Läs och sök i Tredje testamentet
| Jagets tredje kraftkälla. Känsloenergin. Världsalltets köld. Solarna blir till. När känsla övervinner tyngdenergin och den fysiska materien skapas |
352. Men denna dräpande eller explosiva manifestation skulle aldrig någonsin kunna äga rum, om inte en tredje energiart samtidigt var närvarande.
Explosioner kan nämligen inte äga rum, om det inte finns något som kan sprängas.
Detta något är tillvarons tredje grundenergi: känslan.
Denna energi är just precis motsatsen till eld- eller solenergin, eftersom den i verkligheten, hur egendomligt det än kan låta, är identisk med världsalltets köld.
Medan eld värmer, utvidgar, upplöser eller dematerialiserar, är köldens egenskap att frysa, förtäta, kristallisera eller materialisera. Och resultatet av de tre nämnda grundenergiernas samspel blir allt det som innefattas i begreppet "fysisk materia". Denna materia framträder i sin tur i de tre variationerna "fast", "flytande" och "gasformig", men kan egentligen i varje variation betecknas som "fast" eller "förtätad" materia. Det är alltså på samspelet mellan eld och köld som hela den fysiska världen beror. De levande väsendenas kroppsvärme eller temperatur är jämviktsläget eller balansen mellan de två energiernas kamp i de levande väsendenas organismer. Alla fasta eller fysiska materier är således en koncentration av känsla och tyngd. De utgör i verkligheten bunden eld. Allt uttrycker eller representerar därför också en eller annan värme- eller köldgrad. Allt fryser eller brinner. Där känsloenergin är i undervikt uppstår explosioner eller brand. Allt splittras här och går under, upplöses eller dematerialiseras. Där känsloenergin är i övervikt uppstår förtätning, sammandragning, fasthet, kristallisering, vilket är detsamma som fysiskt synliggörande eller manifestation. Att döma av detta, finns det mycket känsloenergi i världen. Vi bevittnar ju överallt en mängd former av fysiskt framträdande, vilket alltså betyder en mängd former av bunden eld. Men vi kan också bevittna en utomordentligt stor mängd situationer där elden inte är bunden, utan helt behärskar tillvaron. Och här är tingens fysiska existens eller synlighet på retur, på väg att upphöra. Där eldenergin i högre grad börjar ta överhand i världsalltet, och känsloenergin därför i motsvarande grad befinner sig i underläge, uppstår väldiga värmeområden. Dessa områden kan ännu inte ses med de fysiska ögonen. De utgör början till solskapelse. Vid fortsatt tillströmning av tyngdenergi till dessa värmeområden blir de av allt starkare natur. Och till sist framträder tyngdenergin i en sådan mängd, att den blir synlig för den fysiska synen som eld. Och vi ser då de väldiga värmeområdena som lysande dimmor, som mer och mer koncentreras till skarpt avgränsade kulformiga lysande områden eller kroppar. Dessa lysande kroppar känner vi under namnet "himlens stjärnor", och vi lär oss redan i skolan att de är solar och solsystem. Solarna är alltså eldkroppar eller koncentrerade tyngdenergimassor, sammanpressade av känsloenergi till en viss spänning. Men även om tyngdenergin är i övervikt, gör sig känsloenergin starkt gällande, och solområdena blir själva kulminationen av explosionerna. Här kulminerar blixt och åska. Här är ljudet det helt dominerande. Solarna utgör ett larmets eldorado. Här är ingenting baserat på ro eller stillhet. Här finns inget som heter sömn eller vila. Solarna är världsalltets smältdeglar. Här kulminerar bruset från världarnas skapelse. Denna skapelse beror alltså av ett samspel mellan "känsla" och "tyngd". Solar och alla övriga lysande himlakroppar är lysande endast i kraft av "tyngdenergins" övervikt över "känsloenergin". Men efter hand får "känsloenergin" alltmer tillträde till solområdet. Till att börja med är den ju inte på långa vägar stark nog att helt kunna binda "tyngdenergin". Därav de stora explosioner som vi kallar "protuberanser". Dessa väldiga explosioner är endast uttryck för känsloenergimängder som besegras av solenergin. Men efter hand som känslan alltmer får tillträde till solområdet, avtar explosionerna i våldsamhet. De blir mindre och sällsyntare. Nu sker den förvandling av solområdet som vi kallar "avkylning". Men "avkylning" är ju endast tilltagande köld. Denna avkylning sker förhållandevis långsamt. Därigenom uppstår en hel mängd olika stadier i solområdets förvandling från eld till köld. Och efter hand blir alla solenergierna bundna. Det är den bundna solenergin som vi kallar "fast materia". Alla fysiska detaljer, alla organismer och kroppar, allt som vi ser på de avsvalnade kloten, är i första hand känslans verk, resultatet av en ömsesidig förening av köld och värme. Alla fasta materier, även vårt kött och blod, är i själva verket, kosmiskt sett, förfrysningar. En stark, överlägsen värme skulle ju med lätthet få alltsammans att upplösas, få allt att dematerialiseras, det vill säga få allt att övergå i andra tillvaroformer. Känsloenergin binder alltså den hetsiga eller farliga tyngdenergin. Överallt där känsloenergin får övertaget, uppstår ro och stillhet. Inne i medvetandet upplevs känsloenergin som en lugnande tendens. Renodlad i medvetandet är den varken sympati eller antipati, utan utgör i verkligheten en mental köld. Härav uttrycket "isande kyla". Om en människa känner antipati eller hat, är det inte känsloenergin som är den dominerande. Det är i stället uttryck för att tyngdenergin i detta väsens mentalitet ännu har ett något för lätt tillträde till medvetandet. Antipati eller hat är i själva verket endast delvis bunden explosionsenergi. Det behövs då i regel bara en helt liten tillförsel av tyngdenergi för att bägaren ska rinna över. Denna tillförsel sker genom brutala tankematerier, det vill säga hånande, irriterande eller förnärmande uttalanden från andra väsen. Och människan blir då alldeles rasande. En hetsig människa har för lite känsloenergi. När bristen upphävs, kommer ron tillbaka. Det hetsiga väsendet behöver bara sticka ned sina händer i lite iskallt vatten. Kylan därifrån, som ju är detsamma som känsloenergi, överförs då till väsendets organism och mentalitet, den felande känsloenergin tillsätts och lugnet återkommer i den hetsiga människans medvetande. Med känsloenergi bygger jaget upp den fullkomliga ron och ordningen i tillvaron. Det är känsloenergi som håller kloten på plats i universum. Och det är känsloenergi som ett väsen använder till skydd mot hetsighet. Det är med hjälp av känsloenergi som ett väsen måste skaffa sig den stillhet och ro i sinnet som gör det mottagligt för utvecklingen mot att använda ännu högre medvetandeenergier. Denna viktiga energi är jagets tredje kraftkälla. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt