Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 9 i nytt fönster |
| Människoriket och grundenergierna. Den riktiga människans minne. Materialisation och dematerialisation |
361. Men grundenergiernas rytm i "spiralen" fortsätter ständigt och leder nästan omärkligt väsendet gradvis vidare.
"Djuret" blir långsamt till ett helt annat väsen.
Detta nya väsen är "den riktiga människan".
Med kulminationen av "tyngdenergin" i "spiralens" andra avsnitt börjar det väsenstillstånd som vi kallar "den jordiska människan". Men detta väsen är alltså inte någon färdigutvecklad "människa". Det begagnar sig ännu i överväldigande grad av den explosiva energin med både hjärna och hand. Blod och brand följer det i spåren. Mordgeniet äter och dricker och förökar sig på "tigerns" och "svinets" manér. Rovdjursglansen lyser i dess ögon, nödrop och dödsrosslingar hörs i dess atmosfär. Det är en äkta "jordisk" son. Det rike som vi nu kommer till, hör därför "inte till denna världen". Men dess atmosfär har börjat överstråla zonen. Mordgeniet degenererar. Efter "tyngdenergins" kulmination tilltar "känsloenergin" och "intelligensenergin" i sådan grad att den dräpande energin blir mer och mer bunden. Explosionernas våldsamhet är i starkt avtagande. De förlorar efter hand sin dräpande natur. Reaktionen mellan energierna blir av en mer stillsam karaktär. Denna stillsamhet upplever det djuriska väsendet som "frid". Och med fridens insteg i medvetandet börjar ett nytt rike inkarnera i jordiskt kött och blod. Med den tilltagande harmonin mellan "tyngd-", "känslo-" och "intelligensenergi" blir "friden" till "kärlek". Och på mordgenialitetens ruiner uppstår "nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor". Ett rike som inte hör till denna världen lyser och strålar över jordiska kontinenter. Den rent materiella värdeadministrationen har här för länge sedan övergått till att vara "C-vetande". Det goda som väsendet vill, det gör det, och det onda som väsendet inte vill, det gör det inte. Denna natur har för länge sedan blivit en automatfunktion hos väsendet. Kärleken är här absolut och självklar. Och med denna medvetandets harmoni med livets lagar håller en ny energi sitt intåg i medvetandet, nämligen "intuitionsenergin". Då denna energi är det finaste medvetandematerial som finns, utgör den det "stoff", i vilket livets högsta idématerial skapas. Ja, den är materialet för själva Gudomens medvetande. Denna energi kan därför även sägas vara identisk med "den heliga anden". Där "intuitionen" får tillgång till kärleksväsendets medvetande, upplever det Gudomen. Väsendet blir "ett med Fadern". Det lyfts upp till Gudomens egen utsiktspunkt. Det ser obehindrat genom universum, genom tid och avstånd. Guds rike ligger utbrett för dess förundrade ögon. Men denna väldiga upplevelse kan inte undgå att sätta sin prägel på väsendet. Det börjar kopiera "Guds rike". Det börjar skapa till "Guds avbild". Det före detta mordgeniet har nu blivit konstnär i att uttrycka humanitet och sympati. Det har blivit geni i kärlek. Den riktiga människan är specialist på humanitet eller kärleksmanifestationer och skiljer sig alltså därigenom från den jordiska eller djuriska människan, som är specialist på lemlästning eller olycksskapande. Medan död och undergång följer den djuriska människan i spåren, blomstrar livet där den riktiga människan gått. Det är strålglans över kärlekens väsen. Vad gäller den riktiga människans rent fysiska tillstånd, är detta, som bilden visar, ännu något dominerande. Den riktiga människan måste alltjämt äta och dricka, men i motsats till djuren och den primitiva jordmänniskan, som i väsentlig grad äter andra djurs kött och blod, livnär hon sig på växtkött, det vill säga den substans som sitter omkring växtväsendenas kärnor. Denna substans består huvudsakligen av livsenheter eller mikroindivider som levande kan övergå i människans kött och blod, och därigenom utvecklas vidare utan något som helst lidande. Därigenom skiljer sig alltså denna substans från djurköttet och de grova näringsämnena, i vilka det finns otaliga mängder mikroindivider som inte kan upptas i människans kött och blod som näring. Dessa mikroindivider dräps