet eller könsbeskaffenhet. Därför lever merparten av jordmänniskorna ännu i den missuppfattningen att "hanväsendets" och "honväsendets" speciella sexuella livsform är den absolut enda normala och fullkomliga tillvaroform som över huvud taget existerar. Ja, de kan inte alls fatta att någon annan livsform skulle vara möjlig eller på något sätt skulle kunna skänka glädje och lust åt tillvaron. Och det är naturligtvis förståeligt att en sådan uppfattning måste bli den rådande i en sfär eller zon, där individens hela fysiska förmåga till sinnesupplevelser är baserad på en kroppsstruktur eller en animalisk organism, som enbart är byggd som ett redskap för skapande av livsglädje genom "hanköns-" och "honkönstillståndet". Ett väsen kan ju bara uppfatta eller förnimma livet genom sina speciella sinnesorgan, som ju tillsammans bildar den kombination som vi kallar "organismen" eller "kroppen". Ser vi inte att det för en hund eller ett annat fyrbent djur inte är normalt att gå upprätt på två ben, medan det är tämligen normalt för en människa? Måste inte fisken simma i vattnet, eftersom dess organism och därmed dess upplevelseförmåga organiskt är baserad på detta? Och är det inte likaså på grund av deras organismers struktur som fåglarna måste ta sig fram i luften? Och när ett levande väsen har en organism som i realiteten är baserad på "den maskulina principens" funktioner, måste ju detta väsen även förnimma eller uppleva och handla "maskulint", medan ett väsen, vars organism är baserad på "den feminina principens" funktioner, måste uppleva och handla "feminint". Det är då självklart att det hos samtliga dessa "maskulina" och "feminina" väsen uppstår en gemensam sexuell uppfattning, som endast erkänner det hundraprocentiga "hankönsväsendet" och det hundraprocentiga "honkönsväsendet" som sexuellt normalt. Denna uppfattning är naturligtvis också den mest riktiga i dessa väsens medvetandesfär. Och så länge mannen är hundraprocentigt "maskulin" och kvinnan hundraprocentigt "feminin" i sin mentala inställning, är de två väsendena "man" respektive "kvinna" i renodlad form. Men sådana väsen kan ju omöjligt förnimma livsformer eller livstillstånd som är baserade på helt andra tillstånd eller strukturer. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt