Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 12 i nytt fönster |
SYMBOL NR 12
Livet och döden
| Varför skiftet av det levande väsendets fysiska kropp inte är identiskt med "döden", utan tvärtom utgör en verklig livsförnyelse | 1533. Genom analyserna i denna del av Livets Bog har vi alltjämt måst ägna oss ingående åt mentalitetens "ljus" och "mörker", för att därigenom fundamentalt fastställa livets allra högsta eller eviga moralbegrepp eller själva Gudomens mentala inställning till allt och alla. Och vi har i vårt studium kommit så långt, att vi fått en inblick i vad som döljer sig bakom begreppet "moral". Vi har sett att "moral" är en evigt skiftande form av ett levande väsens likaså eviga livsmanifestation. Vi har sett att denna skiftande form av livsmanifestation befordras av "begär" och "tillfredsställande av begär". Vi vet att denna princip i sin grundanalys vilar på två stora diametrala motsatser, "livet" och "döden", som i sin tur behärskar spiralkretsloppet med var sitt område. I den ena hälften av spiralkretsloppet är "livet" helt förhärskande, medan den andra hälften av kretsloppet helt behärskas av "döden". Med "döden" förstås här naturligtvis inte det som man i dagligt tal kallar för "döden", det vill säga den företeelse som yttrar sig i att den fysiska organismen avskiljs från anden och jaget och blir till ett "lik". En sådan process har nämligen ingenting med den verkliga döden att göra, eftersom "döden" här bara berör organismen, men inte mentaliteten. Det levande väsendet är lika begåvat eller "vetande" efter en sådan "död" som före. En process som inte kan beröra eller förminska en individs vetande, kan ju inte göra individen "livlös". Och en "död" som inte kan göra individen eller det levande väsendet "livlöst", har ju absolut inte något med en verklig "död" att göra. De levande väsendena dör alltså inte för att de skiftar organismer eller kroppar. Kropparna är ju bara de redskap genom vilka individen tillägnar sig vetande, vilket i sin tur är detsamma som att tillägna sig "liv". Att kroppen eller organismen blir utsliten och obrukbar och därför med nödvändighet måste bytas ut till förmån för uppbyggandet eller skapandet av en ny och användbar kropp, kan ju enbart vara ett hundraprocentigt plus för "livet," inte ett minus. Det kan endast betyda "liv" och inte "död" för jaget eller väsendet i fråga. Att det material, de erfarenheter, det vetande, som jaget tillägnat sig genom en kropp eller organism, skulle gå under tillsammans med denna organism, vore i allra högsta grad ologiskt och meningslöst. Det är lätt för den utvecklade forskaren att se – och här bortser vi från det invigda väsendet som ser kosmiskt – att organismen eller kroppen enbart är ett redskap, ett medel, genom vilket något värdefullt kan uppnås, och att detta värdefulla givetvis inte står och faller med kroppen. Den "död" som jordmänniskan i sitt dagliga tal avser och som hon i regel hyser en verklig fruktan för, är således i sig själv endast en "livsförnyelse" och har som sagt ingenting med en verklig död att göra. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt