Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Jordmänniskans normala sympati eller utvecklade lust att visa ömhet mot väsen utanför det rent äktenskapliga könsområdet, såsom väsen inom det egna könet, samt hennes lust att smeka djur, är inte en "enpolig" sexualitet, förälskelse eller älskog  1144. Som vi redan tidigare berört, kan "den nya sexualiteten" eller kärleken till nästan lika lite som "den enpoliga sexualiteten" existera utan att vara en organisk funktion. Jordmänniskans tendens att älska och smeka utanför "den enpoliga sexualitetens" domän är en ny organisk funktion. När kamrater eller vänner hjärtligt trycker varandras händer eller omfamnar varandra i glädje över varandras sällskap, ja, till och med kysser varandra, är det inte "den enpoliga sexualiteten" som här söker utlösning. Det är inte en dragning till ett speciellt "motsatt kön" som gör sig gällande. Och är inte situationen densamma när människor i största allmänhet klappar och smeker eller kelar med djur? Hela denna längtan till sympati eller till att uttrycka ömhet har ju inte något att göra med ett "hanväsens" dragning till ett "honväsen" eller "honväsendets" dragning till ett "hanväsen". Tvärtom utlöses den ju helt utanför den vanliga eller ordinära könsvarelsen. Är det inte just därför som denna sympati- eller ömhetsutlösning har fått namnet "kamratskap" eller "vänskap" och i sin fullkomligaste form "kärlek"? När sympatin uppträder som en dragning till "det motsatta könet", uttrycks den ju som "älskog" eller "förälskelse". Men en jordmänniskas lust att smeka ett djur är ju i sin normala form inte "älskog". Den är inte en "förälskelse" som grundar sig på ett hemligt begär att uppnå en parningsakt eller sexuell utlösning med föremålet för förälskelsen. Det är riktigt att en sådan akt i enstaka fall inte desto mindre kan förekomma på grund av ett sådant begär, men den är ju då endast uttryck för en störning i väsendets själsliv, uppkommen genom bristande normal sexuell tillfredsställelse. Då är det den törstande ökenvandraren som i brist på annat kastar sig över första bästa stinkande gyttjepöl för att i dess fuktighet tillfredsställa sin livsfarliga törst efter vatten. Men det är inte utifrån undantagen eller de abnorma och sjukliga fallen som livets analyser ska upprättas. Endast de normala och allmängiltiga företeelserna kan vara uttryck för det sanna livet. Och det hör då lyckligtvis till undantagen att jordmänniskans sympati för djur kan hänföras till "älskog" eller "enpolig sexualitet".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.