genom matsmältningen, och deras lik bildar tillsammans det vi benämner "avföring". Då det alltså i den grova födan endast finns en förhållandevis liten procent mikroindivider som kan upptas i blodet som näring, blir hela den övriga mängden intagen föda enbart utfyllnad. Och det primitiva väsendets matsmältningsorgan är också i hög grad avsedda att ge plats åt denna utfyllnad. Detta väsen skiljer sig därför från den riktiga människan genom att det har en robustare och tyngre organism än denna. Eftersom den riktiga människans föda är så att säga hundraprocentig näring, har hennes organism efter hand vuxit ifrån att behandla fyllnadsföda. Och befriad från denna belastning har hennes organism naturligtvis blivit av en långt gracilare och mer förfinad karaktär än den jordiska människans. Hennes mage och övriga matsmältningsorgan har blivit av mindre omfång och hennes kropp slankare. Härtill kommer nu själva polförvandlingen, det vill säga väsendets övergång från "djursexualitet" till "människosexualitet", vilket betyder att det vackraste i kvinnans feminina och mannens maskulina mentala natur och fysiska linjer blivit förenade till en gudomlig sammansättning i ett väsen. Den riktiga människans organism blir således själva kulminationen av vad som kan presteras av skönhet och fullkomlighet vid skapelsen av fysiska organismer eller redskap för intellektuell manifestation. Genom att aldrig behöva arbeta med fyllnadsmaterial, genom att enbart inta hundraprocentig näring, är ett sådant väsen befriat från den tunga belastning som det primitiva djuret och jordmänniskan är nedtyngda av, och som i så stor utsträckning utgör grunden för dessa väsens jordbundenhet och sjukdomstillstånd. Men samtidigt som den riktiga människan mer och mer övergår till att äta den riktiga födan, varvid de rent fysiska födoämnena minskar, tilltar en annan näringskälla för denna individ, nämligen andningsnäringen. Den riktiga människan kommer faktiskt, när hon är som högst utvecklad, att leva helt av luft. Hennes fysiska organism kommer efter hand bli så fin, att den näringsmässigt kan upprätthållas enbart av andningsfunktionen. Detta väsen närmar sig här ett stadium, där det bokstavligt talat är ett "luftigt" väsen. Man förstår alltså, att i och med att väsendet upphört att förtära de grova näringsämnena, har dess rent jordiska, fysiska tillstånd blivit av en helt annan, långt skönare och mindre fysisk art än det tillstånd man nu känner. Därtill kommer att detta väsens avhängighet av däggdjurslagarna vad gäller födsel och kroppsbyggnad för länge sedan har upphört, i och med att dess fysiska kropp, som vi senare ska se, nu byggs upp och hålls samman genom tankekoncentration. Detta innebär att uppbyggandet sker med hjälp av en högt utvecklad materialisations- och dematerialisationsförmåga, som tillåter väsendet att skapa sin fysiska kropp av vissa andra medväsens överskott av "själsfluidum" eller "andliga dofter", varigenom förökningsprocessen eller återfödelsen blir ett slags inkarnering i dessa "själsmaterier". Genom krafterna från det inkarnerande* väsendets talangkärnor för kroppsskapande blir de nämnda "själskrafterna" så ändamålsenligt fysiskt förtätade och av en sådan natur, att de här blir till en fysisk organism för väsendet. Då den riktiga människans organism således existerar som förtätat "själsfluidum", och denna förtätning endast upprätthålls genom tankekoncentration, kan den också upplösas genom tankekoncentration. Detta väsens fysiska framträdande kommer således därmed att enbart bero av en viljeakt. Här har med andra ord sagorna om att "göra sig osynlig" blivit till verklighet. Dock bör det tilläggas att denna väsendets väldiga makt över materien, genom vilken det självt i motsvarande grad blivit frigjort från denna, för den riktiga människans del endast är i sin första början. Sin kulmination kommer den att få först i spiralens femte rike. Det som inom den nuvarande jordmänniskans samhälle är känt under begreppen "materialisation" och "dematerialisation" är början till utvecklingen av detta sätt att inkarnera. ____________ * "Inkarnerade" är rättat till "inkarnerande". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt